”Golf? Det håller ju på en hel dag”

Sportbladet följde människorna bakom Nordens största golftävling

1 av 5 | Foto: MAGNUS SANDBERG
VILKET DRAG Sjukgymnasterna på Europatouren har det kämpigt. Vissa dagar har mer än 80 personer behövt hjälp med att tänja ut lederna. ”Då vet man att man lever”, säger Lars Sandström.
SPORTBLADET

KUNGSÄNGEN

Golfproffsen tar bilen via bakvägen till golfklubben. Sista skylten som visar vägen är:

5 Paradiset.

Det är en vänstersväng.

Bara några hundra VIP-gäster tillåts åka bakvägen.

Vanliga åskådare måste förbi Olle.

De kommer i mer än tio tusen bilar och passerar parkeringsvakten Olle Törnqvist i den sista rondellen, efter avfarten från E18.

Han står stadigt på en refug med vit Scandinavian Masters-flagga i näven och dirigerar trafiken i två olika riktningar. I en ryggsäck vid hans fötter finns mackor, vatten och äpplen. Han ska stå här i fem timmar.

Redan klockan sju var han på plats, för då öppnade entrén.

- Vi försöker styra bilarna till två olika infarter till parkeringen nere på ängen, men dom flesta envisas med att åka vänster, säger Olle.

Och viftar rakt fram.

Många åskådare som ser flaggan vinkar glatt tillbaka och åker rakt fram, till en väg som troligen ger bättre parkeringsplats.

Olle står som vakt på refugen åt Järfälla OK, som får 70 000 kronor extra i klubbkassan. Sammanlagt är de 60 ideella parkeringsvakter från orienteringsklubben.

- Vi är ju vana att dirigera trafik in på ängar i skogen, vid våra egna tävlingar. Vi kan det här, säger Olle med en blandning av allvar och skämt.

Ser du nåt av Scandinavian Masters?

- Nej, ingenting. Jag tror jag blev erbjuden en biljett men jag har inte tid. Jag spelar ju inte ens golf, det tar ju en hel dag, svarar Olle och gör sedan en kort paus och konstaterar:

- Fast det vore kanske kul att se stjärnorna från tv, intresset verkar ju ganska stort.

Han nickar nästan förvånat mot strömmen av bilar, som ringlar sig som en vibrerande orm runt rondellen.

30 000 åskådare tar plats

Massen rör sig framåt, närmare trettio tusen åskådare ska in på Kungsängens Golf och Country Club. Solen värmer, det blir en vacker golfdag.

Men dagens spel har redan börjat. Klockan 06.39 gick dansken Mads Vibe-Hastrup ut för att spela sin tredje runda, väckarklockan ringde strax efter fyra.

När klockan slagit sju och åskådarna börjat ta sig in från parkeringen har ytterligare fem spelare hunnit ut på första hålet och ett 20-tal andra värmer upp, både på driving range och övningsgreen.

Europatouren i golf är ett resande cirkussällskap. Intill klubbhuset, bara några meter från driving rangen, finns flera stora trailers parkerade. De tillhör de allra största fabriksnamnen i branschen och reser med på alla tävlingar så att spelarna kan få hjälp med utrustningen.

Där finns även tourens egen gymtrailer, med avancerad träningsutrustning och britsar där fyra anställda sjukgymnaster hjälper trötta muskler att vakna till liv.

Eftersom de här spelarna går ut tidigt har de knappast med slutstriden att göra, dåligt resultat efter första två dagarnas spel har belönats med tidig morgonstart och de stjärnor som leder tävlingen får gå ut sist, efter lunch.

Spelarna som tidigt är inne i trailerna för lite massage kan i många fall vara missnöjda - så sjukgymnasten Lasse Sandström fungerar som tourens egen bartender, han får lyssna när spelarna behöver snacka av sig.

- Hit in släpper vi inga journalister, här vill spelarna vara i fred. Inte ens fruar eller flickvänner har tillträde, säger Lasse och vrider och drar i ben och armar.

