Det är inte förvånande

Mats Wennerholm: Hon balanserar på gränsen

SPORTBLADET

GÖTZIS

Det fanns en tid då omvärlden förundrades över hur de svenska friidrottsstjärnorna kunde hålla sig så friska.

Fram till och med VM i Paris 2003 var friidrottsskador nästan utrotade på svensk toppnivå.

Sedan small det - i hälsenor, fötter och lår.

I går var det Carolina Klüfts (o)tur.

Nu är det inget alarmerande, men Carros skada var ändå lite chockartad.

Det är ju en tjej som alltid ansetts som osårbar.

Men jag kan inte säga att jag blev speciellt förvånad då Carro skadade högerarmen under kulstötningen i går.

Hon är inne i ett skede i sin karriär då hon är så nära gränsen det går att komma.

I vinter har hon och tränaren Agne Bergvall satsat på kvalitet. Det är ett märkligt begrepp, men i grund och botten handlar det om att träna maximalt hårt och kort, i stället för långt och mycket.

I Carros fall är grunden redan lagd.

Nu handlar det om finjustering av varenda fiber i kroppen.

Klüft kommer naturligtvis att åka på en rejäl skada under sin karriär.

Det är oundvikligt.

Det finns ingen sjukamperska i världen som gått skadefri genom en hel karriär.

I alla fall inte i modern tid.

Måste satsa maximalt

Det är lika enkelt som att en folkhems-Volvo håller längre än en formel 1-bil och dessutom kräver betydligt mindre service och omsorg.

Den friidrottare som vill nå världstoppen måste satsa maximalt.

Och ju hårdare en friidrottare tränar, ju känsligare blir kroppen.

Och den som vill nå världstoppen har ingen annan väg än att belasta kroppen maximalt på träning och tävling.

Muskler, senor och ledband spänns som fiolsträngar. Hårdare och hårdare och allt närmare gränsen där den obönhörligen brister.

Det handlar om att lägga sig så nära den gränsen som möjligt, utan att dra det där sista varvet som får strängen att brista.

Det är en nödvändighet att nå den gränsen och resultaten visar när man är där.

Kajsa Bergqvist var där sommaren 2003, då hon hoppade 2,06 och var ytterst nära världsrekordet 2,10 i tyska Eberstadt.

Men dagen efter hade hon så ont att hon knappt kunde gå.

Sedan kom det oundvikliga slutet då hon drog av hälsenan i Båstad.

Oroande lång lista

Christian Olsson tog i så mycket i sitt första hopp i OS-finalen i Aten, att foten inte höll.

Nu är han i samma läge som Kajsa och ingen vet i nuläget när han är tillbaka igen.

Listan på skadade svenskar har blivit oroande lång.

Det positiva är att vi kan ha flera namn där, utan att tappa i styrka på mästerskapen.

Faller någon bort, kliver någon annan fram. Så bortskämda har vi blivit nu, efter år av svenska friidrottsframgångar.

Men Carolina Klüft har på något vis blivit symbolen för den osårbara svenska friidrotten.

I går såg vi att gränsen är hårfin.

Stjärnornas tråkiga lista

Mats Wennerholm