Det ska sannerligen bli kul att sätta sig på VM-läktaren i Edmonton

SPORTBLADET

Det var höstkyla i luften, det var regntunga banor och det var motvind.

Men det nya, unga svenska friidrottsundret var nog för att värma upp hela Stockholms Stadion i går.

Sverige har fått ett gäng friidrottsfighters som aldrig ger sig.

På jakt efter att sätta svenskt rekord i VM i Edmonton - i medaljer.

Nu är det svenska medaljrekordet inte speciellt svårslaget.

Det räcker med två pallplaceringar för att göra Edmonton till Sveriges mest framgångsrika VM någonsin - i medaljer räknat.

Patrik Sjöberg tog guld i höjdhopp i Rom 1997, Ludmila Engquist tog guld på 100 häck i Aten tio år senare och sedan brons i Sevilla 1999.

Och för att inte alla gångare ska gå i taket, får jag väl nämna att Madeleine Svensson tog ett mycket sensationellt VM-silver i gång i Tokyo 1991, även om jag inte riktigt ser gång som friidrott.

Det är alltså glest mellan VM-medaljerna.

Kajsa och Christian har jävlaranamma

Men den här gången har vi massor av klara medaljchanser.

Inte bara baserat på resultat, utan på vinnarinstinkt och jävlaranamma.

Kajsa Bergqvist är den typen och hon har på något visat vägen.

Hon var iskall då hon tog sitt VM-guld inomhus i Lissabon i våras och även om hon känt sig tung i benen på sistone, var hon tvåa i går i ett startfält identiskt med en VM-final.

Nye trestegsraketen Christian Olsson är samma typ.

Hans duell mot suveräne britten Jonathan Edwards var en av DN-galans höjdpunkter.

När Edwards hoppade 17,24 svarade Olsson med att hoppa 17,28, hans näst längsta hopp någonsin, och tvingade Edwards att plocka fram sitt max för att överhuvudtaget slå svensken.

Olsson är en artist, en naturbegåvning både på och utanför banan.

Han håller presskonferenser i klar 17,50-klass.

Staffan Strand spöade världseliten i höjd och vann på fullt godkända 2,29 i ett väder som krävde täckjacka.

Susanna Kallur klarade pressen från hemmapubliken och blev trea i stenhård konkurrens, bara elva hundradelar bakom världstrean Jenny Adams från USA.

Det var fullsatt på Stadion i går och jag tror att ingen gick hem besviken.

Och jag tror inte någon saknade Marion Jones eller Maurice Greene - som kräver svettiga 1,1 miljon kronor för en tävlingskväll.

Det är bättre att lägga de pengarna på våra unga svenskar i stället.

Vi har fyra klara medaljchanser

Vad har vi då för medaljchanser i VM?

Kajsa Bergqvist, naturligtvis, regerande världsmästarinna inomhus och vårt största guldhopp.

Christian Olsson, som har en jättechans att ta ett VM-silver, men som inte kan hota en frisk Jonathan Edwards. Inte än i alla fall.

Stefan Holm och Staffan Strand i höjd. Det är inte omöjligt att de kan ta varsin medalj i VM, även om innevärldsmästaren Holm letar efter rätta känslan just nu.

Det är fyra klara medaljchanser och går två in är det nytt medaljrekord.

Resten får sikta på final i det här mästerskapet.

Patrik Kristiansson i stav har en ruskig potential, men många mästerskap framför sig.

Robert Kronberg kan gå till final på 110 häck, precis som i Sydney i fjol.

Susanna Kallur har en klar finalchans i sitt första stora seniormästerskap om hon springer kring sitt personliga rekord.

Då har jag ändå inte tagit med Erica Johansson, eftersom det är mycket osäkert om hon kommer till VM på grund av sin fotskada.

Men Erica är fortfarande trea på världsbästalistan i år med sitt försäsongshopp på 6,87.

Standarden i damernas längd har sjunkit och Erica har en jättechans att äntligen göra ett bra mästerskap om hon blir fullt frisk.

Det ska sannerligen bli kul att sätta sig på VM-läktaren i Edmonton om tre veckor.

Mats Wennerholm