Så kan AIK räddas

Robert Laul: Dags att sluta blunda för verkligheten

FOTBOLL

Det är inte mycket som fungerar i AIK just nu.

Men som vanligt senaste åren saknas sjukdomsinsikten.

Dags att sluta blunda för verkligheten, AIK!

När Rikard Norling fick prata fritt på presskonferensen efter 1-1 mot Ljungskile lät det så här:

- Tre poäng vill man ju ha på hemmaplan, inget snack om det. Men Ljungskile är ett bra lag. De har ordning på grejerna och gör det inte lätt för oss. Jag tycker att nummer 20 på högerkanten (Kenny Pavey) hotar oss hela tiden. De har ett bra försvar som är svårt att såra, analyserade AIK-tränaren.

Rikard Norling var alltså hyfsad nöjd med att hans heltidsproffs spelat 1-1 hemma mot nykomlingen Ljungskile.

Jo, det är faktiskt sant.

Men det bor 3000 invånare i Ljungskile, Rikard. Deras årsomsättning skulle inte täcka en månad i AIK. Ljungskile saknade dessutom en av sina bästa försvarare (Senften) och deras forward hade grått hår (Wålemark).

Om jag varit Rikard Norling hade jag varit väldigt orolig över det spel som presterats hittills i superettan. AIK är inget topplag och kommer inte att vara det i oktober heller om inget görs.

AIK saknar en forward

Fem omgångar är spelade och fem omgångar är tillräckligt för att dra vissa slutsatser:

Laget saknar en forward som kan använda kropp och huvud när det är trångt framför mål (exempelvis Andreas Alm). Därför laborerar Rikard Norling med olika anfallskombinationer i match efter match (fyra kombinationer hittills). I går fick Haynes och Talibinejad chansen, det fungerade inte alls.

Backlinjen, det som Norling ibland kallar "äggklockan", har vridits så spelarna inte verkar veta hur de ska agera. AIK har släppt in mål i fyra raka matcher - trots att motståndarna bara i ett av fallen varit intresserade av att anfalla (IFK Norrköping).

Spelarna gnällde igår på att Ljungskile backade hem. Men det kan knappast kommit som någon överraskning. Så spelar ju alla bortalag på Råsunda! I går tog det en halvlek innan AIK hittade ett motvapen. Försent.

Ovanstående problem är nu inte omöjliga att rätta till. Men då måste Norling och kompani erkänna att problemen existerar. Här kommer några tips om de skulle råka göra det:

Eftersom det uppenbarligen inte finns pengar att köpa en målskytt för; bestäm ett anfallspar, ha tålamod med det och låt killarna få självförtroende.

Återgå till ett helt vanligt jäkla 4-4-2. Spelarna behöver trygghet. Svälj stoltheten, skrota 3-5-2 för gott.

Memorera halvtidssnacket från i går och kör det innan nästa match, inte i pausen.

Men det finns ytterligare ett stort bekymmer och jag är tyvärr rädd att det kan vara försent att göra något åt det.

Pratade med förre AIK-tränaren Patrick Englund för en tid sedan. Vi kom av en slump in på Johan Mjällby.

Englund sa:

- Det hade räckt att Johan Mjällby suttit med i omklädningsrummet i fjol så hade AIK klarat sig kvar. Det var precis den personlighet vi saknade i laget.

Inga ledare

Den som tror att Krister Nordin fyllde den rollen kan ringa Englund och dubbelkolla.

De spelare som värvats till i år må vara duktiga på fotboll men det är inga ledartyper. Och utan ledare vinner man inga matcher. Konstigare är det inte.

En ledare är en spelare som avskyr att förlora men framför allt - som vet hur roligt det är att vinna. Som vet att det straffar sig att tänka "Jag struntar i den löpningen, det löser sig nog ändå".

Du vet att du har en ledare i laget om du är rädd att han ska se dig maska under en träningsövning. Hur många sådana finns i AIK?

Jag påpekade problemet för tränaren Rikard Norling i mitten av mars.

Norling svarade:

- Håller jag inte med om. Daniel Tjernström, vår kapten, leder hela tiden genom sitt sätt att vara som spelare och människa.

Daniel Tjernström? Men herregud, lugna, sävliga "Tjerna"?

Ska AIK ha någon som helst chans att nå upp till sin målsättning -allsvenskan nästa år - måste både Johan Mjällby och Magnus Hedman hem i juli. Inget annat än den typen av personligheter kan rädda AIK.

Om ens det hjälper. AIK kan vara för långt efter då.

Robert Laul