Sportbladet

Ett ögonblick...

...Josephine Ambjörnsson, Gislaved, som var snabbast i damklassen i Barcelona Marathon.

Du vann efter att ha sprungit på 2.45.31, därmed putsade du ditt personbästa med sex minuter. Hur känns det?

– Det är riktigt underbart, det var en av mina bästa dagar någonsin. Ibland är det roligt att springa, särskilt i shorts och linne. Att jag skulle vinna fanns inte på kartan.

Hur lyckades du då vinna?

– Det var sju kenyaner eller etioper som skulle ha kommit dit, men de dök aldrig upp på grund av strul med visum. Efter ett par kilometer började motorcyklar cirkulera runt mig med kameror och annat, då förstod jag att jag ledde loppet.

En ovan situation...?

– Det var först efter 37–38 kilometer som jag frågade hur mycket jag ledde med, sedan höll det hela vägen in. Det var hur häftigt som helst, en helt ny situation med dopningskontroller och annat efter mål.

Till sist, vad önskar du dig mest just nu?

– Att få vara frisk och skadefri och kunna fortsätta träna kontinuerligt. Jag vill kunna träna oavbrutet, och så hoppas jag på sol och värme i Sverige.