Vilken lättnad, Carro klarade pressen och det blev en av svensk idrotts största dagar

1 av 2 | Foto: SCANPIX
22 CM FRÅN ÖVERTRAMP Trots pressen lyckades Carro i tredje hoppet.
SPORTBLADET

PARIS

Hon började hoppet en dryg fot från plastremsan men ändå flög hon 6,68 och hamnade i sjunde himlen tillsammans med en hel nation.

Den historiska minuten var över och sällan har ett så kort hopp tagit någon människa så långt.

Nu är Carolina Klüft en av de stora i svensk idrott.

Jag sitter ensam kvar i arenan på kvällen och ska försöka besvara frågorna om denna tjej från Växjö som nu intagit positionen som en av de verkligt stora inom världens friidrott.

Varför just hon?

Varför just där i Växjö.

Dessbättre kan jag svaret. Carolina Klüft är den lyckliga kombinationen och tillfälligheten av en tjej som älskade sport och hamnade på den förmodligen enda platsen där den kärleken fick chansen att växa i hennes egen takt.

Friidrottsklubben i Växjö är inte som andra klubbar.

Klüft var mobbad i puberteten

Den har haft problem. Den har skakats av bråk där vissa föräldrar krävt en tydligare elitsatsning men klubbens ledare har envist hållit fast vid att den som inte friidrottar som lek i en grupp inte passar där. Föräldrarna som krävde elitsatsning för sina söner ombads lämna klubben.

Med facit i hand gjorde de föräldrarna fel. Facit är att den folkhemska sosseetiken gav resultat. Och resultatet heter Klüft.

Jag lyssnade på ett föredrag hon höll på Bosön i våras och det var en studie i hur idrotten fungerar när den verkligen fungerar.

Klüft hade en jobbig pubertet, hon var en smula mobbad. Hon fann sin trygghet i friidrottsklubben och där fick hon utveckla sin kropp, sitt idrottande och sina vänskapsband i sitt eget tempo. Hon lärde sig att det verkligen inte var viktigare att vinna än att ha roligt och känna gemenskap.

Precis de fraser Carolina säger nu varje gång hon intervjuas. Men hon tror verkligen på det för det stämmer ju.

Växjö IF är ledstjärnan för andra klubbar nu. De lyckades ju. Carolina tröttnade inte utan fortsatte för att friidrottsklubben var hennes trygghet i en otrygg period. Hade hon pressats till elitsatsning tidigare hade hon aldrig blivit världsstjärna. Hon hade slutat. Just like that.

Hjärtat hade rätt

Men de lyckades också för att Carolina hade talang, en kropp som tål hård träning och som älskar hård träning. De lyckades därför att de tog det lugnt med seniortävlingar och för att de gick sin egen väg, då som nu; när hela svenska expertisen tjatade om längd i VM sa Carolinas hjärta nej och hjärtat hade rätt. Laget är viktigare. Laget ÄR verkligen viktigare och staffetlaget kan bli en sensation just för att det är ett lag.

Experterna hade fel.

Hjärtat hade rätt. Så som det alltid är.

Nationen andades ut.

Efter längdhoppet låg Carolina länge utslagen med ansiktet mot marken och jag förstår henne. Det var så många tankar som skulle bort, känslor som skulle rensas ut. Hon hade intalat sig att det här inte var allvar och ljög lite för sig själv om att det ju bara skulle vara kul allting - så som hon alltid gör. Men den här gången var det lite svårare.

Efteråt kom tomheten, lättnaden. Jag vet inte hur ni reagerade. Men här satte sig folk ner mycket hastigt.

Benen bar helt enkelt inte. Svenskkolonin började andas igen. Benen bar inte men det fanns ju hopp igen. Ravelli räddade ju faktiskt den där straffen. Stenmark vann slalomcupen. Borg vann Wimbledon - igen och igen och igen...

Och Carolina Klüft klarade av att leverera ett enda litet godkänt längdhopp och det var nästan så att man trodde att Tommy Salo faktiskt till och med räddade den där sketna pucken också.

Det var ännu en stor dag i svensk idrott.

En av de största.

Lasse Anrell