Stjärnstopp i toppmötet

Peter Wennman: "Felet": spelarna var för taktiska

FOTBOLL

Fråga mig inte hur sånt går till.

Men när Stockholms Stadion badade i solsken i går eftermiddag var det likafullt ett svart moln nånstans i närheten som skickade in ett häftigt regn över tjejerna i Djurgården/Älvsjö och Umeå.

Nej, ännu märkligare:

Det regnade på hemmalagets planhalva, inte på Umeås.

bäst på plan Marta var den överlägset mest tekniska spelaren. Och hennes Umeå ska de ta tillbaka förlorad mark.
Foto: gUSTAV MÅRTENSSON
bäst på plan Marta var den överlägset mest tekniska spelaren. Och hennes Umeå ska de ta tillbaka förlorad mark.

Det är faktiskt alldeles sant, ni kan fråga nån av de andra 2 283 som var där. Ett bra tag i andra halvlek regnade det faktiskt bara på hälften av planen, otroligt nog.

Mitt i detta naturfenomen slog i alla fall Malin Moström in en spiksäker straff som betydde 1-0 för Umeå, segermålet i den match som har betecknats som en tidig seriefinal, och vädret sa väl ungefär vad det handlade om: en liten gnutta mer ljus över Umeå, mörkare moln på Dif/Älvsjös horisont.

Folk som ser mer damfotboll än jag tyckte efteråt att det varit en rätt medioker tillställning mellan landets två mest stjärnspäckade lag. Det klagades på felpass och bristande förmåga att hålla bollen inom laget.

Jag håller nog inte med om det, jag tyckte matchen höll mycket hög klass.

Men det kanske är det som är "felet":

Precis som i herrfotbollen blir underhållningen lidande när lagen är för jämstarka, disciplinerade, taktiskt skickliga och känner motståndarna för bra. Spelarna tar ut varandra och presterar en fotboll som förmodligen tränarna är helnöjda med - men som publiken finner mindre rolig.

Inga misstag

Det är ju alltid så att misstagen på något sätt styr underhållningsvärdet. Om alla spelare sköter sina uppgifter till hundra procent och aldrig gör en miss är det upplagt för 0-0, såvida inte den nya tidens genier som Ronaldinho, Zlatan och de andra utför trick som man inte kan försvara sig mot.

Damfotbollen har kommit så långt i sin utveckling att de där lite larviga misstagen, de som tidigare så tydligt skilde de bra lagen från de sämre, är på väg att försvinna helt.

Jag såg en enda uppseendeväckande tabbe i går: ett felpass från Djurgården/Älvsjös Ann-Marie Norlin som ställde Umeås Hanna Ljungberg fri. Handsen på Sara Thunebro, den som föregick straffen, kan möjligen placeras i samma kategori.

Annars: inga misstag.

Säkerheten först, inga chansningar, mycket stabilt spel. När lagen är så bra som Djurgården/Älvsjö och Umeå - det fanns 11-12 landslagstjejer på planen - får man nog räkna med en viss tråkighetsfaktor också.

Hemmalaget tryckte på bra mot slutet, men skapade totalt sett alldeles för få klara chanser. Den skadade Victoria Svensson saknas förstås mycket hos mästarna. Det hjälpte inte att Linda Fagerström gjorde en praktmatch och ständigt var farlig med listiga finter och ett snabbt steg. En klar favorit i min bok. Skyttedrottningen Laura Kalmari måste visa mer.

Umeå är förstås ute efter att återta positionen som etta i landet och var också i mina ögon något bättre i går.

Jag tyckte dock lagets 4-3-3-taktik såg konstig ut. Mittfältstrion Anne Mäkinen, Elaine Moura och Malin Moström trängde ihop sig inom en radie av tio meter hela matchen, alla ville tydligen spela mitt-mittfältare och det blev ingen bredd alls. Högeranfallaren Anna Sjöström hade hela Bromma flygfält att täcka på sin kant, det fanns ingen bakom henne. Hon bytte sida med brasilianskan Marta ett tag efter paus och då blev det lite bättre, men som helhet måste Umeå lära sig att utnyttja planens bredd mycket bättre.

Sluta stila, Hanna

Marta var matchens överlägset mest tekniska lirare. Mest förtjust blev jag ändå i Elaine Moura, som for fram som en annan Patrick Vieira på mitten och tog smällar för hela laget - samtidigt som hon visade sin bollkänsla.

Hanna Ljungberg?

Tja, man borde väl inte klaga på henne eftersom hon varit långtidsskadad. Men det börjar snart bli dags att slappna av i dom där axlarna nu och sluta stila. Syndromet från USA-VM sitter tydligen kvar. Då var det alldeles för mycket "titta-på-mig-så-snyggt-jag-rör-mig" och klacksparkar i tid och otid, medan Victoria Svensson koncentrerade sig på att spela fotboll och gjorde succé.

Vickan satt på läktaren i går, men sämre än Hanna var hon inte.

Peter Wennman