Fotboll

Laul: Färre försäljningar är en farlig utveckling

Sälja eller inte sälja.

Det är frågan för svenska fotbollsklubbar.

Januarifönstret har mest handlat om det sistnämnda.

Rätt eller fel?

Frågan är lätt att besvara generellt. Allsvenska klubbar bör sälja om följande tre kriterier är uppfyllda:

1. Pengarna är de rätta.

2. Köpande klubb spelar i en av de stora ligorna.

3. Spelaren vill flytta (annars blir det svårt).

Till exempel sålde Elfsborg nyligen Denni Avdic för 2 miljoner euro till tyska jätten Werder Bremen. De flesta större bud och affärer runt allsvenska spelare senaste åren – sedan transfermarknaden vände nedåt – har legat runt 2-3 miljoner euro. I svenska kronor 16-32 miljoner beroende på vad euron stått i (just nu nio kronor). Bud i den storleksordningen är bra pengar för en allsvensk spelare. Är han dessutom ordinarie i en svensk landslagstrupp och 25 år eller yngre kan det stiga, det skulle inte förvåna mig om Helsingborg kan få cirka fyra miljoner euro, kanske ändå lite mer, för Alexander Gerndt till sommaren. Men då krävs nog budgivning mellan ett par olika klubbar.

Säljs inte lika många spelare

För svensk landslagsfotboll är det viktigt att allsvenskan säljer spelare utomlands, till de de stora ligorna. Om högstaligaklubbar från Tyskland, England, Frankrike, Spanien och Italien – ja även Holland – erbjuder rätt pengar bör de svenska sportcheferna sälja direkt. För att landslaget ska nå stora mästerskap krävs att majoriteten av spelarna är verksamma i eller har bred erfarenhet från de bästa ligorna. EM och VM genererar pengar som kan satsas på utbildning och upprätthåller ett intresse för fotboll som Sverige populäraste idrott.

När Kaiserslauten erbjöd 18 miljoner kronor för Malmös Daniel Larsson, 24, häromdagen kan man alltså ha befogade invändningar på varför MFF inte sålde. Dessutom är allsvenskan som liga beroende av spelarförsäljningar. Det vi ser nu – ekonomiska minusresultat, trupper som måste bantas och värvningar som uteblir – är resultatet av det inte säljs lika många spelare längre. Det är en negativ och farlig utveckling, åtminstone så länge allsvenskan inte börjar dra in avsevärt större intäkter på evenemang och sponsring.

Bengtsson fick gå

Å andra sidan är MFF regerande mästare och det lag som just detta år ska kvala till Champions League. En klubblagsframgång i Europaspelet stärker också allsvenskan. Så låt gå att Larsson, Guilermo Molins och kompani är kvar – men om de säljs till sommaren till sämre pengar än vad som bjudits nu kan man fråga sig hur Malmö egentligen tänker? Något som länge känts onödigt är att det skeppas iväg unga och talangfulla spelare till ligor som Norge och Danmark. Då är det bättre att öka försäljningen mellan allsvenska föreningar. Se och lär av Gefle. Att Pierre Bengtsson gärna vill spela i FC Köpenhamn kan man möjligen ha förståelse för men varför AIK för bara ett och ett halvt år sedan släppte iväg Bengtsson till FC Nordsjælland är mer svårbegripligt.

Borde jag inledningsvis nämnt en punkt 4 – att det finns en klar plan för ersättare? Tja, kanske det. Å andra sidan sitter en vaken sportchef redan inne på en plan B.