Kvalmissade: "Jag var i alla fall inte rädd”

Tracey Andersson nöjd trots att hon var långt från årsbästa och final

Tracey Andersson under släggkvalet i Peking-VM.
Foto: TT
Tracey Andersson under släggkvalet i Peking-VM.
SPORTBLADET

Peking. Tracey Andersson var långt ifrån släggfinalen med sina 65,99.

Men svenskan var ändå nöjd efteråt.

– Jag var i alla fall inte rädd för att misslyckas, säger hon.

Efter att en knäskada stört säsongsuppladdningen kom Tracey Andersson in i VM-truppen som en av de sista. Karin Torneklint hoppades på att den uppåtgående formkurvan skulle fortsätta in i VM.

Men väl här var hon inte i närheten av årsbästa 69,23, än mindre det som krävdes för final, 69,86.

Ändå var Ullevikasterskan nöjd efteråt.

– Det kändes ändå okej. Det var inte katastrof, bättre än förra VM i alla fall (där hon kastade 61 meter red. anm.). Jag hade väl hoppats på 67-68 meter och var ändå här för att försöka ta en finalplats. Men då hade jag behövt kasta längre än tidigare i år och det är inte alltid så lätt att göra på beställning. Men jag tar ändå med mig mycket bra saker, säger hon.

”Det har varit väldigt illa”

Vadå för något?

– Framför allt att jag tyckte det var kul att tävla. Jag var inte rädd för att misslyckas, rädd för att göra dåligt ifrån mig. Utan jag kunde vara fokuserad på det jag skulle göra, sen gick väl inte kraften riktigt ut i släggan.

Men hur är det att komma till ett mästerskap och hoppas på 67-68 meter när man vet att det krävs kring 70?

– Jag måste tänka så, går jag in och tänker 72 så spårar det ur. Jag måste hålla ner kraven. Tänker jag lägre kast så flyger de längre, säger Tracey Andersson och berättar att det mentala har varit ordentligt tufft tidigare mästerskap.

– Det har varit väldigt illa. Jag har inte ens sett fram emot mästerskapen. Jag har tränat hårt hela året men sen har jag inte ens velat kast, jag har blivit jättestressad. Men det har jag jobbat med sedan Moskva och det är mycket bättre nu.