Sportbladet

Sanna Kallur vann i tävlingscomebacken

Imponerade på 60 slätt: ”OS känns realistiskt”

FALUN. Titta, hon är tillbaka.

Sanna Kallur tävlar och skrattar igen.

– OS känns inom räckhåll om allting klaffar, säger 34-åringen efter comebacken i Falun.

Team Sportia-spelen i Falun brukar, trots att det är fri entré, bara locka de närmast sörjande. Allt var så annorlunda under 2016 års upplaga, och det var en enda människas förtjänst.

– När hon senast tävlade i Falun? Jag vet inte, men det är säkert flera år sedan. Nu, när hon är med, blir tävlingen lite större och media kommer att trängas i något hörn. Både hall- och tävlingsrekordet – som är på 7.65 eller något sådant – lär ryka, säger Janne Diffner, tävlingsledare och stark man i Kvarnsveden Friidrott.

Han pratar om Sanna Kallur, som inte bara lockade åskådare utan också rikspressen till Faluns tennis- och friidrottshall.

Vann på 7.42

Ganska exakt ett år efter den senaste comebacken, som började och slutade med ett häcklopp i världsrekordstaden Karlsruhe, gjorde den blivande 35-åringen ett nytt tävlingsförsök.

Sanna sprang 60 meter slätt på 7.42 och satte mycket riktigt nytt tävlingsrekord. EM-sprintern Elin Östlund fick nöja sig med att studera ryggtavlan på hemmafavoriten.

– Jag kände innan att det här är mitt hus, och jag känner mig i bra form. Inte fasen ska hon gå härifrån utan en bra match. Jag har stor respekt för Elin och är otroligt glad över att hon ville komma hit och tävla, säger Sanna Kallur, som efter loppet log som bara en folkkär superatlet med ständig tävlingslängtan kan göra.

– Det här var trevligt. Att jag kan maxa nu är viktigt för att jag ska kunna kvala till OS i sommar. Det är en rolig utmaning och nu känns det realistiskt. Förhoppningsvis blir det fler tävlingar inomhus och senare, framåt våren, smyger vi in lite häckar, berättar hon.

”Älskar att träna och tävla”

Dalkullan, som har världsrekordet på 60 meter häck, har haft skadeproblem sedan 2008, men har vägrat att ge upp karriären. Det här är det fjärde seriösa comebackförsöket.

Var har du hittat motivationen under alla de här tunga åren?

– OS i Rio lockar. Sedan tycker jag att det är en ganska kul och spännande resa. Det är inte så många som har försökt sig på att göra en sådan här grej. Det känns fränt att testa och jag älskar att träna och tävla och har råd att göra det, så jag kör.

Som idrottskvinna börjar du komma till åren. Är det viktigt att du har möjligheten att kunna sluta på dina egna villkor?

– Det är klart att jag inte vill att det är en skada som stoppar mig, men ah... Jag vet inte om jag har tänkt så mycket på det. Det finns saker kvar som jag vill göra.

”Rio är det enda jag ser”

Vill du avsluta karriären i Rio?

– Ingen aning. Rio och sommaren 2016 är det enda jag ser. Det är troligt att jag lägger av efter det, men det kanske kittlar att fortsätta.

Du är väldigt folkkär. Kan du berätta om stödet du har fått?

– Framförallt är det min familj, vänner, tränare, manager och massör som hejar, stöttar och tror på mig. Sedan är det härligt när man möter härliga fina Falu-bor på Ica Maxi som säger att de håller tummarna och har gråtit till någon dokumentär. Det är otroligt skönt, säger Sanna Kallur.