Välkomna till EM i orättvisa

Lika tufft för hoppare och kastare – men i löpgrenarna är det ett nytt mästerskap

1 av 2 | Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Samma tuffa motstånd För Kajsa Bergqvist har det inte någon större betydelse om tävlingen heter OS, VM eller EM – hon har samma tuffa motstånd.
SPORTBLADET

MÜNCHEN

EM i friidrott är inte helt rättvist.

För Kajsa Bergqvist gör det knappast någon skillnad om det är EM, VM eller OS.

Det är samma tuffa motstånd.

Men en hundrameterslöpare som Patrik Lövgren slipper möta 80 killar som är snabbare än honom i världen.

Och kan plötsligt gå till en stor mästerskapsfinal.

Det är samtidigt charmen med EM.

Chansen för de som normalt aldrig har just chansen.

Friidrottsvärlden dominerades av Europa och USA i flera decennier, innan den öppnades för tredje världen.

Sedan dess har vi fått en nästan geografisk uppdelning av de olika grenarna.

Sprinters kommer från USA, Karibien och Västafrika.

Medel- och långdistanslöpare kommer från Kenya, Etiopien, Marocko och Algeriet.

Det har blivit nästan helt avgörande var man är född och vilka genetiska förutsättningar man har.

Jag såg en dokumentär om den holländske managern Jos Hermens, som flög ner till Kenya och bara plockade topplöpare till sitt stall.

Det var bara att blunda och peka i princip och de som blev över hade med lätthet vunnit SM från 800 meter och uppåt.

Om de varit svenskar.

Tekniken – vårt starka fäste

Jag vet inte hur många gånger jag sett kenyanska löpare ge sig ut på en träningsrunda och bara stumt stått och beundrat deras oerhört lätta löpsteg.

Det är därför världsbästalistorna ser ut som de gör.

I löpgrenarna är Europa chanslöst mot övriga världen.

Vi hävdar oss fortfarande på damsidan, men det beror mer på kvinnosynen i de länder som producerar topplöpare. Där får kvinnorna sällan samma chans att utvecklas som männen.

Det är tekinkgrenarna som är Europas starka fäste.

Hopp och kast.

Kajsa Bergqvist, Christian Olsson, Stefan Holm och Carolina Klüft är våra fyra guldkandidater här i München och det handlar om hopp för samtliga.

Höjd för Kajsa och Holm, tresteg för Olsson och höjdhopp och längd är Carolina Klüfts absolut starkaste grenar i damernas sjukamp.

Men där gör det heller ingen större skillnad om det är EM eller VM.

Det är i löpgrenarna det plötsligt blir ett helt nytt mästerskap.

Ta Johan Wissman på 200 meter.

Han satte nyligen nytt svenskt rekord med 20,51.

Det är sjunde bästa tid bland de som är anmälda till EM.

Men tittar vi på världsbästalistan från 2001 hade det bara räckt till 46:e plats i världen.

Patrik Lövgren siktar på en finalplats på 100 meter. Hans 10,26 hade räckt till 96:e plats i världen i fjol.

Nu begränsas ju varje lands deltagarantal till tre i ett mästerskap, så jämförelsen haltar lite eftersom både Lövgren och Wissman har i huvudsak amerikanska löpare framför sig.

De är värda all respekt

Men EM ger dem ändå ett gyllene tillfälle att visa upp sig.

Och det är två extremt seriösa idrottskillar som satsar på ”hopplösa” grenar.

Det här är deras chans att visa upp sig och få lite uppmärksamhet.

Och de är värda all respekt.

Dessutom har alla i den svenska truppen fått ett lyft efter alla svenska framgångar.

Vem vet vilken ny stjärna EM kan föda.

I EM i Budapest hade absolut ingen räknat med att Malin Ewerlöf skulle ta EM-silver på 800 meter, där för övrigt Europa fortfarande dominerar i världsstatistiken.

Sådana glada överraskningar är välkomna nu också.

Mats Wennerholm