Det var länge sedan det såg så här bra ut

FOTBOLL

ÖREBRO

Fanns det något lag i världen som verkligen behövde en 5-0-seger i går, så var det AIK:s fotbollsherrar.

5-0 mot Örebro och för första gången på jag vet inte hur länge så spelade AIK riktigt, riktigt bra fotboll.

Efteråt var stämningen bland spelare och ledare så lättad och uppsluppen att vi journalister släpptes in i omklädningsrummet och fick promenera runt och prata med vem vi ville. Det har gått många mörka år sedan AIK tillät det senast.

- Inte bara för att vi vann stort i dag, så här ska det vara i fortsättningen också, lovade Nebojsa Novakovic men fick en så förvånad blick av Rikard Norling att det där vet jag inte om jag tror på.

Å andra sidan vet jag inte om jag tror på att AIK vann med

5-0 heller.

När kan det ha hänt senast, att AIK vann så stort i en seriematch?

- 6-0 mot IFK Göteborg 1996, säger "Nebo" blixtsnabbt.

Nej, 6-1 mot Häcken 2001, enligt historieböckerna.

Börjar likna något nu...

5-0 mot Örebro tar AIK till en tredjeplats i tabellen, det är goda nyheter för alla gulsvarta fans, framför allt de som sjöng så vackert på Behrn Arena i går.

Men det mest positiva med gårdagens seger var inte siffrorna och de tre poängen, utan att AIK är på väg mot något som liknar linjer i sitt spel.

Det var också länge sedan.

Efter 1-1 mot Ljungskile tyckte jag i den här spalten att Norling skulle kasta ut 3-5-2-systemet och spela 4-4-2. I går var det

4-4-2 även om Norling menade att det skulle varit ett 4-5-1.

- Hoch skulle ligga som offensiv spets på mittfältet och Andreas ensam på topp, sa Norling.

Så blev det väl inte riktigt, däremot bildade Hoch och Eriksson ett strålande anfallspar. AIK hade 15 avslut varav hela tio på mål vilket måste vara mer än i de sju tidigare matcherna tillsammans.

Spelar AIK som i går kommer man köra över fler lag.

Östlundh och Tjernström vann i princip alla andrabollar och fyllde ständigt på i offensiven. Rubarth och Moström kom i våg efter våg på kanterna. Hoch och Eriksson ryckte sönder Örebros backlinje med ständiga djupledslöpningar.

Kanske ska resultatet också förklaras med att AIK äntligen slapp en motståndare med elva man i eget straffområde. I nästa match, mot Åtvidaberg, kan krampen vara tillbaka igen.

Men varför förstöra glädjen med den spekulationen, det fanns ju faktiskt en hel del att glädjas åt i går.

För AIK, alltså.

Inte för Örebro.

Bara publiken gladde ÖSK

Satt bredvid ordföranden Rose-Marie Frebran och enda gången hon log var när speakern läste upp publiksiffran (6624).

- Bra, då får vi 25 000 kronor, sa hon mellan suckarna.

På planen började det bra men när Magnus Samuelsson fick utgå efter 25 minuter och backlinjen möblerades om blev det svajigt.

Och när man väl vann boll var avståndet mellan mittfältet och Costa/Tahiri på topp 50 meter. Inga problem för AIK att försvara sig mot det.

Har Örebro kanske missbedömt superettan? Laget som med kamp och långa bollar brukar nå en mittenplacering i allsvenskan försöker uppenbarligen spela sig genom superettan.

Tillbaka till rötterna är mitt tips, då kan det fortfarande gå vägen för laget som sparkades ur allsvenskan.

Robert Laul