Förhoppningsvis får nu Stefan Holm den respekt han förtjänar

SPORTBLADET

BIRMINGHAM

Nu kanske han blir bjuden på Idrottsgalan i Globen nästa år.

Nu kanske Stefan Holm duger.

Världsmästare igen. Nu kanske han duger även för idrottsetablisemanget i Jante-Stockholm.

Vem är Stefan Holm? Det är såna frågor jag får.

Jag försöker beskriva hans hoppning på 2,35 och ser i mina anteckningar att han var långt över redan i första hoppet men rev med axlarna vilket måste vara en bedrift i hans fall.

Vilka axlar?

Jag tittade på hans kropp som jag gjort flera gånger förut och jag blir lika fascinerad varje gång. En enorm benstomme och enorma benmuskler - och en näst intill obefintlig överkropp. Han har nästan ingen överkropp och när jag tittar närmare ser han lite ut som en sån där pullingtraktor man kan se på Eurosport ibland. En som kör omkring och krockar alla andra traktorer och har enorma hjul men nästan ingen hytt alls att sitta i för föraren.

Men Stefan Holms kropp är en världsmästares och det är naturligtvis den som gör att han hoppar så extremt högt. Så högt som 54 centimeter över hans egen längd som han gjorde i går.

Så försöker jag, en smula ytligt beskriva, Stefan Holm.

Patrik hit och Patrik dit...

Den andra intressanta infallsvinkeln är relationen till dagens svenska friidrottsunders fader - Patrik Sjöberg. Det är Patrik hit och Patrik dit och bla bla bla. Det tjatas om Patrik och det kan bli en smula ansträngt ibland.

Stefan tillhör den generation friidrottare som är hjärtligt trötta på att prata om Patrik eftersom han rimligtvis aldrig kommer upp på Patriks höjder så som de såg ut på Stadion i Stockholm 1987 när han hoppade 2,42.

Efter segern i går blev Stefan intervjuad av engelska BBC och det tog exakt 2,35 sekunder innan frågorna handlade om Patrik. Men i en annan intervju i en svensk tidning strax före VM förstod jag hur Stefan tänker. Jag tror han försa sig lite. Han sa:

- Mitt stora mål är OS och att ta OS-guld.

Han var tyst en stund.

- För det har Patrik Sjöberg aldrig gjort.

Det var det hela. Stefan Holm är världsetta och världsmästare. Men han måste ursäkta sin egen existens i svenska media fortfarande.

Men såna mål är kanske viktiga. Det kanske inte räcker med att vi säger: Stefan Holm är bäst i världen - världens bästa höjdhoppare. Guldet i går var ett viktigt delmål, den gav självförtroende och sånt behövs det mycket av i landet som kanske är Jante särskilt mycket när det gäller just höjdhopp eftersom vi haft så många framgångar där. Segern gav också nästan en halv miljon kronor och sånt är viktigt i alla länder.

Och så det där om Jante-Stockholm.

Bjöds inte in till Idrottsgalan

Ni minns väl bråket om Stefan Holm i vintras.

Han blev inte inbjuden till den galanta Idrottsgalan där dopningsdömda halvfigurer och odopade kvartsfigurer av alla digniteter var inbjudna till de dukade borden.

Alla utom världens bästa höjdhoppare. Alla utom Stefan Holm.

Vilken ohygglig förolämpning.

I går skrattade nog inte organisationskommittén åt Stefan. I går gjorde han lång näsa åt dem. Vilka lallare. Vilka förlorare.

Det är svårt att sätta in segern i går i ett sammanhang. Patrik Sjöberg försvarade VM-titlar ett par gånger men det var en annan sorts tävlingar då. Sotomayor gjorde det på 90-talet.

Och så Holm som vann i Lissabon för två år sen och nu i Birmingham.

Det gör honom stor.

Så stor som bara en upprepning i Paris i ute-VM i sommar kan göra större. Stefan har vunnit tio raka segrar inomhus nu, det är sensationellt. Jag har svårt att se många i dagens friidrott som gjort en sådan svit. Tävlingen i går såg annars märklig ut.

Ett tag verkade den bli fullständigt avslagen när bara Stefan Holm klarat 2,30 och alla andra såg ut att riva ut sig. Det gav en lite pinsam känsla. Västgötaklimax eller snarare Värmlandsklimax, kanske. Dessbättre klarade tre hoppare till höjden och då började dramat. Ett drama där Rybakov - Stefans värsta konkurrent i världstoppen - klarade 2.33 och sen sparade två hopp på 2,35 för att försöka skaka Stefan.

Det var en chansning som inte höll och Stefan vann och Rybakov blev tvåa. Samme Rybakov som vann EM i München förra året och det var naturligtvis en revansch som var extra skön eftersom det var den segern som gjorde att Rybakov fick representera Europa i den penningstinna Världscupen i Madrid och inte Stefan.

Stefan var jublande glad efter segern. Gjorde enorma skutt och sprang ärevarv med svensk flagga. En skön syn. Stefan kommer från Forshaga och han brukar hävda att Jantelagen finns där om den överhuvudtaget finns nånstans i Sverige och Värmland och kanske var det därför han efter segern när den värsta glädjechocken lagt sig sa:

- Vinner Christian och Kajsa i morgon är det här glömt i morgon kväll.

Nåja. Segrar finns kvar. VM-guld finns kvar på hyllan i evighet och i folks minnen. Till och med i Forshaga.

Och alla konkurrenter fanns på plats. Alla var här. Egentligen saknades väl bara Värmlands Folkblad och Nya Wermlands-Tidningen. Både Stefan och jag tittade långt efter dem. De var inte här. Kanske var inte inne-VM tillräckligt stort i Jante-Forshagas spridningsområde. Vad vet jag.

Lasse Anrell