Nu har jag äntligen hittat glädjen igen

FOTBOLL

Det har gjort ont på vägen, varit nattsvart, vissa dagar har jag inte klivit upp ur sängen.

Men jag har fått perspektiv och är på väg att komma stark ur mörkret.

Nu kan jag glädjas igen.

Det är precis ett år sedan jag halkade på den där isfläcken utanför gymmet i Umeå. I dag; tre operationer, tre kortisonsprutor och ett antal dussin värktabletter och voltaren senare, kan jag le och skaka på huvudet åt det.

Jag har fått perspektiv och kan tycka det är lite humor.

Minns en av sprutorna som jag tog i påskas direkt efter Championsleuage kvartsfinalen i Ryssland. Den jag spelade med bedövningssalva och uppklippt hälkappa. Jag åkte direkt till Klövsjö för att fira påsk. Min läkare tyckte jag skulle passa på att ta en kortisonspruta då jag ändå skulle vila några dagar.

Jag fick tag i en doktor som kom direkt till högfjällshotellet efter en heldag på fjället. Jag hoppade upp och la mig på mage på matsalsbordet och han beklagade sig över att det inte fanns någon bedövningsspruta.

- Men vi tar sprutan ändå, sa han.

Det är lite humor över det.

Vad gör man inte för att bli frisk? Jag ville så gärna.

Hur det hela slutade efter alla turer hit och dit med min häl, och då jag slitit mig från mina vänner som under sommaren var inventarierna på Bosön vet ni kanske? Min karriär var över och anorexin hade tagit över.

Nu gläds jag över en hel del som sagt. Jag ser min tid som fotbollsspelare som en positiv tid, men som är passé.

En annan Tina

Jag har börjat leva ett annat liv som jag långsamt börjar anpassa mig till. Jag har mina vänner och min pojkvän som betyder så mycket i mitt liv.

Det gläder mig. Jag har fått perspektiv. Från att varit på en sida av fotbollen står jag nu ofta på andra sidan, men med vänner och erfarenheter från den gamla sidan kvar. Jag lär känna nya Tina som inte längre är på högerkanten och härjar.

Vad som mer gläder mig är att jag inte längre lider av att inte vara med i varken klubblaget eller landslaget. Förut har jag saknat fotbollen. Men det som jag är mest glad över är mina forna lagkamraters insatser på planen. I dag tänker jag närmast på Sveriges vinst i Australien cup.

Jag har fått äran att vara med i början på damfotbollens utveckling. Men det är bara början. Med den inställningen, träningsviljan och vinnarinställningen går damlandslaget ett spännande år till mötes med VM som det stora målet.

Jag tycker att vändningen kom efter OS i Sydney. Den kraschlandningen är det också humor över. "Vi skapade 18 hörnor på tre matcher" Det är humor över Marikas kommentar. Många hånade oss, men för att veta att man är bra måste man få vara riktigt dålig också. Jag kan villigt hålla med om att vi VAR dåliga. Men landslaget i dag ÄR bra.

Profiler finns

I dag gläder jag mig åt deras välförtjänta seger, att de vågar prova nya spelsystem, vågar anfalla, vågar ha kul, vågar prova nya spelare och ge dem en ärlig chans.

Jag tänker på Anna-Maria Eriksson från Landvetter. Det är underbart att se en mittback som vågar göra en dragning som siste spelare"Brytsäker, bra på huvudet och med pondus. Sara Call som varit med på så många mästerskap men aldrig fått chansen. Hennes knä har i sista stund hindrat henne då hennes chans äntligen kommit. Gång på gång. Nu i Australien har hon varit grym har jag hört, det gläder mig.

Svensk fotboll behöver profiler, och dom finns kan jag lova. Det är bara det att inte svenska folket känner till dem.

Ta Hanna Ljungberg; har väl aldrig skådat någon som offrar sig något så kopiöst. Lite av damernas Börje Salming. Grym på planen och har nog haft alla skador man kan ha.

Ta Hanna Marklund med sitt lugn i backlinen. Stenhård och i princip omöjlig att passera. Minns ni högerbacken som plockade bort Världens bästa yttermittfältare ( Birgit Prinz) under EM? Tjejen med nummer fyra som glidtacklade i eget straffområde tre minuter in på semifinalen, det var Hanna det..

Ta Therese Sjögran som pratar med sådan skånska att om du slår upp ordet skånska i ordboken står det Sjögran som förklaring. Den teknik hon har och de dragningarna hon gör i det tempot, det gläder mig.

Sveriges folk behöver få lära känna profilerna som ska skoja med motståndarna under EM- kvalmatcherna i vår. Sen hägrar VM.

Ett VM som Sverige ska vara ödmjukt inför, som inför alla matcher men inte med rädsla gå in och möta sina motståndare. Inte som i Sydney, det var humor för motståndarna, så blir det inte denna gång.

Det finns en mening med det mesta, inte minst motgångarna.

Jag har lärt mig det nu. Det glädjer mig.

Tina Nordlund