Klüft gav mig gåshud

- jag vet inte om jag har sett en sån total överkörning någonsin

SPORTBLADET

PARIS.

Det var en så stor dag.

En av de stora.

Jag vet egentligen inte vad jag tyckte var den största upplevelsen.

Att se en tjej från Afghanistan ta av sig slöjan och göra sin första tävling utanför hemlandet när hon sprang 100 meter på 18,37 - eller att se en osannolik tjej från Växjö fullständigt köra över alla motståndare i mångkampen.

Jag vet inte om jag vill välja. Jag vet bara att det var oändligt stort att få vara med om båda.

Carros show! Carolina Klüft slog personbästa i alla gårdagens grenar i sjukampen. Hr jublar hon efter att ha glidit över 1.94 i höjd.
Foto: Peter Kjellerås
Carros show! Carolina Klüft slog personbästa i alla gårdagens grenar i sjukampen. Hr jublar hon efter att ha glidit över 1.94 i höjd.

Det var historia fast på olika sätt.

Afghanskan först.

I långbyxor sprang Lima Azimi 100 meter. Hon har tränat sen i februari och tappade skorna på väg till VM men fick låna ett par nya. Det är hennes första resa utanför hemlandet. Hon är 23 år och det fanns väl de som skrattade åt tiden men vad de inte fattade var att hennes lopp var ett omtumlande snabbt steg in i en ny tid.

Jag var här. Jag upplevde det och jag fick gåshud.

Jag fick gåshud av Klüft också.

Jag vet inte om jag nånsin sett en så total överkörning av en motståndare från en svensk.

Vi drömmer om Klüft

Jag vet inte om jag nånsin sett en sån uppvisning i självförtroende, skicklighet, karaktär och styrka. När vi svenskar på läktaren satt ner och försökte samla ihop våra känslor stod alla de andra runt om oss upp och skrek. Fyra personbästa, en överlägsen ledning - det är nästan för bra för att vara verklighet. Det är mera dröm än verklighet och när en engelsk tv-kanal frågade Klüft om hon ens kunnat drömma om det här sa hon att nej, jag drömmer inte om sånt här, jag drömmer om min familj och mina vänner och ett enjoyable life.

Bara så. Vi andra drömmer väl om Klüft.

I alla fall efter i går.

Det skulle bli ett drama mellan två idrottskvinnor. Två av de absolut bästa i världen överhuvudtaget. Två gladiatorer.

Var helt avspänd

Det började så också. Barber vann 100 meter häck inför en hysterisk hemmapublik. Hon vrålade ut sin adrenalinladdning in i kameran före loppet. Klüft flinade lite. Det var allt. Hon såg avspänd ut. Barber svettades i de markerade ådrorna i pannan. Klüft flinade generat.

Barber vann men med en sämre tid än väntat. Klüft satte personbästa. Naturligtvis.

Knäcktes Barber i kula?

Sen kom första höjdpunkten. Höjdhoppet blev verkligen en duell. Gladiatorer. Ridley Scott skulle inte regisserat bättre. Jag hoppas att ni inte missade scenerna; Barber som rev tidigt men återhämtade sig och hoppade strålande. Det räckte till 1,91. Klüft applåderade i takt när Barber hoppade. Hon var sin motståndares cheerleader och det var nästan för magstarkt. Klüft tog till slut 1,94 och blev sanslös av glädje och var på väg att krama ner en funktionär.

Kula såg illa ut med en usel förstastöt för Carolina. Men Barber var lika dålig och när Klüft klarade av att öka tappade Barber allt. Jag tror det var där hon knäcktes. När Klüft fick till 14,19 i sista stöten var det egentligen avgjort. Hemmatjejen med ring i näsan skulle förlora mot Växjöbruden med en finne på kinden och en under näsan.

Barbers omstridda träning hos Bob Kersee i USA gav resultat. Men inte tillräckligt.

Sånt är livet.

I alla fall när man möter Klüft.

Perfekt lopp på 200 meter

Så kom 200 meter och alla ni som såg det vet vad det handlade om; svensk idrottshistoria.

Ett perfekt genomfört lopp, där hon snabbt passerade Barber och sen fortsatte löpa mot en tid som sätter henne ibland Sverigeeliten genom tiderna och skulle vara gångbar även här i specialistkretsarna.

Det var samma tid som Wilma Rudolph satte världsrekord med 9 juli 1960.

I VM i Birmingham i vintras hade den räckt till en femteplats (!).

Linda Haglund sprang på 22,82 1979. Det är fortfarande svenskt rekord.

De gjorde ett bra jobb. Men Carolina hade gått upp i gryningen och tävlat i tre grenar före sitt lopp. Det hade inte de.

Det är kanske det mest osannolika.

200 meter i går i Stade du France var lite som Stenmark i andra åket, Borg i femte set, Sovjets förstafemma i hockey-VM, Michael Johnsson på 400 meter. Det var klasskillnad, markering, känsla och skönhet. Det var det stora världsgenombrottet för Klüft och hela arenan stod upp och applåderade - fast den inte ville. Den applåderade fast den så gärna ville att hemmatjejen Eunice Barber skulle vinna eller åtminstone ha en chans.

Jag intervjuades om Klüft

Efteråt omsvärmas jag av kollegor från hela världen som intervjuar - lilla moi.

Jag har aldrig under så kort tid svarat på så många frågor från så många kollegor om vem detta lilla stora underbarn från Sverige är. De talar om superkvinnan. Superstar Klüft. Jag svarar mödosamt. Jag förklarar hennes uttalanden och en del behöver verkligen förklaras. Vad är exempelvis en jäntunge och vad är en skitgubbe.

Svåra saker - försök själva får ni se.

På franska och engelska.

Stor svensk idrottshistoria

Intresset för Carolina växer nu hela tiden. Hon är verkligen på väg att etablera sig som en av friidrottsvärldens största. En superstjärna.

Det är inte bara affischerna runt om i stan som antyder storheten. I går sprang hon på ett sätt som blev själva utropstecknet.

Carolina Klüft, mångkamp, första dagen i Paris, 23 augusti 2003.

Det var en av de stora stunderna i svensk idrottshistoria och en av de mörka i fransk.

I dag fortsätter det, mon Dieu...

Klüft om sin bragdinsats