Laul: Välutrustade centrala mittfältare – där är skåningarna en trendsättare

FOTBOLL

Se upp La Liga, här kommer allsvenskan.

Inför 2011 har många tränare upptäckt att det går att nå resultat genom en spelande fotboll, inte bara försvara/ställa om.

Tacka Malmö FF och Helsingborg för det.

Robert Laul.
Robert Laul.

Idén som födde granskningen härintill byggde på att undersöka vilka trender Malmö och Helsingborg kunde tänkas ha satt till kommande säsong genom deras överlägsenhet i år. Skånelagen valde då att spela 4-4-2 trots att såväl internationella klubblag som landslag i stor utsträckning gått över till att spela med en ensam central anfallare i 4-2-3-1 eller 4-3-3/4-5-1.

Inget av de förhandstippade topplagen IFK Göteborg, Elfsborg, Kalmar, Örebro, AIK eller Häcken (jodå, de lågt högt upp i många tips) gick till exempel in i fotbollsåret 2010 med en spelidé som byggde på en klassisk anfallsduo.

Resultatet blev total MFF- och HIF-dominans.

Eller en 4-4-2-dominans om man så vill.

Lek med siffror? Lögn!

Så vilka hänger på 2011?

Inte många, visar det sig.

En lek med siffror, heter det.

Fast det är lögn.

Det finns en väsentlig skillnad mellan att spela med en ensam, central forward kontra ett anfallspar när det kommer till att låsa fast bollen på motståndarens planhalva. En begåvad och samspelt duo lyckas oftare med detta än den ensamme bollmottagaren. Att spela med en forward ställer högre krav på honom och övriga lagets passningsskicklighet. Det är fakta, ingen lek med siffror. Och det vet alla tränare om.

Det brukar sägas att man med statistik kan bevisa vad som helst men just i den här diskussionen finns intressanta siffror värda att lyfta fram, nämligen bollinnehavet. I senaste numret av Offside har MFF:s bollinehav skärskådats:

Malmö vann 21 allsvenska matcher i år. I hela 18 av dessa hade man mer boll än motståndaren. Totalt över alla matcher hade MFF ett bollinnehavsssnitt på 55 procent.

Mest boll vinner. Ingen omställningsfotboll där inte.

Resultatet: Mest boll vinner

Jag satte mig därför att studera Helsingborg på samma sätt. Även om det skiljer en hel del i h u r MFF och HIF spelar sina 4-4-2 upptäckte jag följande:

Helsingborg vann 20 matcher 2010. I 16 av dessa hade man mer boll än motståndaren. Totalt över alla matcher hade HIF ett bollinnehavssnitt på 52,5 procent.

Som sagt: mest boll vinner.

Det här handlar naturligtvis inte bara om att Malmö och Helsingborg spelar med två anfallare. Det handlar i MFF:s fall lika mycket om idéer kring ett triangelpassningsspel som förre assisterande tränaren Josep Clotet Ruiz på kort tid lyckades hamra in i skickliga och väl lämpade spelare.

HIF:s fotboll var rakare, mer direkt framåt, men med alternativet att alltid kunna vila på triangeln Marcus Lantz-Erik Edman-vänster yttermittfältare.

Gemensamt har de två lagen att de är välutrustade centralt, med bollskickliga och spelande mittfältare snarare än klassiska krigare.

Och på den punkten verkar Malmö och Helsingborg bli trendsättare.

Ribban är lagd

Som Elfsborg-tränaren Magnus Haglund beskriver det:

– Jag tror att vi får se fler centrerade mittfältare. Jag tror att vi kan få se fyra centrala spelare på mitten i många lag, och då får ytterbackarna sköta mycket av kantspelet, både framåt och bakåt.

Gais Alexander Axén:

– Fler och fler lag försöker spela fotboll, vilket naturligtvis är oerhört glädjande. Jag önskar att ni skrev lite mer om det positiva och öppna speleti allsvenskan. Många matcher i höstas var väldigt bra. Fler och fler lag jobbar väldigt mycket med passningsspelet.

Se där.

Ribban är lagd.

Se upp La Liga, här kommer...Gais?