Rydström: Svenska lag måste bli bättre på att ljuga för sig själva

FOTBOLL

MFF önskar sig optimala förutsättningar och AIK muttrar om olika förutsättningar.

För när Malmö FF ger sig in i Champions Leagues gruppspel tvingar det fram förändringar i det allsvenska spelschemat.

Förändringar som AIK också önskade sig när klubben kvalade till Europa League, men som AIK inte fick.

Orättvist? Eller lyxgnäll?

Både och.

Men svenska lag i Europaspel måste bli bättre på att ljuga för sig själva.

Svenska klubblag som lirar i Europa har rätt till tre dagars vila mellan matcherna.

Men när AIK skulle möta IFK Göteborg i augusti – mitt i de båda klubbarnas försök att nå Europa Leagues gruppspel – fick Blåvitt och AIK bara två dagars vila innan det var dags för AIK:s returmöte med Astana från Kazakstan och Blåvitts dito med portugisiska Rio Ave.

– Att man valde att göra som man nu gjorde kring både oss och Göteborg, slutade med att både vi och Göteborg åkte ur Europa League, säger Wesström till Fotbolldirekt.

Svenska lag behöver spela fler tävlingsmatcher, har man sagt. För att utvecklas.

När man sedan får möjligheten att spela fler matcher börjar man gnälla. Det är så det kan te sig från utsidan, men jag vet hur det är på insidan.

Du vill spela fler matcher, du vill spela tuffare matcher, för om du hanterar dem på ett bra sätt får dem dig att utvecklas, bli bättre, men om matcherna kommer för tätt, om du inte får möjlighet att återhämta dig, kommer matcherna dränera dig på kraft.

Det är där som AIK:s lyxgnäll bottnar. I rädslan att något bra förvandlas till något dåligt. Eller snarare känslan att något bra förvandlades till något dåligt.

För det är klart att det kan få sportsliga följder om återhämtningen blir minimal. Tätt mellan matcherna och till det längre resor än vanligtvis.

Nanne förbjöd oss att prata om spelschemat

När vi i Kalmar FF tog oss ut i Europa var vi till en början noviser. Vi reste reguljärt och satt i timmar på flygplatser, stod och svettades vid incheckningsdiskar i våra kostymer och när det väl var dags för match var vi urlakade på kraft. Sedan skulle vi göra samma resa hem igen och det var ju inte matcherna i sig som kostade på, det var resorna.

Vi insåg att vi var tvungna att förändra sättet vi tog oss till matcherna på. I stället för reguljärt började vi chartra egna plan. Det låter lyxigare än vad det var. Ofta handlade det om polska propellerplan som dånade så högt att vi inte kunde prata med varandra. Men det gjorde detsamma. Fördelen var att vi kunde flyga direkt från Kalmar, landa i staden vi skulle spela i och slapp långa köer och timmar av väntan. Vi spelade i Bulgarien, Ungern och på Färöarna, men var hemma snabbare än om vi hade lirat i Örebro mot ÖSK.

Nanne Bergstrand förbjöd oss också att prata om att de täta matchschemat slet på oss. Även om det kanske gjorde det. Vi skulle pumpa oss själva med positiva känslor, ”det här är kul, det här är bra, vi är inte trötta, absolut inte, inte det minsta” och om vi för­lorade i allsvenskan fick vi inte skylla på matcherna i Europa. Vi fick inte hitta på ursäkter eller flyktvägar.

För det är på något sätt det handlar om. Att inse att spel i Europa är en förmån. Att det förändrar förutsättningarna för det inhemska ligaspelet, men att välja att se det som ett erkännande. Vi spelar match var tredje dag eftersom vi är så bra att vi förtjänar det.

Och vem behöver egentligen vila? Vi har ju fem månader att vila på efter säsongen.

Lögn, ljuva lögn.

Henrik Rydström