Vi behöver något som ruskar om i damfotbollen

Ekblom Bak: Men viktigt att skilja på äpplen och päron

FOTBOLL

I början av veckan basunerades det ut hur Stockholmsfotbollen är på dekis. Publikmässigt.

Hur de etablerade Stockholmsklubbarna sänker det damallsvenska publiksnittet till låga ­nivåer.

Men det är väldigt viktigt att skilja på äpplen och päron här.

Låt mig få ta fram miniräknaren. 293 personer. Så är det sammalagda snittet för AIK, Hammarby och Djurgården. Lågt. Det är ett tapp på ungefär 150–200 personer per match för respektive lag.

En tredjedel av publiken försvunnen. Ta ­sedan Linköping och Umeå. Här är det gemensamma snittet 713 personer. Betydligt högre. Absolut.

Men jämför man tappet från förra året, så är det ungefär 550 personer per match. Uppemot hälften. Så att säga att det enbart är Stockholms­fotbollen som har publikproblem är väl att ljuga.

Men vad är det som händer egentligen då? Publiksiffrorna har varit mer än bra de senaste åren, såväl i Stockholm som i övriga landet.

Konkurrens. Nämns alltid först. Utan tvivel Stockholmsklubbarnas största problem. Inte bara mellan varandra, utan av de otaliga elitsatsningar som pågår inom andra idrottsfalanger inom klubben. Men denna konkurrens har inte eskalerat de senaste åren. Så det är inte där vi hittar kärnproblemet.

VM-silvret skapade intresse

Nä, jag tror snarare problemet stavas avsaknad av uppmärksamhet och intresse. Om man följer publiksifforna de senaste åtta åren, kan publiktopparna ganska enkelt härledas till händelser som gav damfotbollen uppmärksamhet.

VM-silvret 2003. Stockholmsklubbarna dubblade och tredubblade sina publiksiffror. Det gav en hajp runt damfotbollen som kom att hålla i sig. Året efter silvret kom Marta. Och Umeås hemmasnitt sköt över 3?200 personer. Vilket självklart ökade även hemmasnittet hos andra lag när Marta och Co kom på besök.

För de nu ansatta Stockholmsklubbarna finns liknande tydliga, egna trender. Djurgården/Älvsjös SM-guld 2003 och 2004 gav publik. Fortsatt satsning och ett oerhört hårt arbete i en proffsig organisation runt omkring åren efter höll kvar intresset. För AIK gav storsatsningen 2008 under herrarnas vingar ett intresse. Och publik.

Och så här kan man fortsätta radda upp det.

Om vi då vänder på det. Uteblivna landslagsframgångar. Intresset svalnar. Publiken sviker. Utträde av såväl utländska som inhemska stjärnor. Intresset svalnar. Publiken sviker. Och för den konkurrensansatta Stockholmsfotbollen blir detta ruggigt kännbart.

Tyresö går emot trenden

Ett bevis på ovanstående tes är de lagen som går emot trenden; nykomlingen Tyresö och serieledande Malmö. Tyresö snittar på 933 personer, medan Malmö har ökat snittet och är bäst på 1?250 personer. I Tyresös fall har det hårda arbetet i kulisserna och de ekonomiska möjligheterna skapat uppmärksamhet och intresse. Alltså A och O.

Uppmärksamhet och intresse. Och publik.

Vi behöver något som ruskar om i damfotbollen. Tyvärr är det inget landslagsmästerskap i år.

Så det gäller för alla att försöka gå sin egen väg. Bidra med sitt för att öka uppmärksamheten och intresset runt damallsvenskan. Då kommer publiken.

FAKTA

VECKANS 3 HETASTE...

1. Linköpings FC

Efter en sämre inledning av säsongen, har man spurtat på slutet med 5 vinster och en oavgjord de senaste 6 matcherna. Har även i dagarna förstärkt truppen med landslagsmittfältaren Louise Fors.

2. LDB FC Malmö

Har legat på en grymt hög nivå sedan första omgången. Har dock lyckats förbättra den formen ytterligare de senaste omgångarna.

3. Övriga lag

Alla slår alla och ingen övertygar så där rejält för stunden.

Elin Ekblom Bak