”Jag är lite tom”

På förhand fanns det få svenska medaljhopp, så på så sätt är det inget misslyckande att svensklägret flyger hem utan medaljer.

Det som däremot bör påpekas är att bara en (Emma Green Tregaro) av 14 (16 om man räknar med gångarna) lyckades höja sitt årsbästa när det behövdes som bäst.

– En tredjedel har gjort bra insatser efter förutsättningarna, en tredjedel får godkänt och en tredjedel är en besvikelse. Det är tufft att dela 14 i tre, så ni får ta det med en nypa salt, säger Stefan Olsson.

”Vi var väl på gränsen”

– Det är ungefär som man kunde förvänta sig ur det statistiska läget vi hade att gå på. Vi pratade om att det var finalplatser som gällde och det blev fyra topp-tolvor och jag hade hoppats på halva truppen.

– Någon av de där hade jag även hoppats skulle kriga om medaljerna. Vi var väl på gränsen, men inte tillräckligt nära.

Är du nöjd med insatsen?

– Jag är lite tom nu direkt efter Christians insats. Jag hade hoppats att det skulle bära hela vägen.

Varför blev det sämre än ni hade hoppats?

– En orsak är att säsongen totalt sett har varit för mycket upp och ner. På något sätt visar det sig i slutändan att man behöver en tävlingssäsong med flera tävlingar på hög nivå mot bra motstånd. Den enda som har fått det är Carro, som har följt planen.

Förlägret var bra, men det var bara en som satte årsbästa.

– Precis, det kan vi fundera över. Det tillhör analysen. Alla aktiva och tränare har ett ansvar att reflektera, analysera och utvärdera det som har hänt.

Tycker du fortfarande att det här med förläger fungerar?

– Jag har ingen annan uppfattning just nu, men det är värt att utvärdera. Trygghet är bra, men slentrian är jäkligt farligt. Nu har vi kört precamps i tio, tolv år med samma uppläggning. Det finns anledning att fundera på om man ska göra det på annorlunda sätt.

Nu gäller det att ladda om inför OS i London nästa år.

– Jag har en bruttolista som består av tolv namn som jag tycker har potential att vara med på ett OS efter de kriterierna som SOK har satt upp.