HYSEN VS MUREN

Med 18 gjorda mål toppar Blåvittanfallaren allsvenskans skytteliga.

Det är om inte en sensationell så åtminstone överraskande utveckling med tanke på hur tufft Tobias Hysén haft det efter återkomsten till Sverige från proffsäventyret i England.

– När vi kom hem startade jag om från scratch. Förra säsongen blev inte vad jag ville. Den här säsongen fick jag den start jag behövde, säger Tobias Hysén.

2005 hade han en av huvudrollerna när Djurgården vann SM-guld genom nio mål och tio målgivande passningar.

”Jag är bättre”

Är du en bättre fotbollsspelare nu?

– Jo, absolut. Spelmässigt har det här året varit bättre. I år har jag hållit en ganska hög lägstanivå hela säsongen. Jag har inte gjort några riktiga bottennapp.

Vad är det som gjort dig bättre?

– Jag har hittat min roll som central anfallare som hugger mer mot mål. Tidigare var jag en kantspelare.

– Nu tar jag rätt beslut oftare. Förr försökte jag slå en crossboll när jag skulle slå en kort passning. Mina avslut har blivit säkrare.

Känner du en press på dig att det är du som ska avgöra mot AIK?

– Jag spelar längst upp. Är det någon som får målchanser så är det antagligen jag. Det är inte ologiskt om jag avgör med tanke på hur det sett ut på Gamla Ullevi i år.

Trivs på Gamla Ullevi

12 av Hyséns 18 mål har kommit på hemmaarenan.

– Vinner vi SM-guld så blir det här året givetvis det bästa året jag upplevt som spelare. Dessutom med tanke på allt som vi har gått igenom. Vi har haft otrolig otur med skador, vi har sålt spelare – men vi är ändå med längst upp.

– Och jag har delvis slagit mig in i landslagstruppen.

På din blogg i somras skrev du att du var värd 25 miljoner kronor. Vad är du värd nu?

– Haha. Hur ska jag komma ur det här? Jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Mindre lär det inte vara i alla fall. Det blir en hausse kring oss som gör mål.

Kan tänka sig flytt

Året i Sunderland blev inte vad Tobias Hysén hoppats på.

Som trolig allsvensk skyttekung väntar sannolikt nya utlandserbjudanden runt hörnet.

– Först och främst vill jag avsluta den här säsongen. Vi har århundradets match mot AIK. Men tre dagar senare kanske jag säger något annat. Jag har inte stängt några dörrar mot proffslivet utomlands. Både jag och Maria (sambon) vet vad som väntar om vi skulle flytta igen. Med en liten son, Lucas, så skulle nog inte saknaden efter vänner och familj bli lika stor den här gången.

– Men jag känner absolut inte att det är ett måste att flytta. Vi trivs väldigt bra i Göteborg. Pengar är inte allt.