Damfotbollen har aldrig varit större

Nu måste Hanna Ljungberg & co förtjäna uppmärksamheten

FOTBOLL

WASHINGTON

En muggig källarlokal under Key Bridge Hotel i Washington, dagen efter 1-3 mot USA.

Håll i er:

Svensk damfotboll har aldrig varit större än här och nu.

Det är inte alltid som historien kommer inklampande till tonerna av en stråkorkester och med konfetti vimlande i luften.

Den kan lika gärna smyga sig in i en muggig källarlokal.

Det var så i går.

När de svenska fotbollsdamerna, med svansen mellan benen men hyfsat gott mod, mötte pressen dagen efter en amerikansk lektion så fanns där ett bra gäng för att lyssna.

Gunnar Larsson, RF:s ordförande, var där. Lars-Åke Lagrell, Svenska fotbollförbundets ordförande, var där. Mona Sahlin, idrottsministern, var där. Alla rikstidningar var där, ett gäng mindre tidningar var där, två tv-team och ett radioteam var där. 1,3 miljoner svenskar såg USA-Sverige på tv.

- Jag har varit med ända sedan den första damlandskampen 1973. När jag ser det här är det så jag ryser, sa överledaren Susanne Erlandsson.

Tre år efter att Tina höll ett tal har damfotbollen nått fram till media, makten och hela härligheten.

RF, ministrarna, förbundet kan inte längre blunda för den otroliga potential som finns i den här sporten. Lars-Åke förstår att om han vill bredda fotbollens grepp så är det på den underutvecklade tjejsidan han lättast kan göra det.

Tjejer som förebilder

I dag kan unga svenska fotbollstjejer kan slå upp vilken tidning som helst, slå på vilken tv-kanal som helst, och skaffa sig egna fotbollsförebilder.

Sådana som heter Hanna och Malin i stället för Olof och Fredrik. Det är stort och skönt och viktigt.

Makten stod och tittade

Återstår gör bara ett enda problem: Nu ska det här svenska landslaget förtjäna vår uppmärksamhet också, behålla den, belöna den. Om Sverige förlorar mot Nordkorea på torsdag kommer det att dröja länge innan 1,3 miljoner svenskar slår på tv:n för att titta på damfotboll igen. Då är VM slut och över, samtidigt som Sverige har missat OS nästa år.

- Nu måste vi verkligen vinna, sa Malin Andersson.

Medan makten stod och nickade.

Simon Bank