Laul: Det finns fler guldkorn att hämta

FOTBOLL

När det gäller tränarrekrytering är svensk fotboll mer konservativ än svenska kyrkan som trots allt tillät

homosexuella biskopar till slut.

Därför har Malmö FF:s lyckade satsning på Josep Clotet Ruiz varit befriande.

Men i den pågående tränarcirkusen är det oroväckande att inte fler följer efter och satsar på sydländska alternativ.

Det här ska inte handla om att utländska tränare är bättre än svenska. Eller att en viss fotbollsfilosofi är överlägsen en annan. Om sådana saker kan man tvista i evigheter: det finns bra tränare och dåliga tränare, unga tränare och gamla tränare i alla länder. Nationaliteten är inte särskilt relevant, en bra tränare är en bra tränare. Punkt.

Men oavsett vad man tycker om Josep Clotet Ruiz – 33 år gammal från Spanien – kvarstår ett faktum som framkommer tydligt i tidningen Offsides utmärkta reportage:

Under sitt första år som assisterande tränare förändrade han Malmö FF:s spel på flera avgörande punkter, laget tog 67 poäng och vann allsvenskan.

Kan inte vara en slump

En sydländsk tränare är inte någon garanti för framgång, det är inte min poäng. Det intressanta med MFF:s satsning på en okänd spanjor är att han bidrog till resultaten med en rakt motsatt fotbollsfilosofi och helt andra idéer om spelartyper, organisation och bollinnehav än vad svenska tränare normalt trycker på.

Och att tänka i andra banor emellanåt är nyttigt, det har historien visat.

Sverige och Norden har sedan 1970-talet i mångt och mycket, på gott och ont, suttit fast i en brittisk fotbollstradition som kom hit genom en annan banbrytande

MFF-tränare – Bob Houghton.

Houghton blev början på en svensk fotbollsrevolution, vilka avtryck Josep Clotet Ruiz sätter är omöjligt att veta men han har åtminstone satt fingret på en öm punkt: svenska klubbar är antingen rädda att prova det annorlunda – eller så har de för dåliga kontakter söderöver. För det kan väl inte vara en slump att sydeeuropeiska tränarinslag varit i princip obefintliga i allsvenskan i modern tid?

Josep Clotet Ruiz hamnade i Malmö genom huvudtränaren Roland Nilssons agent Lennart Norgren som arrangerar träningsläger åt svenska klubbar i Spanien.

Det är klart att det finns fler guldkorn att hämta.

Assyriska leddes under sin allsvenska sejour 2005 av portugisen José Morais. Han fick ett år, inga nya erbjudanden från svenska klubbar, men är i dag assisterande åt annan annan José, nämligen han som tränar Real Madrid.

Kanske blev de avskräckta?

MFF prövade i slutet av 1990-talet holländaren Frans Thijssen utan större framgång. Kanske avskräckte det för i övrigt finns inte många exempel.

Eller jo förresten, titta på Syrianska som spelar allsvenskt från 2011. De leds av Özkan Melkemichel som knappast

är stöpt i den brittisk-svenska skolan, däremot har han

tränat laget i perioder från division sju. När han nu nått högsta serien bedömer förbundet honom för outbildad för att leda laget vidare.

Runt de klubbar som söker tränare snackas det om att IFK Göteborg ska knyta upp Lars Lagerbäck (wow), AIK sneglar på Andreas Alm (zzzzz) och IFK Norrköping jagar Janne Andersson (suck) efter att ha nobbats av Tony Gustavsson (?).

Tony G som under en paus i ett Stockholmsderby ska ha släckt belysningen i omklädningsrummet och satt på Al Pacinos brandtal i Hollywood-rullen ”Any Given Sunday” inför förvånade ansiktsuttryck. ”Frågor på det?” sa Tony och skickade ut spelarna som aldrig vände matchen.

Frågor på det?