54 cm - och en guldklimp

Här är hela historien om hur en vanlig Olsson blev en hjälte

1 av 9 | Foto: PRIVAT
1980 Bara nio månader, karriären har han inte funderat på - men titta vilken härlig utveckling, Christian.
SPORTBLADET

MÜNCHEN

Christian Olsson var stor redan då han föddas.

- Ja, han var 54 centimeter lång och vägde 4,7 kilo, berättar hans mamma Gunbritt.

Men han har aldrig varit större än just nu.

Christian Olsson växte upp i Angered i Göteborg under mycket trygga, men enkla förhållanden.

Idrottsintresserade pappa Bert, som jobbar som vaktmästare, Christians mamma Gunbritt och tre år äldre systern Anneli bildade väl en ganska typiskt svensk familj.

- Han var ganska lugn som liten, men alltid en dålig förlorare, säger hans mamma Gunbritt.

- Det märktes direkt.

Började med fotboll

Men idrottskarriärern inleddes inte med friidrott, utan med fotboll.

- Ja, han var sju år då han började spela och han var väldigt duktig på att göra mål. Han var väl tio, elva år då han var med i Forward Cup i Örebro och vann skytteligan.

Samma bakgrund har faktiskt Kajsa Bergqvist, som också spelade fotboll som ung. Men hon var en sådan dålig förlorare att hon inte stod ut med att hennes lagkompisar inte tog i riktigt som hon ville.

Därför lämnade Kajsa fotbollen.

I Christians fall var det mobbing.

- Jag kom ihop mig med en kille på träningen en gång. Och sedan vågade jag inte gå dit, har Christian själv tidigare berättat.

Nu säger hans pappa Bert:

- Ja, det handlade om mobbning, men jag vill inte gå in på några detaljer. Men efter det som hände förbjöd jag honom att gå tillbaka till fotbollen.

- I stället ringde jag upp stavhopparen Patrik Kristiansson, som bodde en bit upp på samma gata och frågade om Christian kunde få hänga med på hans friidrottsträningar i stället. Patrik gick i samma klass som vår äldsta dotter Anneli, så vi kände honom.

- Han sa att det var okey och nästa gång gick Christian med till träningen med Örgryte.

12 år - första segern

Då var Christian Olsson elva år och slumpen gjorde att han hamnade på den väg som gav EM-guld i München i går.

Men i början sysslade han med alla typer av grenar.

- Han var väldigt bra på att springa och han vann lilla Göteborgsloppet då han var tolv år. Då hoppade han också 1,50 i höjd, berättar Bert.

I Örgryte fanns också tränaren Viljo Nousiainen, rikskänd som Patrik Sjöbergs tränare och styvfar. Det var Viljo som såg potentialen i den unge Christian Olsson, med sina enormt långa, smala ben och korta överkropp.

Kallades "Fågelben"

- Han första tränare kallade honom "Fågelben", säger Gunbritt.

- Han hade väldigt långa ben i de tidiga tonåren, men de var inte proportionerliga med hans överkropp. Så han var lite orolig att han inte skulle växa i kapp.

Men från femtonårsåldern och framåt växte Christian så det knakade. Han sköt iväg till 192 centimeter på några få år och fick växtvärk och svårt att träna.

Och Viljo började arbeta med den nya talangen, som tidigt kallades en ny Patrik Sjöberg.

Höjdhopp var hans gren, men en skada 1999 gjorde att han började prova på tresteg. Och det gick så bra att höjdhoppet fick mindre och mindre plats. Och när Yannick Tregaro tog över träningen, då Viljo tragiskt avled 1999, startade trestegssatsningen på allvar.

- I början tyckte vi inte alls om att han bytte gren, säger både Bert och Gunbritt.

- Vi tyckte höjdhoppet var lite roligare att titta på och mer spektakulärt. Men i dag kan vi ju inte klaga.

Ordning och reda

Både Bert och Gun-Britt är mycket måna om att sonen inte ska segla iväg nu, då framgångarna kommit och pengarna börjat strömma in.

- Nej, han ska stå med båda fötterna på jorden. Det säger jag alltid åt honom, säger Gunbritt.

- Vi är vanliga människor och vi är noga med att han ska vara som han är. Det får inte segla iväg.

Så har han växt upp.

Det ska vara ordning och reda och man ska göra rätt för sig.

Han har fått hugga i och tjäna sina pengar själv på somrarna.

- Ja, han har jobbat både som tidningsbud och städat på Landvetter, säger Gunbritt.

- Och mig fick han hjälpa ibland då jag skulle klippa gräsmattor. Jag hade en motorgräsklippare som man satt och körde runt på mitt arbete. Den brukade han köra då han var elva, tolv år.

- Det älskade han och det är kanske därifrån bilintresset kommer.

Christian bor fortfarande kvar hemma och lillasyster Maria avslöjar att han brukar duscha i tjugo minuter, utom då han har bråttom.

- Då går det på tio, säger hon.

Mamma sköter servicen

Och mamma Gunbritt får fortfarande ta hand om trunken då han kommer hem från sina resor.

- Ja, jag sköter markservicen och tvättar och stryker hans kläder, säger hon.

- Men han är ju så snäll.

Maria får lite extra veckopeng, nu då Christian börjat tjäna de stora pengarna och han är orsaken till att familjen kan vara på plats i München.

- Ja, vi tjänar ju inte så mycket, så det är Christian som bjudit ner oss hit. Så han är omtänksam, även om man kanske tjänat ihop till det under alla år man skjutsat honom till träningarna, säger Bert.

Och knatten som en gång blev mobbad på fotbollsträningen har växt till världens bästa trestegshoppare.

Det låter som ett lyckligt slut på sagan, men sanningen är ju den att den egentligen bara börjat.

Gillar snabba bilar och mammas köttbullar

Mats Wennerholm