Gult kort till matchen, Malmö och den märkliga domaren

Stefan Alfelt: Standarden på kvinnliga domare är oroande

FOTBOLL

MALMÖ

Umeå lekte med MFF.

Men leken dog. Och matchen dog. Till slut var 2-2 i underkant för ett MFF som ändå mest bevisade att man inte är ett lag att räkna med i år.

En märklig premiär.

Då syftar jag inte ens på matchens märkligaste aktör – FIFA-domaren Lena Arwedahl som först viftade fyra gånger med det gula kortet för rena bagateller. Femte gången hittade hon något som var värt en varning. Då varnade hon i stället fel spelare...

Om de som styr Uefa menar allvar med att domare från deltagande nationer i nästa års EM inte ska få döma kan man lika gärna säga att man skiter i damfotboll.

Standarden på kvinnliga domare är oroande på så vis att deras spelförståelse inte har hängt med i den positiva utveckling som de individuella spelarna och lagen fått de senaste åren.

Jag förstår inte hur Uefa vill riskera att det dras ett löjets skimmer över ett europamästerskap. Om inte ens de som givetvis ändå är de bästa av de tveksamma får döma kan matcherna lika gärna avgöras direkt vid slantsinglingen.

I tjugo minuter såg det faktiskt ut om Andre Jeglertz kravbild på sitt Umeå om seger med fem mål i varje match åtminstone skulle hålla i premiären.

Marta snurrade hejvilt med landslagsveteranen Malin Andersson som omskolats till högerback. MFFs dubbelnolla Caroline Jönsson bjöd Umeå på två mål inom två minuter.

Inte en EM-målvakt

Jag är elak när jag skriver så om Carro, men väljer en målvakt två nollor på ryggen sänker hon garden till en nivå där man måste vara i Muhammad Ali-klass för att slippa sarkasmer.

I går kan Caroline inte ha varit en EM-målvakt i förbundskapten Marika Domanski Lyfors från läktaren spanande ögon.

Umeå höll inte sin klass och efter Emma Stålhammars drömmål var Malmö det bättre laget utan att särskilt mycket hände.

MFF har sen 1988 aldrig blivit sämre än trea i allsvenskan men det senaste SM-guldet är faktiskt elva år gammalt, vunnet 1994.

Vad som egentligen hände i MFF efter det för många förblindande fotbollsvärldsmästerskapet i USA 2003 tror jag inte att någon av de inblandade vill ska hamna i offentlighetens ljus.

Om några i damsektionen var så korkade att de trodde att den mediala succén för VM-slutspelet skulle spilla över på de allsvenska lagen är jag den förste att beklaga IQ-nivån.

Hyr rättigheterna

Är det å andra sidan så att Bengt Madsen och/eller Hasse Borg precis som Eric Persson gjorde med ishockeyn 1972 tvingade iväg de för ekonomin tärande damerna tror jag att man styrde in ett självmål.

Malmö FF Dam hyr rättigheten till samma klubbmärke som herrlaget med en successiv övergång till ett med "damfotboll" under stjärnan nyanserad logo.

Om MFF Dam i år - som allt tyder på - mister sin elitlicens och tvångsnedflyttas innebär det en negativ exponering på varumärket MFF. Att det handlar om två olika föreningar är faktiskt inte så lätt att upptäcka och för egen del tycker jag att det är på gränsen till svinaktigt att inte ta ansvar för en del av sin verksamhet som man tacksamt byggde upp när det var en billig hip-faktor.

Det MFF Dam skulle kosta MFF idag är inte mer än vad som i bokföringen skulle kunna kallas för goodwill.

Stefan Alfelt