”Jag vet att Yannick inte skulle ljuga”

Emma Green om teknik, Kajsa Bergqvist, VM – och att ha sin pojkvän som tränare

1 av 3 | Foto: BJÖRN OLSSON
blickar uppåt Emma Green slog igenom för några dagar sedan när hon hoppade 1,95 och kvalificerade sig till VM. "Det är kul att det går framåt. Jag vet inte hur jag hade varit om om det inte hade gått så här bra, men man får ju kämpa ändå", säger hon.
SPORTBLADET

GÖTEBORG

Emma Green, 20, tänker inte låta Kajsa Bergqvist vara ensam svenska i den internationella höjdhopparcirkusen.

Yannick Tregaros senaste stjärnadept är klar för VM efter 1,95 i veckan.

Men friidrottens nya hopp får också vänja sig vid att bli känd som succétränarens flickvän.

- Det är en speciell relation, säger hon.

När Emma Green glider in på Slottskogsvallen håller en fotbollsskola sin avslutning på innerplan. Den svenska nationalsången ljuder ur högtalarna och kanske är det med den som vi ska förknippa Emma i framtiden.

Hon kommer - i kjol, t-shirt och med träningskläderna i en stor ryggsäck - direkt från jobbet på ett inkassoföretag. Arbetsgivaren, en sponsor, har stort överseende med att Emma jobbar när det fungerar.

- Jag har ju ingen lön som en fotbollspelare eller hockeyspelare och måste få in lite pengar, jag kan inte leva på mamma och pappa jämnt. Det är också skönt att träffa människor som inte är friidrottare, säger Emma.

Fyra i världen

Det har gått några dagar sedan det magiska hoppet i Borås. Emma klarade 1,95, ett personligt rekord med två centimeter som placerade henne som fyra på världsårsbästalistan och som innebär att hon är klar för VM i Helsingfors. För första gången kommer Sverige att ha två kvinnliga höjdhoppare i ett VM, Kajsa Bergqvist och Emma.

- Jag gick in på 1,80 och tog det direkt i första. Det var skönt för i tidigare tävlingar i sommar har jag rivit på ingångshöjden. Sen fortsatte det, tekniken stämde mycket bättre än vad den gjort tidigare, berättar Emma.

Du hade bra försök på 1,98 också?

- Det första var bra, det andra var okej. Det känns som att jag har den höjden i mig, men det var svårt att fokusera. Det var så skönt att ha klarat 1,95 som var mitt mål i år.

Och nu blir det VM, hur mycket har du tänkt på det redan?

- J-EM i juli är egentligen mitt stora mål, men nu är det klart att VM har kommit med som ett stort mål. Det är bara att göra så gott jag kan och nå så långt som möjligt när jag väl är där. Det är skönt att klara gränsen så tidigt, nu kan jag toppa formen inför VM istället för att känna stress att klara gränsen.

En stor orsak till det rejäla resultatklivet är att Emma har jobbat mycket med sin teknik, främst med passagen över ribban.

Vad exakt är det i ribbpassagen som du ändrat?

- När jag hoppar upp måste jag se till att få knät närmast ribban tillbaka åt det hållet som jag kom ifrån för att får vridning och kunna trycka neråt. Det börjar redan i ansatsen. Jag måste komma ner på hela foten mer, jag kan inte trippa som jag gör väldigt mycket utan måste böja lite på knäna för att få kraften.

"Det var jobbigt"

Det är Yannick Tregaro som analyserar tekniken och föreslår förändringarna som de tillsammans slipar på. Emma har tränat för Yannick sedan hon var 16 år, det var i vevan med tränarbytet som hon började satsa på allvar.

Sedan ungefär ett år tillbaka är Emma och Yannick inte bara adept-tränare utan också ett par.

Var det jobbigt att upptäcka att du var förälskad i tränaren?

- Jo, det var lite jobbigt i början...Det tyckte man inte var så smart förstås, men man kan inte alltid styra över sina känslor.

Det kanske hade varit värre om de inte blivit besvarade...

- Ja, det hade det nog (Emma ler).

Hur går det att ha honom som tränare och partner - du ingår i en träningsgrupp på kring 12 personer?

- Jag tycker att det funkar bra och hoppas att de andra också tycker det. På träningen är han min tränare och då har jag respekt för det. Jag vill ju bli bra så då kan man inte hålla på med något annat.

Kan ni kan umgås utan att prata om friidrott?

- Ja, absolut! Ibland måste man prata om friidrott även utanför träning och tävling, men det ser jag inte som ett problem. Det ska ju inte heller vara så att vi inte får tala om det för det blir också konstigt. Om det har gått dåligt och jag inte mår bra så är det klart att jag går till Yannick, han vet ju varför och jag litar på hans omdöme, jag vet att han inte skulle ljuga. Det är skönt att ha någon som stöttar och vet vad som behövs sägas, en som kan ge uppmuntran och stöd.

Är det svårare att ta kritik från honom när han också är din pojkvän?

- Ibland kan det vara jobbigt. Men jag vet att han måste säga de saker som är dåliga, han kan inte bara säga de saker som är bra för då kommer jag aldrig att bli bättre

Kajsa - en inspirationskälla

Yannick Tregaro är som bekant också tränare för Kajsa Bergqvist, Emma Greens konkurrent och träningskollega. Kajsa är en inspirationskälla för det 20-åriga stjärnskottet, men också en bra värdemätare som hon möter i Sollentuna på tisdag.

- Kajsa är verkligen jätteduktig och det är kul att det är någon lyckas, det är inspirerande att se att det går att hoppa så högt - jag vill också nå dit. Vi har inte kört så jättemycket ihop eftersom vi bor på olika ställen och hon har varit mycket skadad, men när vi gjort det så jämför man sig såklart. Det är många saker som jag är mycket bättre på, sen är det klart många saker som jag inte är lika bra på. Men det är inte så att jag känner oj vad mycket bättre hon är på allt, som jag trodde innan vi tränade ihop första gången.

Emma Green är bara i startgropen för en lång karriär. Hon har en grym resultatutveckling. Innan hon som 15-åring började träna friidrott tre dagar i veckan hade hon testat både gymnastik och fotboll.

- Det är kul att det går framåt. Jag vet inte hur jag hade varit om det inte gått så här bra, men man får ju kämpa ändå, säger hon.

Trivs inte i fokus

Fortsätter framgångarna kommer hon att hamna ännu mer i fokus.

Självklart framförallt för att hon är en högpresterande idrottstjej, men

delvis också för att hon är succétränarens flickvän.

- Jag tar det som det kommer. När det går bra får man chansen att öva sig. Blir man bättre kan man kanske inte ställa upp på allt. Jag känner inte att jag trivs jättebra med att vara i fokus, men nu är det så många som är bra och det är skönt, säger Emma Green.

Det här är Emma:

Emma om...