Wennerholm: Tar för givet att karriären är över nu för Carolina

Carolina Klüft.
Foto: Jimmy Wixtröm
Carolina Klüft.
SPORTBLADET

Att Michel Tornéus skulle sätta nytt svenskt rekord i längdhopp var bara en tidsfråga.

Och att det inte skulle bli något OS för Carolina Klüft har jag förstått sedan länge.

Det finns inget vapen mot den bergvallska stressfraktur hon dragit på sig. Även om det sägs att det var en baksida som fick henne att bryta tävlingen i Finland efter bara ett försök, så är det stressfrakturen som är den ständiga boven med alla snedbelastningar den orsakar.

Nu är jag ingen läkare, men i det fallet räcker det med sunt förnuft.

Jag tar för givet att Carros karriär är över nu. Hon kommer säkert att ställa upp i SM och i Finnkampen senare i sommar, men det blir med en avskedsföreställning och tack och adjö till friidrottspubliken.

Det kommer en gräns för alla elitidrottare och Carros kropp har tagit så mycket stryk genom åren att den inte klarar de påfrestningar som krävs för att hålla sig på toppnivå.

De senaste säsongerna har varit ett enda långt bevis på det och framförallt den senaste som slutade i tårar och besvikelse på en småtävling i finska Kuortane.

Hade önskat tidigare beslut

Nu är det bara att riva biljetten till London, men jag hade önskat att hon tagit det beslutet tidigare. Det hade kanske öppnat upp för någon av de svenskar som låg på gränsen, men fick nobben av SOK.

Men när hon sammanfattar karriären kan hon vara stolt.

I mina ögon är hon den största friidrottare Sverige haft genom tiderna.

Ett tag var hon rankad etta i världen totalt bland alla friidrottstjejer, vilket säger hur bra hon var som sjukamperska.

Det var en enorm upplevelse att följa henne i Götzis, europacupen och i de stora mästerskapen. Jag saknar verkligen att sitta och bläddra i sjukampstabellerna och räkna poäng.

Jag saknar sjukamperskan Carolina Klüft.

Jag kommer inte sakna längdhopperskan lika mycket.

Att Michel Tornéus skulle knäcka Mattias Sunneborns gamla svenska längdrekord var inte heller någon överraskning. Han kommer att sätta fler svenska rekord, nu när han "bara" gjorde det med en centimeter och hoppade 8.22. Han hade ett övertrampshopp i EM som var uppåt 8.40.

Skulle han få en sådan träff i OS så kan han till och med slåss om en medalj, även om jag inte vill lägga den pressen på honom. Men längdhopparvärlden har varit ovanligt blek i år och det räcker med 8.35 (britten Greg Rutherford) för att toppa världsstatistiken i år.

Det är ingen längd som skrämmer Tornéus numera.