Så blev de mästare

FOTBOLL

Kalmar FF är svenska mästare. Men hur gick det till egentligen?

Låt oss söka svaret. I alfabetisk ordning.

Här har ni, Kalmar FF A till Ö

Anfallare. Janne Andersson såg inte storheten hos Patrik Ingelsten och det tackade Nanne Bergstrand. För ett lag som vill vinna SM-guld är det nästan ett måste att ha en riktig skyttekung som gör minst tio mål. Elfsborg var ett undantag 2006 och i år har de visat att det inte var någon tillfällighet, men hade Elfsborg haft en målskytt som Ingelsten hade SM-guldet troligen hamnat i Borås i stället.

Bagarn. Patrik Rosengren må ha varit petad under större delen av hösten, men han var i mångt och mycket den första och den viktigaste byggstenen när Nanne Bergstrand la grunden till det som skulle bli Sveriges bästa lag fem, sex år senare. Och visst var det lite taskigt av Nanne att inte ge ”Bagarn” tio minuter i sista matchen på Fredriksskans?

Cesar Santin. Han lämnade Kalmar FF i somras, men att han har en fot eller två i det här guldet råder det ingen tvekan om. Den snabbe brassens bidrag under vårsäsongen får inte underskattas och pengarna som hans försäljning gav gjorde det lättare att säga nej till Heerenveens Viktor Elm-pengar.

David. Vi tänker inte bunta ihop bröderna Elm till en enda rödvit röra här inte. Det handlar om tre individer med olika kvaliteter. David må vara den som får minst uppmärksamhet av de tre och det måste vara rätt så tungt för en storebror, men David har stor del i guldet. Hans slit längst fram har gett utrymme för de andra, inte minst kollegan Ingelsten.

Elm. Nä, jag skojade bara. Det är klart att vi ska bunta ihop brödratrion också. De är givetvis individer, men det är som trio de gör störst nytta för Kalmar FF. De ger en ny dimension till laget som gör den röda maskinen än mer svårstoppad. De har tyngd, teknik, huvudspel, skott och långa inkast. Så att säga att The Elms som en gemenskap inte betyder något är att inte förstå.

Feyenoord. Det var inte så kul när det skedde, men att Kalmar FF åkte ut ur Uefacupen var kanske en dold välsignelse. Spelschemat var på väg att slita sönder trötta muskler och psyken, men KFF fick respass och därmed ett lite mer mänskligt spelschema som har gett extra kraft på slutet.

Guld. Det har pratats guld i flera månader och det var länge sedan som experterna slog fast att KFF skulle vinna och titta de fick rätt och det visar snarare på styrka än just ”expert”-kunskap. KFF har klarat av trycket utifrån och motsvarat förväntningarna på ett imponerande och nästan osvenskt sätt.

Hemmaplan. Nanne Bergstrand gnäller och klagar och det är lätt att förstå. Fredriksskans är sannerligen ingen arena för ett mästarlag år 2008, men den har varit ett fort. Elfsborg är visserligen strået vassare på hemmaplan i år, men KFF vann ändå den viktigaste matchen av alla, seriefinalen mot just Elfsborg på Skansen.

IFK Göteborg. Kalmar FF har i mångt och mycket sett ut som en maskin i år, men mot IFK Göteborg hackar det. Visserligen spelade laget riktigt bra i hemmamötet i allsvenskan, men tre matcher och tre förluster talar sitt tydliga språk. Det här är Kalmar FF:s båggi-tim, som Hegerfors skulle säga.

Johansson. Inte det sexigaste namnet precis, men Lasse har varit en viktig kugge i Kalmar FF i nio år och i år har han klivit in och gjort jobbet varje gång det har behövts. Han har till och med kastat långt när Rasmus Elm inte varit tillgänglig. Bara en sådan sak. Och nu kan vi väl glömma det där om hur Lasse en gång var kungen av nedflyttning.

Kaptenen. Han har alltid varit den som burit Kalmar FF:s fana högt även när ingen brydde sig om klubben. Men Henrik Rydström är så långt ifrån en maskot man kan komma. Han är lagets kapten och en jävligt bra fotbollsspelare. Yttersidan mot Rasmus Elm mot IFK Norrköping var ingen slump.

Lantz. Det var Joakim Lantz som med sitt sena mål borta mot Sylvia år 2000 såg till att KFF höll sig kvar i superettan. Utan det målet hade det inte blivit guld i år, det kan vi nog slå fast. I år har Lantz varit en nyckelspelare i det Kalmar FF som åtta år senare är bäst i Sverige. En fantastisk resa.

Mål. Mål, mål, mål, mera mål och mål kommer det att bli. När Kalmar FF spelar vill säga. Publiken på Fredriksskans sjunger fortfarande ironiskt ”vi är tråkiga Kalmar”, men det där är numera en myt. Redan i fjol visade KFF att de tagit sin offensiv till en ny nivå. Nu har de nästan tagit allsvensk fotbolls offensiv till en ny nivå. Räkna bara antalet mål.

