Jäntan som blev en superkvinna

Här är svaret som hela världen undrar över...

SPORTBLADET

PARIS

Vad har skapat supertjejen Carolina Klüft?

En hel värld undrar.

Vi har svaret.

Friidrottsvärlden spekulerar just nu om hemligheten bakom Carolina Klüft, som chockade alla med sin sjukampsuppvisning på Stade de France.

Men tränaren Agne Bergvall har det enklaste svaret av alla:

– Ja, det finns inga hemligheter, säger han som borde veta.

– Hon har en kropp som tål träning, hon har rätt inställning och hon är oerhört noggrann i allt hon gör. Hon höjer sig på träningarna och har lärt sig allt om hur och vad hon ska äta. Hon äter så varierat att hon inte behöver några kosttillskott. Hon äter inte ens vitaminpiller. Det behövs inte.

– Just hennes inställning är väl det som gör henne unik. Att hon aldrig slarvar, eller lämnar något åt slumpen.

Idrottstokig familj

Lägg till ett råämne med energi som ett mindre kärnkraftverk och ett tävlingspsyke som lyckas pressa ytterligare tiondelar och centimetrar ur kroppen, så har ni den hemliga formel som skapat en världsstjärna.

Carolina Klüft kommer från en idrottstokig småländsk familj, där pappa Johnny var allsvensk spelare i både Öster och Gif Sundsvall, innan han hamnade i Norrby och division 1. Det var därför Carolina Klüft föddes i Borås den 2 februari 1983 och alltså är västgöte på födelseattesten.

Och var det något som utmärkte uppväxtåren i den klüftska familjen så var det – energi.

– Ja, Carro kunde aldrig sitta still, säger hennes mamma Ingalill.

– Men det är i och för sig inget unikt för henne. Alla våra döttrar har varit så.

Carolina har fyra syskon, äldsta systern Martina, 23, som suttit på läktaren i Paris den här veckan, lillasyster Sofia, 18, som blev nordisk mästare i sjukamp förra säsongen och så minstingen Olivia, som är elva.

Och alla idrottar, eller har gjort det.

Mamma Ingalill hoppade 6,09 i längdhopp som bäst, har en femteplats i SM som främsta merit och kunde säkert hoppat ännu längre om hon inte blivit med barn.

Så det var ganska naturligt att även Carolina drogs till idrotten.

– Men i början var det bara fotboll, säger hennes pappa Johnny.

– När hon var sju år flyttade vi tillbaka till Småland och lilla Furuby som ligger ungefär en och en halv mil utanför Växjö.

– Där spelade hon fotboll i tre, fyra år.

Att det blev friidrott var en slump. Det var lillasyster Sofia som lyckades övertala henne att hänga med till Värendsvallen.

– Ja, jag fick något papper med en inbjudan till att börja med friidrott och lyckades övertala Carro, säger Sofia.

– Hon var väldigt ovillig i början, men till slut gav hon med sig. Så det var tur att jag tjatade den där gången.

Älskar att tävla

Men kärleken till friidrotten skulle växa. Även om hon fortsatte med fotbollen parallellt i Växjö FF det första året, upptäckte hon snart att friidrotten tillfredsställde hennes behov av ständig rörelse.

– Det var likadant hemma, säger Johnny.

– Hon satt aldrig framför tv:n eller någon dator, utan var igång jämnt. Var det inte träning, så var hon iväg och träffade kompisar.

Både Carolina och hennes systrar har fått idrotta på sina egna villkor. Det har aldrig varit några krav eller måsten, utan glädjen har fått styra.

– Ja, det är viktigt att hålla på med så många saker som möjligt då man är ung, säger Johnny.

– Vi har aldrig pushat henne, utan tvärtom försökt bromsa när det började gå bra. Det gäller att skynda långsamt och inte riskera att slita ut sig.

Anledningen till att det blev sjukamp för Carro är inte så svår att finna. Hon upptäckte snabbt att i sjukamp fick man tävla mest och längst. För det är det hon älskar över allt annat. Att tävla.

– Ja, hon började med höjdhopp, men när hon tävlade brukade hon alltid anmäla sig till fyra eller fem grenar. Hon tyckte inte om att sitta och vänta, utan ville vara igång hela tiden. Så det var väl därifrån det växte fram, säger Johnny.

Glädjen har alltid funnits med i tävlandet och det har inte minst märkts här i Paris.

Carolina Klüft är också omgiven av en tränarstab som tar väl hand om henne. Agne Bergvall är huvudtränare och den som drar upp riktlinjerna och han har hjälp av sprinttränaren Tobias Karlsson och häckspecialisten Håkan Widlund.

Skyndar långsamt

Hela gruppen har sett till att Carolina inte slitits för hårt de senaste åren. Första uppståndelsen kom då hon blev juniorvärldsmästarinna i Chile för tre år sedan och hon var kvalificerad för VM i Edmonton 2001.

Men det blev blankt nej.

– Ja, vi har valt att skynda långsamt, säger Johnny.

Därför har hon sagt nej till att hoppa längd här i VM. Och hon har inte blivit det minsta märkt av framgångarna.

– Nej, Carro är oerhört omtänksam mot sina vänner och närmaste, säger mamma Ingalill.

– Hon månar om att alla ska må bra och ställer alltid upp.

Så egentligen är hon en ganska vanlig svensk tjej.

Mats Wennerholm

mats.wennerholm@aftonbladet.se

Mats Wennerholm