”Jag är gay”

Peter Häggström berättar i BT om det tuffa livet som homosexuell elitidrottsman. En läggning som länge varit tabu inom idrotten. Häggström har aldrig tidigare berättat om sin läggning offentligt.

– Jag känner att det är rätt nu. Jag har träffat en underbar kille som jag vill leva med och det finns ingen anledning att vara tyst. För min del är det ingen stor grej längre, jag har levt öppet i rätt många år nu och tycker att diskussionen om hur det är att vara gay inom idrotten känns viktig, säger Häggström till Borås Tidning.

”Kändes som väggarna krympte”

33-åringen är en välkänd längdhoppsprofil och en av tre svenskar som hoppat över åtta meter. Han säger att problemen blev som störst när resultaten började komma.

– Jag hade panik över att någon skulle bli intresserad av mig som person. Om jag skulle bli en stjärna skulle jag sitta i skiten, säger han.

– 1999 var ett riktigt jobbigt år. Jag hade haft en säsong under förväntan med tanke på hur bra tränad jag var. Men den konflikt jag hade inom mig började äta upp mig. Det kändes som om jag satt i ett rum där väggarna krympte sakta med säkert. Jag kände mig ensam och insåg efter ett tag att ”det här fungerar inte”,

”Trodde ingen skulle vilja dela rum med mig”

Trots att hemligheten tärde på honom så valde Häggström att aldrig berätta offentligt om sin läggning.

– Jag trodde aldrig jag skulle få en sponsor, och jag tänkte att ingen någonsin skulle vilja dela rum med mig mer. Jag har bott med kulstötare från Ukraina och sprinters från Nigeria. Du blir ju bara inslängd i ett rum. Jag tänkte att jag skulle bli den man sa ”jag fick bo med bögen från Sverige, jackpot”.

Häggström valde att avsluta karriären redan vid 26-års ålder. Beslutet kom delvis på grund av hans läggning.

Problemen fick honom att sluta

– Kanske är friidrotten mer öppen än andra sporter, men det spelade ju ingen roll. Det fanns ändå inga förebilder för det här existerar inte. Jag var ju bara 26 år när jag slutade och jag lade av delvis på grund av den orsaken.

– Jag tror många slutar, innan de kommer upp på elitnivå. Och det är riktigt synd, för jag tror att det finns en jävla kraft i dem som känner utanförskap. Vare sig det gäller homosexuella eller invandrare. Titta bara på många av dem som kommit någonstans, många av dem kommer från en annorlunda bakgrund. Som Zlatan till exempel.