Blev en fånge - i sitt eget hem

Ludmila Engquist dopar sig för OS-medaljer i bob - den 4 november 2001 lämnar hon Sverige

1 av 3 | Foto: niclas hammarström
Bobsatsningen blev början på slutet för Ludmila Engquist. För att nå toppresultat tog hon vid minst ett tillfälle anabola steroider. Vid en tävling i Norge åkte hon fast i en kontroll.
SPORTBLADET

Hon var rik.

Hon var berömd.

Hon var folkkär.

Med andra ord: Ludmila Engquist hade allt, men ett par piller, ett dopningstest och en presskonferens förändrade allt.

Hon valde att gå i landsflykt.

Den 4 november 2001.

Ludmila Engquist kallar till presskonferens på hotell Hilton i Köpenhamn. Tre utvalda journalister är inbjudna att medverka, bland dem Sportbladets Mats Wennerholm. Vad träffen kommer att handla om är hemligt. Det är först när media kommer till ett rum på fjärde våningen som ämnet presenteras.

Ludmila inleder själv:

- Det här kommer att handla om dopning, säger hon kort.

Det blir dödstyst i rummet. Ludmila berättar - stödd av maken Johan - att hon tagit anabola steroider och att hon blivit dopningstestad under ett träningsläger i norska Lillehammer. Provet är inte analyserat, men Ludmila Engquist vet redan svaret. I jakten på muskler och form i sin nya bobsatsning tar hon det ödestigra beslutet att dopa sig.

Hon mår dåligt och gråter. Flera gånger under intervjun tvingas hon ta paus, torka tårarna och samla sig för att orka fortsätta.

Men Ludmila vill ge sin syn på saken.

- Jag har till och med försökt ta mitt liv, men Johan kom och räddade mig. Jag ville bara dö. Jag skämdes och skäms fortfarande något fruktansvärt, förklarar hon.

"Jag vet inte om vi återvänder"

I resväskan har hon och Johan flygbiljetter till Spanien. Direkt efter presskonferensen tar paret sina saker och går in på Kastrups flygplats, som ligger intill hotellet.

Det struntar till och med i att checka ut.

- Vi måste bort, bort för att fundera och pussla ihop allting. Jag vet inte när, eller överhuvdtaget om vi någonsin återvänder till Sverige, fortsätter Ludmila.

Stämningen är fortfarande kuslig.

På ett ögonblick har Sveriges mest älskade idrottskvinna blivit av med allt.

Folkets kärlek har förbytts i ilska. Många känner sig lurade av den spralliga och charmerande tjejen, som 1999 röstades fram som årets svensk. Sponsorerna hoppar av, "vännerna" försvinner och kvar blir endast ett fåtal nära familjemedlemmar.

Några veckor senare skriver Ludmila ett öppet brev till Tidningarnas Telegrambyrå och vädjar om förlåtelse och om att bli lämnad i fred.

Folk suckar.

Ludmila Engquist - en gång beundrad av alla - är inte längre svensk idrotts stora gunstling.

Hon är återigen ryskan, som gifte sig med en svensk man, flyttade till Sverige och bytte medborgarskap. En fuskare, som åkt dit för dopning inte bara en gång, utan två.

Hennes historia är som hämtad ur en bok. Allt finns där. Kärlek och svek, segrar och motgångar, cancerbehandlingar och lyckade comebacker. Allt. Egentligen är det bara slutet som inte är gott.

Inte i alla fall till dags dato.

Efter presskonferensen i Köpenhamn flyr paret Engquist till lyxvillan i Altea i sydöstra Spanien. För att läka såren, glömma och börja om på nytt. Första tiden blir hemsk. Polisen gör husransakan hemma hos Ludmila och Johan på Lidingö i jakten på förbjudna substanser. Dessutom blir Ludmilas bruk av steroider ett fall för åklagarmyndigheten i Stockholm. Hon fälls senare för dopningsbrott och tvingas betala 20 000 kronor i böter.

Rutinkontroll i tullen

Sveriges mest jagade par håller sig undan offentligheten och första livstecknet kommer först tre veckor efter mediaträffen när paret tvingas genomgå en rutinkontroll vid tullen i Malmö. Det ska vidare och träffa kammaråklagare Gunnar Fjaestad.

Allt är ett enda kaos.

Ludmila Engquist mår mycket dåligt psykiskt och i Spanien söker hon professionell hjälp för att komma över mardrömsveckorna och för att kunna bygga upp ett nytt liv tillsammans med maken Johan. Hon vill hem till Sverige och dottern Natascha, men vågar inte se svenska folket i ögonen - än mindre förklara för alla varför hon satte hela sitt namn på spel i en smått tokig satsning på bob och OS i Salt Lake City.

Allt Ludmila och Johan gjorde blev succé. På sponsormarknaden var Ludmila Engquist glödhet och hon kunde välja och vraka bland företag, som erbjöd stora pengar för att få synas tillsammans med Sveriges folkkäraste idrottstjej.

Fallet blir tungt.

Paret väljer att hålla sig i Spanien i fortsättningen. I en lyxvilla - omgärdad av höga murar - blir Ludmila Engquist nästan fånge i sitt eget hem. Hon pluggar spanska och hjälper till med parets affärer. Så smått börjar hon återvända tillbaka till livet, men hon undviker att visa sig offensligt.

I går gjorde Ludmila ett undantag.

När dottern Natascha tog studenten på exklusiva Lundsbergs fanns hon och Johan på plats. Glädjen var påtaglig. I Ludmilas ögon lyste bara lycka och inte ens det faktum att media fanns på plats störde hennes och dotterns firande.

På väg mot ett normalt liv

När paret Engquist återvänder till Sverige vet det inte.

Inte ens om.

Ludmila Engquist har kommit en bit på väg i sin kamp för att återvända till ett normalt liv - ett liv långt ifrån kungamiddagar och stora idrottsgalor. Tjejen som hade allt förlorade allt och nu kämpar hon för att kunna leva ett normalt Svensson-liv. Ludmila är inte längre "Luddan" med svenska folket.

Hon har tvingats betala ett högt pris för ett dåligt beslut och lever i landsflykt.

Gårdagen undantaget.

Imperiet - innan avslöjandet

Husen

Bostaden på Lidingö.
Bostaden på Lidingö.

Sponsorer

Rådgivare

Företag

Patrik Thornéus