HELSINGFORS. Nu har Moa fått sin guldmedalj.
Och äntligen fattat att allt inte bara var en dröm.
– Ja, någon gång i morse insåg jag plötsligt att jag tagit guld. Då slog det ner, säger Moa.
Klockan 17.10 svensk tid fick Moa kliva upp på pripallen i Eventparken utanför Olympiastadion, ta emot guldmedaljen och lyssna till nationalsången.
Ett nytt omtumlande ögonblick.
Efteråt stod hon och fingrade på guldet som hängde där runt halsen, som för att bekräfta att allt var på riktigt.
– Ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det. Det är helt sjukt. Den här medaljen betyder så mycket.
Blev natten sen?
– Ja, det blev den. Det blev faktiskt sovmorgon i morse, säger hon.
Det blev det faktiskt när hon skulle till Helsingfors och EM också. Då försov hon sig och missade planet.
– Men det ordnade sig ändå.
Under dagen har hon läst en del av det som skrivits och tagit del av alla reaktioner från läsare, släkt och vänner.
– Ja, jag har fått oerhört många reaktioner hemifrån. Fina hälsningar. Enda problemet är att jag inte kunnat svara på dem än, men det värmer verkligen, säger hon.
Även andra reagerade snabbt på Moas EM-guld.
DN-galans nya arrangörsstab skrev kontrakt med henne efter bara några timmar.
De stuvade om programmet för att lägga Moas 400 meter sist på kvällen och göra henne till galans nya affischnamn.
– Ja, de var snabba, säger Moa som försöker smälta allt som händer just nu.
– Ja, jag vet inte vad det här betyder och det var inget jag förväntat mig när jag åkte till Helsingfors. Det är snarare något jag drömt om på lång sikt.
– Men det är ju sånt här man drömmer om. Det ger en jäkla skjuts och självförtroende.
Och Moa får nog vänja sig vid sina nya roll som stjärna.