Svårt? Kan inte bli enklare – Sverige måste vinna

FOTBOLL

Om man vill kan man säga att Sveriges landslag gjort det svårt för sig.

Å andra sidan har de gjort allt enkelt.

Ewood Park, Blackburn, klockan sju i kväll - väldigt, väldigt enkelt:

Vinn eller försvinn.

Du-ru-du-tu, du-du-ru-du-tu, du-tu, du-du, du-du-ru-du-tu" ENGLAND!

En av fotbollsvärldens enklaste, bästa läktarsånger. De engelska fansen snodde ledmotivet till den supersnygga Steve McQueen-klassikern The Great Escape och satte lite text (ett ord) till.

Den stora flykten. Krig, dramatik, räddning.

I kväll är det Sverige som behöver lite av det där.

De säger att det ska bli 25 000 på läktarna på Ewood Park, ett grymt tryck och elva engelskor som - precis som förut i detta EM - kommer att springa benen av sig så länge de orkar.

Och Sverige måste vinna.

Så enkelt har det blivit, efter två impotenta matcher mot Danmark och Finland är Marika Domanski-Lyfors lag i en situation vi känner igen alldeles för väl. I de tre senaste mästerskapen har de fått spela för livet i gruppspelet:

42001 i Jena, 4-0 mot England.

42003 i Philadelphia, 1-0 mot Nordkorea.

42004 i Volos, 2-1 mot Nigeria.

Vinst varje gång. Great Escapes.

Det här är den tuffaste uppgiften hittills. Domanski-Lyfors har varit förbundskapten i nio år, men är halvvägs ut genom bakdörren med en blågul strut på huvudet. I sitt sista mästerskap letar hon och Thomas Dennerby fortfarande efter en uppställning som fungerar.

Hoppas på explosion

Sverige gick in i turneringen för att vinna. Man satsar inte på 20-åringar med några få landskamper (som Caroline Seger eller Lotta Schelin) för att det känns tryggt och säkert, utan för att man hoppas på en explosion.

Explosionen kom aldrig.

Istället: Ängslan, hyperventilering, kamp, kramp och en bra sista halvtimma mot Finland. Under den där underbara VM-sommaren frågade Domanski-Lyfors sina spelare en fråga i varje pausvila:

- Hur många här inne är det som sagt att vi ska ta VM-guld?

Nu, i England, borde hon fråga:

- Hur många här vill ta ansvar för vårt spel?

Det Sverige behöver i kväll är spelare som räcker upp handen, som vågar hålla i bollen och styra matchens rytm. Så här långt har uppspelen varit för långa och oriktade, mittfältet har blivit hängande i ett ingenmansland av kamp och bolljagande - och det hyllade anfallsparet Hanna Ljungberg/Victoria Svensson har ägnat sin kreativitet åt att spela på chans. Klackar, skarvar, svåra passningar.

Det räcker inte.

Kvällens kravlista är därför lika tvärsäker som en salongsberusad Jan Guillou:

1. Vårda uppspelen, släng aldrig bort långbollar mot ett samlat försvar. Våra anfallare vinner inte dem.

2. Spela oavgjort på mittfältet, ligg tätt på de snabba engelskorna och kontrollera ytan framför egen backlinje.

3. Ta vara på de fasta situationerna. England har problem där.

4. Håll i bollen i anfallet, sök rättvända mittfältare med tillbakaspel. Skippa chansspelet.

Rutinerade spelarnas ansvar

Prickar Sverige av de fyra punkterna kommer Sverige att spela semifinal i EM i mitten av nästa vecka.

Det är, förstås, de rutinerade spelarnas ansvar som är störst.

Jag antar att det är därför som Domanski-Lyfors satsar på det gamla gardet igen.

Josefine Öqvist glittrade när hon kom in mot Finland, så klok och självsäker i ett lag som dittills varit varken eller. England gick på knäna av trötthet i slutet av Danmarks-matchen, så det kan vara läge för en Öqvist-repris i andra halvlek i kväll.

Men från start? Förmodligen inte.

I en match som gäller allt väljer Domanski-Lyfors startelvan med störst säkerhet, inte den med störst potential.

Inte mycket att säga om.

Anna Sjöström och Therese Sjögran var bra mot Finland, Caroline Seger och Lotta Schelin har inte visat tillräckligt. Man gamblar inte med ryggen mot väggen.

Jag hade valt Frida Östberg före Malin Andersson mot England, för om Malin Moström måste lägga all energi på att hänga i Kelly Smith så förlorar Sverige ett anfallsvapen. Bättre att låta Östberg sköta det, det här är den typ av match hon tillverkats för.

Det kommer att smälla på Ewood Park.

Det kommer att göra ont.

Om Sverige tråkar ut Kelly Smith och Karen Carney och klara sig oskadda i en timma har de alla chanser i världen att fixa det här också. Men när ni slår på tv:n strax före sju i kväll så är det en thriller ni ska vänta er.

Vägen till semi står vidöppen, den rodnande bakvägen står precis lika öppen.

Precis så enkelt är det.

Precis så svårt.