Bank: De ansvariga borde lämna sina styrelser och aldrig återvända

Simon Bank

Jag trodde först att alltihop var ett utslag av den här sällsynt elaka förkylningsfebern som jag går runt och dras med. Sedan förstod jag att det fanns ett spår av allvar i alltihop, och låt mig omedelbart slå fast en sak.

Jag älskar FC Gothia.

Jag funderar på att trycka upp t-shirts och hjärtformade knappar, så mycket älskar jag idén som nu sipprat ut från styrelserummen i Göteborg.

Äntligen har vi fått en idé och ett projekt som obönhörligt kommer att avslöja var fotbollens kärna finns – och vilka som aldrig borde få komma i närheten av den igen.

Om jag förstått saken rätt så är det fortfarande väldigt långt till avslut. Öis har tagit ett initiativ, Gais är lite intresserat, Blåvitt har blånekat och Häcken avvaktar.

Jag förstår att frågan kommer upp. Det är sunt. Som fotbollslivet sett ut för klubbarna i skuggan av IFK Göteborg de senaste åren så måste alla idéer vädras och diskuteras.

Ska man sälja ut arenanamnet? Ska man flytta klubben till Linköping (som Djurgården ville göra med Åtvid)? Ska man annonsera efter en oligark? Ska man döpa varje förstfödd på Hising Island till ”Häcken”?

Så långt ser jag inga problem.

Kasta bort sin historia

Men om klubbledare tar nästa steg med en idé som den här; om de verkligen är villiga att elda upp två av Sveriges vackraste klubbmärken och tycker att sexton SM-guld och 120 års historia är värt att kasta bort – ja, då borde de lämna sina styrelser i dag och aldrig komma tillbaka.

Nej, det handlar inte om tom nostalgi eller bakåtsträvande konservatism.

I grunden handlar det om en fråga jag tjatat mig hes om:

Vad ska vi ha vår fotboll till?

De positiva rösterna från Göteborg pratar om sammanslagningen som ett sätt att ”nå framgång”. FC Köpenhamn – alla svenska klubbars besatthet – tas som intäkt för att ett plus ett plus ett blir 600 miljoner om året.

Men för det första: FCK byggdes inte över natt, det byggdes inte utan Parken och det byggdes framför allt inte utan Don Øs miljoner.

Och för det andra: Vad betyder egentligen ”framgång”? För vem? Det finns åtminstone ett par tusen Öisare och Gaisare som lever för sina klubbar, som är mer lojala med den identiteten än de någonsin kommer att vara med det mesta annat i livet.

Är det inte de som formulerar vad ”framgång” är?

Kan vara naivt

Jag vet inte, det kanske är förbannat gammalmodigt att tycka att den framgångsrikaste klubben inte nödvändigtvis är den som drar in mest pengar och vinner flest matcher. Det är kanske naivt att tycka att framgång lika gärna kan vara att en klubb står för något genuint, att den är en gemenskap och summan av de människor som levt sina liv för den.

FC Gothia kan eventuellt betyda något för sina fans om 20 år.

Eventuellt.

Tycker man att det är värt att riskera det unika som är Gais, Öis, Häcken för det där ”eventuellt” så älskar man inte Gais, Öis, Häcken tillräckligt mycket för att leda dem vare sig i dag eller i morgon.

Istället för att snegla mot Köpenhamn borde klubbledarna i Göteborg åka till London och ta ett snack med killarna i AFC Wimbledon.

Jag gjorde det för några år sedan, och lärde mig ganska mycket om vad det betyder att kämpa för sin klubb.

Nu kommer det förstås inte att bli på samma sätt i Göteborg som med Wimbledon. Om det är ett samarbete man vill åt så tror jag inte att någon opponerar sig, men en sammanslagning kommer inte att bli aktuell.

Klubbarna här styrs fortfarande av sina medlemmar, inte av sina aktieägare, och jag kan inte tänka mig att varken Gais eller Öis kan få igenom ett samgående på ett årsmöte.

FC Gothia är inte mer än en testballong, en respektlös idé. Blir det mer än så kommer det vara folktomt på den nya klubbens dop.

Alla kommer att vara upptagna med att gråta på tre begravningar.