Medaljjakten slut för Malin Ewerlöf

”Men det rycker i benen vid mästerskap”

1 av 2 | Foto: JAN JOHANNESSEN
gRÄSJAKT Malin Ewerlöf har slutat jaga medaljer och riktar in sig på gräs.
SPORTBLADET

Hon är Sveriges senaste EM-medaljör i friidrott, men skadorna har satt stopp för jakten på medaljer.

Istället kan Malin Ewerlöf för första gången göra det som faller henne in.

Och hon jagar ingenting annat än ogräs och gräsklippare.

Det är första sommaren som hon är ledig från elitidrotten. Men så mycket semester har det knappast varit. Den förre medeldistanslöperskan jobbar som cykelbud för att lära känna Stockholm och få betald träning. Dessutom har hon och maken Jan flyttat in i ett nytt hus på Lidingö och där trädgården nyligen har anlagts och den kräver ett omsorgsfullt arbete.

- Det är rätt skönt att gå och pula. Jag kom faktiskt in i det nya livet väldigt snabbt. Vissa bitar saknar jag, jag är tävlingsmänniska och tävlingskänslan får jag inte utlopp för i vardagslivet. Att vara så spänd innan ett lopp och i bra form, för att ha en så skön känsla efteråt. Men på det stora hela är det rätt, jag har varken ångrat eller funderat vidare över mitt beslut.

Hon skadade hälsenan strax före OS 2000 och tvingades till operation, men trots flera försök att komma tillbaka har hon inte lyckats.

Saknar inte tävlingarna

Istället bestämde sig Sveriges främsta medeldistanslöperska att lägga av.

Och hon ångrar sig inte.

- Jag saknar inte de vanliga tävlingarna, även om det rycker i benen till mästerskapen och då vill jag gärna vara med. Men då gäller det att snabbt tänka på vad det är som krävs och då är det så skönt att sitta i soffan istället.

Sedan junior-VM-guldet 1989 har hon varit en av de stora inom svensk friidrott, men det var först i slutet av 1990-talet som de stora framgångarna kom. Hon var då tillsammans med Kajsa Bergqvist och nu mammalediga Erica Johansson de stora svenska medaljhoppen.

Den största framgången var EM-silvret på 800 meter 1998, då tog hon den enda svenska medaljen.

"I år blir det medaljer"

I år är hon inte med och försvarar sin placering, men trots det vimlar det av svenska medaljchanser.

- Det är jättekul, det är så många olika grenar som kommit fram. Att mitt silver var den enda medaljen senast var lite tamt. I år blir det fler medaljer!

- Plötsligt har vi fått en bra generation. Det är svårt att peka på någon enskild faktor, men det är bra att några har visat vägen. Då blir det lättare att följa efter, det är lättare att jämföra sig med en svensk i världseliten än en amerikan.

Vill springa maraton

Själv följer Malin Ewerlöf fortfarande med. Hon ser gärna friidrott på TV, hon har god kontakt med flera av de aktiva, hon endel tävlingar på plats och tränar fortfarande själv.

För att må bra och för att kunna springa maraton så småningom.

- Jag har alltid sagt att när jag lägger av ska jag springa maraton på en hyfsad nivå, jag gillar att ha mål med mitt idrottande. Även om det handlar om en lägre nivå. Med banlöpning måste man inse när tiden är mogen att lägga av, det sliter något brutalt på kroppen. Maraton däremot vill jag testa. Jag har alltid gillar att springa längre.

Så bli inte förvånade om hon springer Tjejmilen eller Lidingöloppet i höst.

Eller om hon ägnar resten av sommaren åt att klippa gräs och bara vara ledig.

Malin tog EM-silver i Budapest 1998 - så här kommenterar hon 2002 års svenska EM-hopp

Anna Carlsson