Månsson: Snålheten bedrar visheten – nu måste Dif spendera

Smarta köp av AIK, MFF och Blåvitt - men Djurgården måste öppna plånboken

FOTBOLL

Å ena sidan: säsongen har inte ens börjat.

Å den andra: säsongen är som allra viktigast just nu.

Det börjar bli bråttom, Djurgården.

Kalla det ett råd, en uppmaning, ett projicerat nyårslöfte, ja vad du vill.

I alla fall:

Magnus Pehrsson, dags att öppna plånboken.

I går blev visserligen Dembo-ersättaren Kasper Jensen – om honom vet jag ytterst lite – klar men när 2011 blivit 2012 är Djurgården fortfarande

i behov av en vänsterback, en mittback, minst en offensiv ytter och två anfallare av hög klass. Och det i ett läge när Sebastian Andersson, Marcus Olsson, Erdin Demir, Kristoffer Nordfeldt och Johan Andersson – samtliga hade varit kloka värvningar – redan har nobbat eller nobbats möjligheten att spela på Stadion under det sista k-märkta året. Dessutom är det hög tid att skeppa iväg den oönskade trion Lyyski-Oremo-Kennedy om man ska få balans och harmoni i den för tillfället skeva truppen, men det är förmodligen inte helt enkelt. I så fall hade de säkert redan varit borta.

Eller kommer det en kovändning om nyförvärven inte trillar in?

Är Kennedy lösningen trots allt?

Tvingas chansa

Problemet stavas inte helt oväntat pengar. Magnus Pehrsson vill bara betala ut topplöner till lagets stjärnor, resten av startspelarna ska ligga på en relativt jämn lönenivå i mitten. Tanken är säkert god, men frågan är om inte snålheten har bedragit visheten i det här fallet. När man bara erbjuder runt 50 000 kronor (som i fallet Marcus Olsson) i månaden är det svårt att locka till sig etablerade allsvenska spelare. Risken är att man istället måste chansa med oprövade namn och just att chansa känns som det sista som Djurgården bör utsätta sig för med tanke på hur mycket det

svajat de senaste säsongerna.

I Solna är det desto gladare tongångar. Såvida mina norska kollegor inte har tappat omdömet helt och hållet så är Celso Borges en alldeles utmärkt värvning av AIK. De som jag har pratat med menar att han är en av norska ligans bästa spelare och att han dessutom bör passa ännu bättre i allsven-skan, där andelen långbollar inte är riktigt lika extrem som i vårt grannland.

Nej, känslan är att AIK har gjort en kanonaffär. Gott betyg till Jens Andersson och Björn Wesström som har rott kontraktet i land.

...fast norrmän kan i och för sig ha lite märkligt omdöme, det vet man ju.

Jag menar, mackor till lunch?

Smarta köp av MFF

Malmö och Göteborg utmärker sig också på ett positivt sätt. Skåningarna har gjort två utomordentligt smarta köp i Simon Thern och Erik Friberg och är sånär som på en mittback redan startklara för allsvenskan. En given guldkandidat, såhär på förhand och det samma kan man säga om Blåvitt.

Jag tror inte alls att ”kulturkrocken” mellan gnagaren Stahre och de goa gubbarna från Götet kommer att bli så häftig som det spekuleras i här och där. Känslan är snarare att Stahre kommer att passa utmärkt i IFK och att hans höga, aggressiva presspel och 4-4-2/4-4-1-1-taktik tvärtom är som gjort för den nedärvda blåvita mentaliteten. Lägg därtill figuranpassade nyförvärv i Salomonsson (kom i somras), Sobralense och Alvbåge så ser Blåvitt riktigt spännande ut. Fast en vettig vänsterback hade i och för sig inte skadat...

Upp till bevis, Pehrsson

Desto skarpare läge i Djurgården alltså. När vi summerar säsongen i november någonting så kan det mycket väl visa sig att januari och februari var de viktigaste månaderna på hela året. Tre-fyra klassförvärv och blåränderna är ett lag för övre halvan, tre-fyra nya oprövade budgetlösningar och det blir strid runt det där jobbiga strecket i år igen och det hade, ärligt talat, varit rätt onödigt.

Så, när vi skriver 2012:

Upp till bevis, Magnus Pehrsson. Det är nu det gäller.