Lasse Anrell: 2,03 krävs för att vinna

– och hon är med i matchen

SPORTBLADET

PARIS

Fyra hopp med långbrallorna på, en ribba som ligger kvar och sen en isblåsa där det gör ont.

Ibland kan den perfekta svenska fredagskvällen beskrivas så.

För Kajsa Bergqvist och för Sverige var det definitivt en sån kväll i går.

Kajsas isblåsa satt på foten och det kanske den inte alltid gör efter en svensk fredagskväll. Men Kajsa är van vid andra smärtor än vi andra och hennes min efteråt antydde att den här smärtan var en skön smärta.

Smärtan som sa att hon lyckats.

Smärtan som sa att det fungerade.

Smärtan som sa att hon är med i matchen och i morgon kan hoppa för guld. Även om det så krävs tio centimeter till, för sannolikt gör det ju det. Det var elva hoppare som klarat två meter under 2003 som gick in i kvalet. Flera av dem hade det riktigt skakigt - trots att höjderna var ovanligt låga. Men antagligen var det regnet som gjorde hoppningen komplicerad.

Riktigt illa ute var den kroatiskan lättdivan Blanka Vlasic som är en av medaljfavoriterna.

Babakova rev ut sig

Och Inha Babakova rev ut sig på 1.91. Sensationellt dåligt av en kvinna som klarat 2.01 tidigare i år. Och en annan av medaljaspiranten, ryskan Chicherova, hoppade märkligt illa.

Men huvudfavoriterna höll.

Sydafrikanska titelförsvararen Hestrie Cloethe gjorde fyra felfria hopp.

Kajsa Bergqvist gjorde fyra felfria hopp.

Det var en tydlig markering till konkurrenterna att även om höjderna var nästan skrattretande låga så var det de här två som ville visa att det är mellan dem det kommer att stå i morgon.

Det var nog tur för Kajsa att det fungerade. Hon såg inte helt harmonisk ut inför sina hopp. Spända ansiktsdrag, mörka påsar under ögonen, stum blick; nästan glädjelös. Jag kände en viss oro inför 1.85 men Kajsas hopp högt, högt över visade den där målmedvetenheten man vant sig vid. Den där vanliga koncentrationen och totala bristen på slarv.

Cloete skyhög favorit

Kajsa var högt över vid alla fyra hoppen.

I morgon möts nio tvåmetershoppare och är vädret och banan torr så tror jag det kommer att krävas hopp över 2.03 för att vinna. Cloethe är skyhög favorit. Kajsa utmanar henne. Vlasic är - trots allt - huvudutmanaren.

Annars var det som en vanlig dag på ett friidrotts-VM.

Som det var på den gamla tiden, alltså. Det var nästan ett slags déjà vu.

Det var så här det brukade vara. Jag minns det så väl. En Robert Kronberg gjorde ett bra lopp på 110 meter häck men tappade på slutet och missade finalen med några futtiga centimetrar.

Ett svenskt stafettlag sprang hyfsat och låg riktigt bra till inför sista sträcken - men växlade som en snorfull tågklarerare och fick åka hem.

Det var så det brukade vara - i den gamla tiden.

Då brukade det hänga på Kajsa och Kajsa är ju som vi alla vet en smula skadad. Precis som hon brukar vara efter att den där hälsenan brast under inne-EM i Wien förra året. Där stod en Kajsa och hela nationens samlade förväntningar hängde på henne och hennes sargade fötter. Jag kände igen det så väl... men den gamla tiden är inte nu.

Kajsa med isblåsa runt foten ungefär på som en klassisk bild svensk bakfylla - lite så var väl kanske känslan. Det var en dålig svensk dag men också en underbar svensk dag. Och Kajsa behöver ju inte känna den där kvävande yllefilten av förväntningar längre. Det finns så många andra som avlastar henne när det gäller att hålla den svenska nationens kvävande och krävande tv-tittare på avstånd.

Kajsa behöver nog egentligen bara känna sina egna förväntningar - men de är tillräckligt stora de också, det vet jag efter att ha följt henne sen 1995 när hon hoppade 1.92 som bäst i en inomhustävling.

Kajsa känner alltid sina egna krav starkare än svenska folkets.

Det är bra, tror jag men Kajsas egna förväntningar kan nog stundtals vara lika stora och tyngande som en hel tv-tittande nations.

Kajsas kval är oftast just hennes egna kval.

I går höll de. I morgon är de hela nationens kval.

Lasse Anrell