Han var det enda hotet mot Christian Olsson – nu lägger han av för gott

SPORTBLADET

Jonathan Edwards är borta från VM i friidrott.

Och Christian Olsson är skyhög favorit till VM-guldet i tresteg.

Det var bara Edwards som kunde hota honom.

Nu är jag tämligen säker på att Jonathan Edwards lägger av för gott - och struntar i OS i Aten nästa år.

Det kommer visserligen olika rapporter från England om att Edwards skada inte är så allvarlig.

Men jag tror det är mest för att hålla skenet uppe.

Efter Edwards snedtramp i London i går finns ingen chans att han ska kunna hoppa max i VM, speciellt som trestegskvalet avgörs VM:s första dag. Dit är det exakt två veckor.

Har följt karriären

Jag har följt Jonathan Edwards under hela hans karriär, men i början var han bara ett namn långt ner i resultatlistorna.

Första gången jag skrev om honom var under VM i Tokyo 1991. Inte för att han tillhörde favoriterna, utan för att han självmant valde att avstå från VM, då VM-finalen i tresteg gick på en söndag.

Jonathan är djupt religiös och under sina unga år vägrade han att tävla på söndagar.

Resultatmässigt tillhörde han inte världstoppen på den tiden, trots att han 1991 var 25 år och tre år äldre än vad Christian Olsson är i dag.

Fick ett genombrott 1991

Men han hade fått ett litet genombrott 1991, genom att hoppa 17,43 vilket bidrog till uppmärksamheten då han självmant kastade bort en medaljchans i Tokyo.

Sedan låg Edwards och tuggade på resultat strax under 17,50.

1992 hade han ett årsbästa på 17,34, 1993 var det 17,44. 1994 nådde han 17,39 som bäst.

Bra, men inte extremt på något sätt.

Edwards ruckade ändå på sin tro lagom till VM i Stuttgart 1993, då han faktiskt tävlade på en söndag för första gången.

Det gav ett VM-brons.

Men 1995 hände plötsligt allting.

Hoppade 18,43

I Europacupen 1995 flög Edwards längre än någon trott var möjligt. Han landade på 18,43 med "bara" 2,4 meter per sekund i ryggen. 2,0 är godkänt.

Men det stora genombrottet kom i VM i Göteborg senare det året.

Då blev han först i världen med att hoppa över arton meter i godkänd vind.

Han gjorde det två gånger dessutom och i sina två första hopp i VM-finalen.

Först 18,16 och sedan gällande världsrekordet 18,29.

Då satt en storögd svensk femtonåring på läktaren och bara sög i sig det fantastiska som hade hänt.

Olsson sålde program

Enda anledningen till att Christian Olsson kom in på Ullevi, var att han skulle sälja program.

Men under tresteget ställde han undan bunten med programblad och bara lapade i sig.

Det var kanske just i den stunden drömmen väcktes om att bli världens bästa trestegshoppare.

Christian Olsson var redan världens bästa trestegshoppare, då Jonathan Edwards skadade sig i går.

Regimskiftet hade redan skett.

Men jag kan tänka mig att Christian Olsson känner en stor tomhet idag. Han har uttryckt det själv.

Han vill inte ha några promenadsegrar. Han får näring ur kampen och utmaningen att någon kan hoppa lika långt.

Nu kan jag inte hitta någon som kan utmana Christian i VM.

Det garanterar ett svenskt VM-guld, men just nu kan jag inte känna någon äkta glädje över det.