21.55 kan bli vår guldminut

Olsson, Holm och Strand - en riktig rysarkväll som gärna får bli klassisk

SPORTBLADET

MÜNCHEN

I kväll strax före 21.55 har Sverige alla chanser att få uppleva en historisk friidrottskväll.

Då kan Christian Olsson ta guld i tresteg.

Då kan Stefan Holm eller Staffan Strand ta guld i höjdhopp.

Jag säger inte att de gör det för det vet ingen och den typen av förutsägelser har en tendens att bli lätt löjliga.

Jag säger bara att de har alla chanser.

Jag säger bara att de kanske till och med är favoriter.

Det kan bli två guld i samma minut.

Pallar ni för det?

Jag säger bara: förbered er på alla tiders tv-rysare.

Höjdhoppet startar 19.55.

Tresteget startar 20.20.

Jag hoppas att SVT inte snålat den här gången utan att de själva väljer bilder så ni slipper sitta framför tv:n och vara vansinniga för att den tyske producenten väljer spjutkvinnorna eller tiokampen.

Tresteg tar ungefär nittio minuter. En höjdhoppsfinal tar ca två timmar. Det betyder att allt avgörs nån gång mellan 21.50 0ch 21.55. Vilken rysare för tittarna. Vilken rysare för bildproducenten.

I höjdhoppet kan minst fem hoppare vinna.

Stefan Holm är en av dem.

Han är en av favoriterna. Kanske den största trots att han var på ribban i alla sina kvalhopp. Hans årsbästa utomhus på 2.33 är bäst i Europa.

Strand - inte en favorit

Staffan Strand är inte en av favoriterna.

Jag tillåter mig dock varna för honom. Jag har haft en känsla av att han smyger ända sedan han blev skadad och sen jag såg honom rusa ut från Stadiongalan och be ett svenskt tv-team fara åt helvete. Han har hoppat högst i Europa i år (2,35 inomhus) och han hoppa utan press och stress i kväll.

Holm känner press. Han känner den press man alltid känner när man vet att man har sitt livs chans att vinna sin första riktigt stora titel.

Men många kan vinna: fransmannen Gabella, ryssarna Fomenko och Rybakov eller italienaren Talotti.

Men Holm är favorit. Det är han.

Tresteg är lättare.

Det står mellan tre hoppare. Christian Olsson, Jonathan Edwards och Phillips Idowu. De andra har egentligen inte där att göra. De är chanslösa.

Deras uppgift i kväll är att fylla ut tiden som en föråkare eller ett förband.

Jonathan Edwards hoppar först av de tre. Han är skadad i sin bräckliga häl. Han är gammal och vet hur man hoppar för att inte göra skadan värre. Men han vet att den typen av hopp enbart räcker till längder runt 17.00.

För att vinna vet han att han måste minst uppåt 17.60 och förmodligen över 17.80. En trolig taktik är att han satsar allt på första hoppet - när hälen är fräsch. Har han maximal utdelning kan tävlingen vara avgjord efter hans första hopp.

Edwards - ytterst lite favorit

Edwards är favorit men bara ytterst lite.

Christian Olsson vet att han kan hoppa uppåt 17.80. Han är i absolut toppform, säger han själv och hans självförtroende är så starkt att det kanske till och med kan vara en belastning.

Olsson kommer att gå ut hårt och öka.

Olsson är favorit men bara ytterst lite.

Phillips Idowu kommer att gå ut maximalt. Han vet att han är känd för att vara ojämn men han skiter tydligen i det. Faktum är att ingen riktigt vet om han ens tar kvällens final på allvar.

Idowu vet att många tror att han kommer att göra som tidigare i karriären -varva rekordhopp med kalkonhopp. Hans sensationella 17.54 i försöken i gryningen i förrgår kan förbytas till... ingenting.

Idowu - ytterst lite favorit

Jag tror Idowu gillar den imagen. Han vill vara den oförutsägbara i en bransch med den totalpräktige Edwards och den internatcharmige Olsson. I det sällskapet gillar Idowu att komma in i blått hår och vara rebell och säga att han skiter i arrangörer, media och i sport.

Idowu är favorit men bara ytterst lite.

Vem som är störst favorit?

Idowu skulle man väl säger efter kvalet men bara en dåre skulle satsa pengar på honom.

Edwards skulle man väl säga om man tittade på rutin och årsbästa.

Jag tittar på vem som ser lugnast, mest målmedveten och harmonisk ut.

Då vinner Olsson. Bara en dåre skulle säga annat än att Olsson är favorit i kväll.

Till sist kan man kanske konstatera att det nog var lika bra att Hammarby slogs ut ur Champions Leaugue-kvalet.

Bayern Münchens gräsmatta blev allvarligt massakrerad av Kiss, Annus och de andra släggkastarna i går och såg ut som ett minfält.

Inget för tekniker som Jonas Stark och de andra i Bajen.

Sportbladet rankar kvällens heta hoppare