En kropp byggd för hopp

Christian och Edwards använder samma teknik: Det kan bli tidernas final

1 av 3 | Foto: CALLE TÖRSNTRÖM
ett starkt hopp Trots sin relativt spensliga uppenbarelse är Christian Olsson stark som en björn. Han tar till exempel 110 kilo i bänkpress.
SPORTBLADET

MÜNCHEN

Christian Olsson är i München för att ta EM-guld.

Jontahan Edwards har hoppat 22 centimeter längre i år och hans brittiske landslagskompis Phillips Idowu fyra.

- Men det spelar ingen roll, säger Olsson.

- Jag vet att jag kan hoppa längre.

Christian Olsson har en kropp byggd för att flyga.

Smal men stark.

Lång men koordinerad.

Och nästan aldrig skadad.

- Nej, jag hoppar bara om jag mår bra och kroppen känns fräsch. Annars får det vara, säger han.

Förr sa man om tresteg att det i alla fall var ett hundraprocentigt sätt att dra på sig en allvarlig skada.

Det är extrema belastningar på ben, fötter och hälsenor.

Men det finns två skolor i tresteg. Antingen är man krafthoppare - dunk, dunk, dunk - eller farthoppare - svisch, svisch, svisch.

För att uttrycka det som en serietidning.

"Mindre skaderisk"

Chrstian Olsson är det senare. Han är farthoppare.

- Och då blir det naturligtvis skaderisken mindre, säger hans tränare Yannik Tregaro.

- Har du farten med dig genom alla hopp, blir det inte samma belastning på fötter, knän och ben.

Jonathan Edwards är också farthoppare, vilket kanske förklarar att han hållit så länge.

- Den största skillnaden är väl att en krafthoppare oftast har ett väldigt långt förstahopp, som ett längdhopp ungefär, säger Christian Olsson.

Men det är i de två följande hoppen som killar som Olsson och Edwards flyger förbi.

Och uppstickaren Idowu?

- Han är väl något mellanting. Jag tycker han är ganska dålig teknisk, säger Christian.

Han har nästan räknat bort Idowu känns det som, trots brittens överraskande 17,68 i Samväldesspelen.

- Men jag tror han fick på ett maxhopp där, då allting stämde. Han har inte visat den kapaciteten tidigare under säsongen.

- Jag tror att det är Edwards det kommer att handla om.

- Men egentligen bryr jag mig inte om någon av dem. Det är bara jag själv som kan avgöra hur det ska gå.

"Inte nöjd med silver"

Men det finns en stor skillnad mot i fjol, då Christian var jublande glad över ett VM-silver och nästan högtidligt respektfull inför idolen Edwards.

I år är förutsättningarna annorlunda och Christian är inte nöjd med ett silver.

- Nej, jag känner att jag kan slå honom även om han skulle hoppa 17,80-17,90, säger Christian.

- Jag hade ett övertrampshopp i Karlstad som var kring 17,90, så jag vet att jag kan hoppa i klass med Edwards världsårsbästa. Det känns som om det kan bli tidernas trestegsfinal.

Är du en dålig förlorare?

- Ja, jag är en ruskigt dålig förlorare. Jag älskar att vinna och verkligen hatar att förlora. Men det tror jag samtidigt är en förutsättning om du ska lyckas. Man kan inte vara likgiltig, då är det kört.

Du verkar ha en naturlig fallenhet att hantera uppmärksamheten?

- Ja, det stör mig inte alls. Det är kul att vara lite i fokus. Och jag tycker det är skönt att folk förväntar sig saker av mig. Det gör jag själv också.

Nej, här är det inget försiktigt snack om att vara nöjd med en medalj eller någon annan maskhållning.

För Christian är det bara guld som gäller.

Mats Wennerholm