Nanne Bergstrans betydelse för det här laget går knappast att överskatta. Han har fått förtroende från KFF att bygga från grunden utan press och han har förvaltat det förtroendet på allra bästa sätt.

Obama. Yes we can. Ni får tolka det där precis som ni vill.

Passning. Ja, vi återkommer till den där yttersidan. Den var ju bara så vacker och vi tror liksom inte att Rydström har något emot att vi nämner den igen. Den var ju dessutom ganska så viktig. Den löste upp nervknutarna och fick Kalmar FF att springa loss ordentligt mot IFK Norrköping och i praktiken säkra SM-guldet.

Quantum satis. Slå upp det. Nä, skoja bara. Eftersom den vanliga räddningsplankan Quirino spelar i ett lag som inte har något som helst med det här att göra får vi söka svaren på annan plats. Det här betyder Så mycket som behövs och det är precis vad Kalmar FF har gjort. Ja, kanske lite mer till och med.

Rasmus. Då var vi där igen då. Elm. Rasmus var den som öppnade dörren in till Kalmar FF för sina bröder och räkna med att den spelskicklige mittfältaren inom kort försvinner till utlandet han också. Han är också yngst av bröderna och det är svårt att föreställa sig hur långt han kan gå egentligen.

Skräckbulan. Ja, det var ju vi som satte rubriken, eller snarare vår chef, och då måste den ju med här. Den var ju dessutom skrämmande vacker på något sätt. Särskilt som Marcus Lindberg ungefär bara ryckte på axlarna och spelade vidare trots att det såg ut som om skallen skulle spricka vilken sekund som helst.

Tobbe Carlsson. Visst är det en fantastisk saga att Kalmar FF vunnit SM-guld, men för att den skulle vara perfekt så skulle givetvis kaptenens hustr…. f-låt, bästa kompis, hållit sig frisk och spelat varje match. Carlsson har spelat i KFF sedan 1993 (vi glömmer den där tiden i Molde) och när laget äntligen vinner guld så är han skadad hela året. Poetisk orättvisa, typ.

Ulla. Om vi nu ska prata om Elmarna så måste vi ju nämna mamma Ulla som tydligen var den som övertalade Viktor att satsa vidare när han inte var så säker på om fotbollen var rätt väg att gå. Det måste ju hela Kalmar vara oerhört tacksamma för i dag. För att inte tala om Viktor själv. Han kommer att få ett gott liv tack vare fotbollen.

Viktor. Ibland är det orättvist. Han är snyggast av bröderna och han är bäst. Lillbrorsan kanske springer om så småningom, men i dagsläget är Viktor störst av de stora från Johansfors. Han gör fyra mål i sin sista match på Fredriksskans, han vinner plusligan, han blir proffs utomlands och snart är han ordinarie i landslaget.

Wastå. Han la handskarna på hyllan för tolv år sedan. Men det är så länge sedan. Det är ju omöjligt att tänka sig Kalmar FF utan Petter i kassen. Vi glömmer den där målningen mot Feyenoord och konstaterar att med gulklädde Wastå bakom den där stora röda muren känns det alltid tryggt.

X som i kryss. Kom igen och låt oss komma undan med den billiga åtminstone. För här har KFF undvikit en klassisk fälla, den där om kryss. Två förluster och en seger är värt mer än två kryss och en förlust som bekant. KFF har bara kryssat tre gånger i år och har räknat in sex förluster. Elfsborg har hela sex kryss och då spelar en förlust mindre ingen roll.

Yo-Yo. Yo, det fanns en tid då Kalmar FF påminde om den för så länge sedan populära leksaken. Laget åkte upp och ner i seriesystemet, men när Nanne Bergstrand kom tillbaka och tog upp laget i allsvenskan igen bestämde sig KFF för att Yo-Yo-tiden var över. Många har försökt ha samma bestämda inställning. Få har lyckats.

Zlatan. Om vi nu hyllar Wastå så ska vi inte glömma Kalmar FF:s egen Zlatan. Han är inte bara en figur i Rydströms blogg. Han är en lovande målvakt också, 20 år gammal, som klev in när Wastå drabbades av hjärnhinneinflammation. Och Zlatan Azinovic stod upp som om han aldrig gjort annat än spelat i a-laget och han gjorde det bra.

Ångest. Först försvann cuptiteln, sedan försvann Uefacupen. Till slut hängde serieledningen på en så tunn tråd som fler gjorda mål. Utan de starka psyken som finns i Kalmar FF hade det här kunnat sluta med ingenting. Men ångesten tilläts aldrig få grepp om de röda och nu är de mästare.

Äntligen. Ja, det har ju varit ”klart” så länge. Nu kan vi sluta räkna mål, sluta spekulera och helt enkelt konstatera att guldet klart. Kalmar FF är svenska mästare.

Öster. Det må vara taskigt att strö salt i såren på ett lag som precis missat kvalet till superettan, men visst är det svårt att tänka sig att det här laget länge var storebror i Småland. Nu är Kalmar FF ”Smålands stolthet” när man googlar staden. Men det här handlar egentligen om Emin Nouri. Från division 1 till SM-guld på ett halvår. Det är en imponerande värvning.