Bergström: Just nu, bara för en stund, låter vi Magnus Pehrsson vara – ”fantastic”

FOTBOLL

Här har fansen väntat på en ny tränares genidrag.

På att Kennedy Igboananike ska bli smartare, eller att Daniel Sjölund ska återfinna briljansen.

Lura er inte, inget har uppfyllts än.

Det som just lyfte Djurgården var en sekunds idioti.

Publiken var inte solkysst, den var solupphånglad. Klacken hyllade sin nye tränare med en räknesång som sa att Magnus Pehrsson inte bara är nummer ett, utan tvåa, trea, fyra och femma. På gräset slog Kasper Hämäläinen sin sista passning för dagen. Klockan gled dåsigt över 93.

Det var en perfekt bild av lättnad.

Vi kan stanna vid den en stund. Vi kan låtsas att Magnus Pehrsson bara kom, höll ett par träningar, skickade ut killarna i solen och rakade hem den första i raden av trepoängare. Vi kan måla upp veckan som ett diagram där kurvan i går tvärvände efter Trelleborgsförlusten, Wass avsked och hotet mot Alvén.

Men gårdagens sista passningar var också en värdelös bild av vad Magnus Pehrssons nya Djurgården går för.

HBK gav bort segern

Segern mot Halmstad berodde uteslutande på Nauzet Perez dåraktiga lavett på Philip Hellquist. Tack vare gratisstraffen slog Kennedy Igboananike in 1–0 och tack vare Halmstads framtvingade tremannamittfält fick Sebastian Rajalakso tid att göra 2–0.

Ska vi granska Djurgårdens förändring är det genom att se på första halvtimmen, före utvisningen.

I den såg vi att Pehrsson ville råda bot på att Sjölund/Hämäläinen har blivit för baktunga och Igboananike för ensam. Lösningen på båda nötterna var att skicka upp Sjölund för att sköta finliret där framme.

I praktiken skapade Pehrsson därmed en ny lagdel. De tidigare så ensamlöpande yttrarna var plötsligt del av en ny enhet. Djurgården rullade i gång mot Halmstad med en backlinje, två mittfält och en anfallare.

Inget av lagen skapade

Problemet var att man knappt använde den nya lagdelen. Djurgården anföll genom lyror från backarna och de defensiva mittfältarna. Joel Perovuo var överambitiös som Sjölunds vikarie. Han rörde sig så fritt över mitten att Kasper Hämäläinen inte hittade honom.

Halmstad var inte bättre. De spelade en oestetisk fotboll där innermitten vantrivdes med bollen och ångloket Marcus Olsson stängdes in på sin backplats.

Tabellens näst och tredje sämsta lag skapade ingenting. Tio minuter gick, tjugo, gäsp, trettio.

När Nya Djurgården då rörde på sig var det för att Philip Hellquist och Sebastian Rajalakso deltog mer och Perovuo fann rytmen.

Den framväxande matchbilden verkade intressant. Kunde Halmstad kontra? Vem skulle brottas bäst av Joe Sise och Gale Agbossoumonde? Vilka svar hade Pep Clotet Ruiz på övertaget som Magnus Pehrsson just tillskansat sig?

Men frågorna var för intrikata. Varför grotta in sig i småpillet, tänkte Halmstads målvakt Perez, och visade med högern vad som verkligen avgör en match.

■ ■ ■

Efteråt viftade Pep med armarna på presskonferensen. Alla hans spelare hade varit fantastic, taktiken hade varit fantastic, men tyvärr hade Magnus Pehrsson också varit fantastic, sa han på livfull men ordfattig engelska.

Med två poäng på sju matcher har han satt Halmstads ledning i en knipa. Deras spansksvenska byggnation har vajat från början och med fyra utvisningar på sju matcher går laget mot allsvenskt vildingrekord. De tre spanjorerna som lånades in för att kickstarta projektet och sedan dra är inte bättre än någon annan bottenlags-mittfältare, så hur motiverar man dem?

Problemet är att Pep är svår att sparka. Det kommer inte hända nu och knappast ens i sommar. Han är ihopklibbad med hela satsningen. Han är i mångt och mycket satsningen.

Räddade fansen

Magnus Pehrsson behöver inte tänka i de banorna. Han har just vunnit tre poäng, arbetsro och tusentals deppiga fans kärlek. Han har byggt ett mittfält som på pappret ser starkt ut, men som hittills måste visa mer. Han har ett omaka mittbackspar och en anfallare som fortfarande försvinner ur matcherna. Han har en skrämmande klättring upp till Djurgårdens målsättning.

Men en sådan här pissvecka ska han inte tänka på det. Just nu, bara för en stund, låter vi honom vara nummer ett, två, tre, fyra och fem. Just nu låter vi honom vara fantastic.