AIK är alldeles för bra för superettan

FOTBOLL

Det är med fotbollen som med meteorologerna:

Man kan inte lita på en käft.

Det utlovades "klart till halvklart" över Stockholm i går, och jag gjorde samma prognos inför AIK-Öster:

Klart till halvklart att AIK vinner.

Men det blev spöregn och 1-1.

Nu kom inte skyfallet förrän efter slutsignalen, men ungefär i samma veva som Mats Rubarth nickade in 1-0 för Gnaget drog svarta kolbåtar fram över Solnas himmel.

Kanske var det en vink om vad som komma skulle:

Ett överraskande - men inte alls oförtjänt - kvitteringsmål av Östers utmärkte Pär Cederqvist.

Även om nu AIK kände sig en smula blåst på segern efter ett mål som tveksamt dömdes bort för offside, och trots att Gais passerade i tabelltoppen, har jag emellertid svårt att se nåt annat än ljusa molntussar i AIK-skyn.

Gnaget är mycket bra.

Gnaget är för bra för superettan.

Gnaget är, törs jag påstå, bättre än somliga lag i allsvenskan.

Spelglädjen imponerade

Själv hade jag inte sett laget på länge och kom till Råsunda fylld av nyfikenhet efter de senaste veckornas storspel.

Efter 1-1 borde jag kanske känna mig smålurad på konfekten, men det gör jag inte.

Jag tyckte det fanns en idérikedom, vilja och spelglädje som imponerade - och detta trots att AIK:arna själva var missnöjda. Det enda som inte följde manus var att även Öster uppträdde som ett topplag och verkligen bjöd upp till en tuff, tempofylld fight av hög klass.

Jag såg Hammarby-Gefle i allsvenskan dagen före, och även om det är svårt att jämföra kan jag inte tycka att den här matchen höll sämre kvalitet.

Snarare är det nog så att Hammarby i dagens läge skulle få det väldigt jobbigt med AIK...

Hemmakeepern Daniel Örlund fick släppa en boll förbi sig efter fem raka nollor, men shit happens. Försvaret ser ändå väldigt starkt ut.

Mittfältet, Arash Talebinejad-Dennis Östlundh-Daniel Tjernström-Mats Rubarth, håller allsvensk standard och Daniel Hoch-Göran Marklund är sannerligen inget dåligt anfallspar.

Omställningarna visade på styrka

Tränarparet Rikard Norling och Nebosja Novakovic var ändå inte nöjda efter första halvlek och ville försöka hitta ytorna mellan Östers backlinje och mittfält.

När Hoch och Marklund byttes ut blev det en hel del improvisationer i uppställningen, med Derek Boateng på mitten flyttades Talebinejad upp ett steg och det såg stundtals väldigt bra ut.

Det är ett tecken på styrka att kunna mixtra så under en match och ändå få det att flyta.

Jag är särskilt imponerad av den store, björnstarke Talebinejad. Möjligen lite otajmad i de sista momenten i bland, men vilken kämpe!

- Vi tvingades justera laget hit och dit, så det är tur att vi har kloka spelare, sa Norling efteråt.

Ingenting är nånsin klart, eller ens halvklart, men jag kan omöjligt se att AIK missar en direktplats till allsvenskan.

Och det bästa till sist:

Drygt 13000 åskådare på Råsunda, en måndagskväll i superettan. Det är fantastiskt.

Peter Wennman