IFK famlar i mörkret

Ett putsat resultat döljer inte problemen

Foto: BILDBYRÅN
FOTBOLL

Det finns blåvita drömmar och visioner.

Men vardagen är kantad av en hård ekonomisk vardag och sportsliga motgångar.

IFK Göteborgs första halvlek mot Kalmar FF var bedrövlig.

Siffrorna putsades, humöret höjdes en smula men insikten är hård och kall: IFK Göteborg famlar i mörkret.

Ibland blir allt så tydligt att det inte finns en anledning att dölja sig bakom skeenden.

Efter 0-3 var tränaren Jörgen Lennartsson rak och bad fansen om ursäkt för en "jävla röten" första halvlek. Smart där av tränaren att vända sig direkt till fansen, i ett förebyggande syfte att möta den kritik han vet finns där ut.

Förmodligen var han minst lika besviken, men samtidigt delaktig i det som skedde ute på planen.

IFK Göteborg var blekt, oroligt och utan linjer i första halvlek.

Visst mötte laget ett formstarkt skickligt Kalmar FF, men visst borde IFK stått upp på ett annat sätt.

När Lawson Sabah gav bort bollen till Romario ägnade han sekunderna efteråt till att vinka på domaren för hands istället för att försöka reparera sitt misstag.

Lawson Sabah, som hyllades efter sin första match med IFK i augusti, gav ett osäkert intryck men Jörgen Lennartsson valde med framtiden för ögonen att låta honom spela halvlek ut.

Med facit i hand är det enkelt att säga att ansvaret var för stort.

Putsade resultatet

Men IFK Göteborgs motgång i första halvlek var större än en enskild spelares insats.

Det kollektiva försvarsarbetet fungerade inte och när IFK Göteborg skulle etablera anfallsspel var det enformigt och raklångt. Tre fyra passningar i backlinjen och sen en lång boll mot djupledslöpande forwards.

Justeringarna i andra halvlek - med Tom Pettersson in centralt, en Mads Albaek högre upp i banan och Sören Rieks på topp - gav resultat spelmässigt och målmässigt.

IFK kunde åka hem med ett putsat resultat (2-4) men frågan är om det hjälpte för självförtroendet.

Tiden är ikapp Hysén

Efter 1-1 mot Kalmar FF hemma i våras undrade jag hur IFK Göteborgs lag i stort mår, hur vill laget spela fotboll?

Känns som att den frågan inte fått sitt svar.

Förväntningarna på IFK Göteborg var inför säsongen höga.

Hjälten Tobias Hysén vände hem trots det ekonomiska stålbadet och gav hopp. Trots en stark period de senaste matcherna har det inte varit svårt att se att tiden hunnit i kapp Tobias Hysén. Försäljningen av Gustav Engvall har också inneburit att kvalité har försvunnit utomlands.

Frågan är också om en den enskilda belastningen på personalen blivit för stor, som den ofta blir på en arbetsplats där nedskärningar leder till att färre personer gör mer. När IFK Göteborg reste till Azerbadjzan för att spela kvar i Europa League var en av ledarna i staben hemma. Han tvingades vila efter en hård arbetsperiod.

Bra enskilt beslut, men en utmaning för klubben att hitta en vardag där klubbruljansen kan rulla på.

Få talanger in i A-laget

Kanske är det helt enkelt så att IFK Göteborg får rätta mun efter matsäck.

För många unga spelare i Göteborgsregionen är IFK Göteborg den heliga klubben.

Barn från småklubbar köper sig in på läger och träningar ute på Serneke Arena och får sin skolning i den blåvita modellen.

Men IFK Göteborg letar fortfarande efter den optimala strukturen för att slussa egna talanger in i A-laget.

Enligt en granskning som tidningen GT gjorde för ett år sedan hade IFK Göteborg lagt 100 miljoner kronor de senaste tio åren på sin Akademi men bara tre spelare hade nått regelbunden speltid i A-laget.

Den tidigare akedemispelaren Jonathan Azulay sa att "Man blir bekväm, man spelar i Blåvitt och tror att man får det man behöver".

Frågan är om inte den analysen passar in även på IFK Göteborgs spelare.
Ska man vinna guld och jaga Europacupspel räcker det inte med starkt hemmaspel då och då.

Nu vill IFK-fansen se handfast agerande och inte bara höra tomma ord.