Som en visionär? Totalt misslyckad

FOTBOLL

Nanne Bergstrands eftermäle i Hammarby:
Som fotbollstränare?
Klart godkänd.
Som visionär?
Totalt misslyckad.

Man ska alltid hålla en viss typ av människor under uppsikt: opportunisterna. För det är lite med Nanne Bergstrand som det var med Erik Hamrén. De som inte från början kunde eller ville se igenom den fåfänga retoriken – utan i stället hyllade snacket som fräscht och nyskapande – tar ofta igen det med råge lite senare när det är öppet mål att kritisera.

Jag menar, man är en rätt trött populist om man först sommaren 2016 insåg att Nanne Bergstrand som fotbollsfilosof är mer av en Paulo Coelho än Platon. Om man först då förstod att det fanns rejäla luckor i Nannes teoretiska rambygge.

För det är alltid opportunisterna som – lite för sent och lite väl ivrigt – måste sparka ordentligt på den som redan ligger ner, då de behöver dölja faktumet att de var helt frälsta av samme person bara något år tidigare.

Inställningen till Bergstrand har nämligen på ett osunt vis pendlat mellan extremerna – och det är både supportar som journalister ansvariga för. Han var inte Sveriges bästa tränare hösten 2014, men han var inte heller Sveriges sämsta sommaren 2016, vilket många verkade vilja få det till.

Själv unnar jag mig att vara självbelåten i den här frågan: jag tillhör gruppen som alltid tyckt att Nanne är bättre som handfast instruktör på träningsplanen än visionär propagandist i spalterna. För man gäspade ju sönder käkarna redan 2014 av att höra klyschiga glosor om "manualen", "facedown-generationen" "framtidens fotboll" och "tyskt tempo".

Duktig tränare, men dålig visionär

Däremot uppskattade jag hur nyktert och prestigelöst han kunde implementera den "cyniska" fotbollen när det krävdes såväl hösten 2015, som 2016. Den kunnige tränaren Nanne Bergstrand skymtade fram när han mycket innovativt stadgade upp Hammarbys defensiv genom att – till exempel – skapa en kamikaze-roll till Philip Haglund på yttermittfältet. För Nannes malande utläggningar kändes aldrig futuristiska. Han imponerade mer som praktisk gubbtjyv än abstrakt teorietiker.

En summering: som visionär och utvecklare av svensk fotboll har Nanne Bergstrand ofta varit – för att tala klarspråk – nästan pinsam, och totalt misslyckad. Det är bara att jämföra med Graham Potter och Jimmy Thelin som förändrat allsvenskan i grunden med betydligt sämre resurser.

Nanne är däremot klart godkänd som tränare då han med hyfsade resultat och fast hand stabiliserat det annars kroniskt svajiga Hammarby i allsvenskan.

Han är alltså en fullgod yrkesman, men en förfärlig filosof.

Det räcker inte för Hammarby som, mycket väntat, väljer att sparka den tränare som de genom åren investerat så mycket prestige i.

För min del hade Nanne gärna fått fortsätta, men bara om han underkastat sig storstadsklubbarnas maniskt kortsiktiga strävan efter snabb framgång – då tror jag att man får ut mest av hans mycket goda tränaregenskaper – snarare än fruktlösa försök att skapa framtidens fotboll.

Hade han bara gjort det lite enklare för sig är jag säker på att majoriteten av supportarna skulle vilja behålla Nanne.

Ska hitta en praktisk tränare

Styrelse, vd och stora delar av spelartruppen verkar i alla fall ha totaltröttnat på Nanne Bergstrand. Då är det svårt att argumentera övertygande för att han borde få sitta kvar på sin post. Känslan är att även Bergstrand själv redan i somras insåg att spelet var över. Det var då utspelen i pressen gick från att hålla hela föreningen på tårna, till att bli destruktiva partsinlagor från en (förbittrad?) tränare.

Vad som händer nu?

Kim Bergstrand, Jacob Michelsen eller Peter Gerhardsson?

Ingen aning vem det blir. Jag tror dock som sagt att det i en storstadsklubb – med de enorma supporterkrav och den kraftiga spelaromsättningen som finns där – är viktigast att hitta en praktisk tränare som kan maximera resultaten med det spelarmaterial han har till sitt förfogande. Snarare än att hitta ytterligare en utopist som vill forma hela föreningen, spelartruppen och taktiken utifrån en egen ideologi som alltid riskerar att bli dogmatisk.