Nu kan jakten på guld starta

...men som vanligt är det läge att tagga ned förväntningarna lite

SPORTBLADET

MÜNCHEN

Det känns lite otäckt.

Det känns lite som inför OS i Salt Lake City.

Det känns som om alla bara förväntar sig att svenskarna ska åka dit och hämta hem en säck med guld.

Det känns som alla bara kräver guld.

Det är nog lika bra att tagga ner de förväntningarna lite.

GULD I SIKTE? Kajsa Bergqvist är bäst i världen i år. Nu ska hon vara bäst i Europa när det verkligen gäller. Final på söndag och Kajsa tillhör favoriterna.
Foto: CALLE TÖRNSTRÖM
GULD I SIKTE? Kajsa Bergqvist är bäst i världen i år. Nu ska hon vara bäst i Europa när det verkligen gäller. Final på söndag och Kajsa tillhör favoriterna.

Jag minns förra gången det var EM.

Det var i Budapest i Ungern och vi diskuterade de svenska chanserna. De båda nybabbliga höjdhopparna Holm och Strand trodde väl en del och den något tystare Kajsa trodde en del men det alla var övertygade om var att Malin Ewerlöf skulle definitivt inte ta nån medalj.

Löpargurun Anders Gärderud var säkrast.

Det blev tvärtom.

Malin tog silver.

Det var allt.

De andra småfloppade.

Ett silver på 800 meter var allt Sverige fick och det är ju en högst normal utdelning för ett svenskt landslag i friidrott i ett mästerskap. En eller två medaljer brukar det bli. Ett Kajsasilver och så ett överraskande brons i nån udda gren. Nåt EM-guld har vi inte tagit sen 1982.

Det är det vi ska tänka på när alla som vill sälja in sändningarna i tv eller vill kränga tidningar påstår att Christian, Kajsa och Carolina Klüft vinner lätt.

Det gör de inte.

De kanske inte vinner alls.

För det är det normala...

Bättre än någonsin

Svensk friidrott är visserligen bra.

Kanske till och med bättre än nånsin fast det är väl en definitionssak. Vi har ingen världsrekordhållare på banan i år. Det har vi haft förr. Senast var det Patrik Sjöberg och Patrik Bodén sopm trängdes.

Men vi har ju faktiskt två världsårsbästa på banan här i München senare i veckan. Kajsa och Carolina.

Och Holm är Europaårsbäst.

Det är inte illa.

Det är snarare strålande.

Därifrån till guld är dock vägen lång.

För att vinna krävs exakt inprickad form - exakt rätt dag.

För att vinna krävs att konkurrenterna sviker.

Eller är åtminstone normala.

Det är nog den svåraste punkten. Det finns nämligen en irriterande grupp av människor som alltid dyker upp från ingenstans och överträffar sig själva när det är EM, VM eller OS. Idrottare som tävlat sporadiskt under året, som hållit sig undan, skyllt på skador och legat och pumpat upp sig fjärran från alla motståndare och dopningskontrollanter.

De skiter av allt att döma i att de har dåligt rykte.

De vet att nationella media skyddar dem.

Förra EM minns jag hur fransyskan Christine Arron kom från en undanskymd tillvaro och charmade alla och sprang fortare än till och med skammen.

Kanske var det bara för att hon inte såg ut som en östeuropeisk traktor hon inte ifrågasattes.

Kanske var hon renare än snö.

Vart hon är i år?

Bra fråga... hon kanske dyker upp.

De här idrottarna vet att hemma är det medaljerna som räknas. Inte misstankarna från en missunnsam omvärld.

EM kan bli förbannat trevligt

Vi vet att den typen av idrottare förstörde festen i Salt Lake City för skidåkarna.

Vi får se nu hur det blir i München...

Däremot ska ingen säga annat än att det ser extremt bra ut inför starten i dag.

Christian och Kajsa kan vinna. Bör kanske vinna. Carolina kommer i en klass strax under med Stefan Holm. Kan också vinna med flyt.

Några till kan överträffa sig och ta fina medaljer.

Varför inte Staffan Strand? Kronberg? Wissman?

EM kan bli så förbannat trevligt att det knappast är sant.

Men det kan också bli mycket... svenskt. Mycket fjärdeplatser... typ. Mycket förväntningar som inte... blir nåt. Glöm inte det. Allt över fjärdeplats är bonus. Det är en bra grundinställning.

Repetition nu: det k a n alltså gå halvilla. Det är till och med det normala. Efter förra EM sammanfattade en svensk ledare insatserna på det här exakta sättet:

Dom betedde sig som fittor mina jävla idioter och den störste kuken av dom alla är jag som coachade dom så fel.

Vem som sa det?

Grubbla på det ni.

Sportbladet granskar: våra fyra största hopp - Bergqvist, Olsson, Holm och Klüft

Kajsa Bergqvist

Nytt jubel på söndag?
Foto: AP
Nytt jubel på söndag?

Christian Olsson

Tre långa steg, tack.
Foto: PETER WIDING
Tre långa steg, tack.

Stefan Holm

Holm - etta i världen i år.
Foto: AP
Holm - etta i världen i år.

Carolina Klüft

Klüft - ett stort hopp.
Foto: ANDERS DEROS
Klüft - ett stort hopp.

Lasse Anrell