"Jag skulle inte ens bli besviken om jag misslyckas i OS..."

Carolina Klüft berättar om att vara nyrik och alla förväntningar om guld

SPORTBLADET

FORMIA

Hon är nästan för bra för att vara sann.

Hon passar inte in i den gängse bilden av en nyrik världsstjärna.

Hon lovar inga guld.

Hon talar inte ens om att vinna, inte ens ett OS-år som 2004.

Låg profil. ”Jag känner ingen press, utan är mest uppspelt och förväntansfull. Jag skulle inte ens bli besviken om jag misslyckades. Jag är så ung, så det kommer inte att vara mitt sista OS”, säger Carolina Klüft.
Låg profil. ”Jag känner ingen press, utan är mest uppspelt och förväntansfull. Jag skulle inte ens bli besviken om jag misslyckades. Jag är så ung, så det kommer inte att vara mitt sista OS”, säger Carolina Klüft.

Carolina Klüft har ett stort problem:

Det är en allvarlig tjej som sitter i fåtöljen på hotellet i italienska Formia.

Här har hon gjort de sista finjusteringarna före årets utomhuspremiär i sjukamp i österrikiska Götzis den 29 maj.

Tidigare på dagen har hon tränat som bara hon kan.

Med gester, vilda skrik och grimaser.

Det är ingen skillnad på tävling eller träning.

Det slår gnistror om Carolina Klüft.

Friidrottsvärlden har aldrig upplevt något liknande.

Vid genombrottet under EM i München 2002 klev hon rakt genom tv-rutan i de svenska vardagsrummen.

Det var naglar som spretade rakt in kameran, det var Carola i hörlurarna och åsnan Ior som enda mentala rådgivare.

Vann folkets kärlek

Pajasfasoner tyckte några av de gamla idrottsstofilerna, men folkets kärlek vann hon ändå.

- Det där som händer framför tv-kamerorna är faktiskt bara något som sker helt spontant. Jag vet faktiskt knappt själv om att jag gör det. Det bara kommer, säger hon.

Varför tror du vissa reagerar på ditt sätt att vara?

- Jag vet faktiskt inte. Jag tycker bara det är konstigt att tvingas försvara mig hela tiden. Jag har mina grundvärderingar som jag lever efter. Jag tävlar för att jag tycker det är det roligaste som finns. Men utgångspunkten är inte att slå andra, utan att jag själv ska göra mitt bästa och förbättra mig. Jag hoppas bara att folk ska respektera mig för den jag är. Det är inga konstigheter.

Du har aldrig tänkt "hoppas hon river, eller hoppas hon trampar över" om du och en konkurrent slagits om förstaplatsen?

- Nej, det skulle aldrig falla mig in att önska någon annan människa olycka. Tvärtom hoppas jag att alla mina medtävlare lyckas. Jag stöttar och hjälper dem i stället om jag kan.

Hur tänker du inför OS i Aten i sommar?

- Att det är mitt första OS och att det ska bli jäkligt häftigt att komma till Aten. Jag känner ingen press, utan är mest uppspelt och förväntansfull. Jag skulle inte ens bli besviken om jag misslyckades. Jag är så ung, så det kommer inte att vara mitt sista OS. Jag får fler chanser i så fall.

Men du är ju en av OS största guldkandidater? Varför inte säga rakt ut att du åker till Aten för att ta guld?

- Därför att jag inte känner så. Jag ser det inte på det sättet. Jag kan misslyckas och någon annan kan komma fram och vara bättre just de dagarna. Då får jag acceptera det, men jag kan lova att jag är lika glad för deras skull i så fall. Och jag kommer vara nöjd med mig själv om jag känner att jag gjort mitt bästa.

- Men självklart accepterar jag att andra har en annan inställning. Som Stefan Holm som väljer att höja ribban och anser att det bara är OS-guld som gäller. Alla får välja den väg som passar dem.

Du skadade dig i inomhus-VM i Budapest. Hur har det påverkat träningen?

- Skadan har inte stört ett dugg, mer än att jag fick ta det lite lugnare under den första veckan då vi körde igång träningen efter inomhus-VM. Men jag har tränat väldigt bra. Jag känner mig stabil och stark, men sedan vet man aldrig hur det kommer att se ut på banan. Men jag känner att jag har en högre lägstanivå än tidigare. Det ger en helt annan trygghet då du går ut och tävlar.

Allt pekar ändå på att du är ännu bättre i år än i fjol. Du satte svenskt inomhusrekord i längd med 6.98 i VM och rapporterna säger att du hoppar 1.90 i höjd utan problem på träningarna. Tror du på ett nytt rekord i sjukampspremiären i Götzis den 29 maj?

- Jag har satt personligt rekord i sex raka sjukamper nu. Så det blir kanske tufft att göra över 7000 poäng redan i första tävlingen. Jag inser att det blir svårt att lyckas en sjunde gång och formtoppen ska inte komma förrän i OS i augusti.

Amerikanskan Jackie Joyner-Kersee tror själv att du kan hota hennes världsrekord (7 291 p) från 1988?

- Jag vill inte sätta några begränsningar uppåt, men är du uppe på 7000 poäng blir det svårare och svårare. Och 300 poäng är rätt mycket på den här nivån. Det är absolut inget jag sitter och räknar på.

Du har flyttat till ett hus på landet och flyttat en stor del av träningen till Karlskrona?

- Det har fungerat perfekt. Det har varit jättehärligt med lugnet på landet. Jag har varit i Växjö tre gånger i veckan, så det har egentligen inte känts som jag flyttat.

Och hushållet? Det sägs att du inte ens kunde koka ett ägg tidigare?

- Nja, så illa var det väl inte, även om jag kunde misslyckas med det mesta då det gäller matlagning. Men jag har lärt mig nu och lagar faktiskt rätt god mat. Med min egen och mammas hjälp.

Tänker inte på sina pengar

Dina framgångar har gett mycket pengar från sponsorer och tävlingsarrangörer. Hur hanterar du din nya rikedom?

- Jag tänker inte ens på pengarna, även om det är tryggt att kunna säkra sin tid efter karriären. Men jag har levt på studiebidrag tidigare och har alltid varit van att röra mig med lite pengar. Vi hade det bra och tryggt när jag växte upp, men det var inte så att vi kunde göra vad som helst. Åkte vi på semester, fick man spara in på något annat. Jag har inga större behov, mer än att ha tak över huvudet och mat på bordet.

- Shoppar jag kan det bli något när det är rea, precis som det var tidigare. Och jag skänker hellre pengar till något välgörande ändamål, än köper en märkeströja till mig själv. Nu är jag starkt engagerad i ett hjälpprojekt i Thailand, som ska ge unga flickor en chans att gå i skolan och studera. Dit har jag skänkt pengar bland annat.

Carolina Klüft lever som hon lär.

Hon flyger nästan direkt från Rom till Stockholm för att vara med under Childhood-dagen på Gröna Lund på söndag, där alla biljettintäkter går oavkortat World Childhood Foundation, drottning Silvias fond för världens barn.

Här kan du se Klüft i sommar