- Jag är ledsen och förbannad

Tina Nordlund var mest knäckt av alla efter förlusten

FOTBOLL

Det var en vacker svensk dröm, men den slutade så svart:

Med Tysklands triumf.

Och Tinas tårar.

- Jag mår så dåligt, säger Tina Nordlund.

KOM IGEN, TJEJER Börje Sandgren, styrelseledamot i Svenska fotbollförbundet, försökte peppa landslagstjejerna efter finalförlusten. Ingen lätt uppgift. "Jag mår så dåligt", sa Tina Nordlund.
Foto: calle törnström
KOM IGEN, TJEJER Börje Sandgren, styrelseledamot i Svenska fotbollförbundet, försökte peppa landslagstjejerna efter finalförlusten. Ingen lätt uppgift. "Jag mår så dåligt", sa Tina Nordlund.

Sverige chockade Tyskland med ett aggressivt presspel, chockade dem med sin styrka och kvalité.

Men den sista chocken drabbade Sverige.

Efter 98 minuters spel.

Maren Meinert spelade en djupledsboll, Claudia Müller sprang in med Målet.

1-0.

Och allt tog slut.

Tina Nordlund satt på bänken, utbytt, och förstod inte vad som hände.

- All kraft bara rann ur mig, det kändes helt tomt. Fruktansvärt, säger hon.

Flera av de svenska spelarna grät efter matchen.

Ingen såg lika knäckt ut som Tina Nordlund.

Sportbladet träffade tjejen med svensk damfotbolls mest kända ansikte, några timmar efter matchen.

"Det här var inte rättvist"

Det var ett ledset ansikte.

- Det är alltid jobbigt att förlora, och särskilt när man är så nära. Det hade känts lättare att förlora med 5-0 och bli utspelade. Men det här var inte rättvist, säger hon.

Tina Nordlund har duschat och bytt om. Hon luktar gott och ska precis gå på spelarnas bankett.

Men Tina mår inte bra.

När hon tänker andas hon djupa, långa andetag. Hon ryser, nästan skakar.

- Jag är förbannad, ledsen. Jag mår så dåligt, säger hon.

Andas.

Fortsätter:

- Det här kommer att ta tid att släppa, jag gillar inte att förlora.

Tina Nordlund spelade 90 minuter på Sveriges högerkant. Hon fick till ett bra inlägg i första halvlek, men hade annars svårt att komma loss, defensivt gjorde hon en mycket bra match.

- Vi hade ett jäkligt bra försvarsspel. Birgit Prinz är grymt duktig, och jag försökte hjälpa Hanna (Marklund), säger Tina.

När förlängningen blåstes igång satt hon på bänken.

Fick se det bittra slutet från bänken

Utbytt.

- Jag hade lite känning i låret (en sträckning). Jag hade kunnat spela vidare, jag var inte trött - men det var bättre att någon av de fräscha spelarna fick komma in, säger hon.

Från bänken fick hon se hur Maren Meinert snittade upp det svenska försvaret och hur Claudia Müller krossade svenska hjärtan.

För Tina Nordlund är det viktigt att vara "en vinnare" - men i går fick hon bara titta på när fel lag vann. Hon fick en silvermedalj om halsen.

Bara silver.

- Man får kanske bara spela en EM-final i livet, säger hon.

Knappast.

Tvåor som skakar av besvikelse brukar komma tillbaka. För att vinna.

Tinas 12 månader - då allt hände:

Simon Bank