Beundransvärt Umeå - ni är värda all respekt

FOTBOLL

HJÖRRING

Man hade inte väntat sig något annat än att Umeå skulle vinna.

Efter 4-1 i första mötet levde finalen i Womens Cup enbart med hjälp av syrgas i form av falska danska förhoppningar och tolv dagars intensivt självbedrägeri.

Aldrig med 0-3. Inte en chans. Så segern var väntad men sättet som Umeå spelade hem svensk damfotbolls största klubbtriumf genom tiderna på var ruggigt överlägset.

Fortuna var kanske inte sämre på alla platser, men danskorna gjordes sämre på varenda centimeter av den fantastiskt fina gräsplanen. Mittfältsstjärnan Christina Bonde erkände utan omsvep att hennes lag var totalt chanslöst i samma svep som hon på danskt vis svepte en öl direkt ur flaskan.

När Umeå snöpligt förlorade förra årets final mot Frankfurt höll det först på att paralysera hela föreningen med en närmast sorgmättad uppgivenhet.

Efterhand växte i stället en kraft ur ett allt starkare revanschbegär som egentligen inte nådde sin klimax varken i går eller i samband med första finalmatchen i Umeå.

Årets seger för Umeå var semifinalen när Frankfurt slogs ut efter ett nio straffar långt drama.

Hanna är oersättlig

Då hade Umeå redan vunnit cupen. Efter en sån revansch fanns det ingen möjlighet att ett svagare danskt lag skulle kunna hindra Hanna Ljungberg, Malin Moström och de andra Umeåstjärnorna från att få hänga de hett efterlängtade guldmedaljerna runt sina halsar.

Frågan är vart Umeå tar vägen från det här?

Risken att Hanna Ljungberg väljer att prova på äventyret det innebär att vara proffs i utlandet några år är uppenbar. En spelare som Hanna Ljungberg går inte att ersätta eftersom det kanske inte finns någon överhuvudtaget i världen som kan matcha hennes spetskvaliteter.

Umeå har med sina framgångar byggt upp en grund som kommer att förse klubben med talanger underifrån. Det är en ny Ljungberg, en ny Moström, en ny Hanna Marklund eller en ny Sofia Lundgren som småtjejerna i Västerbotten vill bli.

Hotet mot Umeås storstilade planer om att bli en framtida proffsklubb ligger i att andra svenska klubbar kan se att det finns en marknad i att satsa på damfotboll. Malmö har varit enda hotet länge. Nu finns Djurgården också med klar potential för att vinna allsvenskan.

Att vinna stora cuptitlar har krossat solida föreningar tidigare. Se på Helsingborgs IF. AIK klarade sig med blotta förskräckelsen från satsningarna som gjordes i samband med klubbens Champions League-äventyr.

En sån utveckling verkar knappast kunna ske i Umeå som kör en hemvävd marknadsstrategi där man utgår ifrån norrländskt kynne. Vilket bland annat är förklaringen till varför man inte köpt sönder sina allsvenska konkurrenter och tagit deras landslagsstjärnor.

UIK bäst - det räcker långt

I Umeå måste man utöver att vara en bra fotbollsspelare klara långa kolmörka vintrar som följs av somrar med himlalampan ständigt påslagen. Plus att man måste acceptera kravet om total satsning för att bli aktuell.

Umeå IK är ett imponerande bygge av såväl laget som föreningen. Prestationen att vinna damernas motsvarighet till Champions League är beundransvärd. Därför ska den inte behöva bli jämförd med IFK Göteborgs Uefacupsegrar eller MFF:s final i Europacupen 1979.

Bara reglerna gör herr- och damfotboll till samma idrott. Alla andra jämförelser är orättvisa. Eftersom den mycket bredare toppen av herrfotbollen är hårdare och matcherna spelas i ett betydligt högre tempo blir damerna alltid förlorare när prestationerna jämförs rakt av.

Umeå är bäst i Europa i sin sport.

Det räcker oerhört långt.

Det är värt respekt.

Stefan Alfelt