- Man lär ju känna många av killarna rätt bra, men vi har ju tystnadsplikt. Och vill dom prata lite allvar brukar vi gå in i en kupé längst fram, där vi har kontoret.

En vanlig tävlingsdag passerar runt 60 spelare genom trailern, ibland fler men ibland också färre. Här kan proffsen även få hjälp med sin kost.

Livet i gymtrailern är rena drömjobbet för en golfintresserad sjukgymnast.

"Det är ett drömjobb"

- Självklart, vi reser ju med Europatouren trettio veckor om året, så visst är det ett drömjobb, skrattar Lasse.

Han skaffade det själv. För två år sen snackade han till sig en chans hos ansvariga chefer.

- Jag bad att få vara med och titta lite när tävlingen spelades här på Kungsängen senast. Jag tältade på parkeringen och fick både stå i ett hörn och ibland hjälpa till. Cheferna blev väl imponerade och ett halvår senare fick jag jobbet på heltid.

Men du ser väl en hel del fina banor som du aldrig får spela?

- Ja, det kan vara frustrerande. Men ibland kommer vi ut på kalasbanor alldeles intill.

Sjukgymnasterna själva kör trailern mellan tävlingarna.

De äter lunch i klubbhuset, precis som spelarna och övriga specialgäster.

I det lilla köket finns köksmästaren Lisa Barkeskog, som började sin arbetsdag redan klockan halv fem. Hon är en av de första att hälsa på nattvakterna, när hon kommer på morgonen.

Pytt i panna är favoriten

Framåt förmiddan är det ordnat kaos i köket, med mycket folk och mängder av mat, på liten yta.

- Jobbigaste men roligaste veckan på året, säger Lisa.

Ett litet knippe köksanställda serverar runt 600 VIP-måltider om dagen. Pytten har varit populärast.

Spelarna kan få sin mat i en egen lounge, dit övriga gäster inte har tillträde.

- Vi går väl hem vid midnatt, säger Lisa och faller sen in i det hjärtliga surret med personalen.

Det smäller ordentligt i både kastruller och svängdörrar.

Sammanlagt arbetar över 1 200 personer på området, de flesta som vakter på de 18 hålen, med gäster i sponsorbyn eller i kiosker för att serva mat åt sammanlagt 90 000 åskådare.

Det säljs 200 000 läsk eller öl och värms runt 30 000 hamburgare, en vanlig dag i Scandinavian Masters.

Ute på banan har svenska USA-proffset Per-Ulrik Johansson bevisat att uppladdning med eget bröllop fungerar riktigt hyggligt. En runda som började i enslighet klockan 07.42 slutar fyra timmar senare med banrekord, inför storpublik.

- Publiken lyfte fram mig sista hålen, säger han och kör fingrarna genom det blonderade håret.

En publik som denna dag inte bara trycker i sig mat och ser på stjärngolf. Många har problem, ska det visa sig.

- Vi har fått in otroligt många getingstick, säger en sjukvårdare som hastar förbi 18:e green.

Det surrar misstänkt i luften när hon försvunnit in i folkmassan.

Men trots att värmen är tryckande drabbas ingen i åskådarleden av allvarliga problem - trots att de flesta promenerar närmare milen en vanlig åskådardag.

- Det är väl bara nån stukning och nån som trillat på en sten och slagit i pannan, berättar tävlingens högste chef, Lars Thonning.

Scandinavian Masters växer i sin kostym för varje år.

Den här veckan omsätter tävlingen 45 miljoner kronor, för sex år sedan var siffran nästan hälften. Det finns mer än 17 miljoner kronor bara i prispengar.

Våghalsiga autografsamlare

Lars Thonning är inte bara vd, vid sista green klär han sig plötsligt i rollen som ordningsvakt, när han motar ner barn som hänger på ett trädstaket.

- Det kan ramla ner och då slår ni er allihop, säger han till klasen av barn.

De hoppar ner men kliver upp på nytt, när Thonning vänder ryggen till.

Fem av barnen som jagar autografer är syskonen Angelica, 13, Sebastian, 11 och Jonathan, 9. De är där med pappa Thomas och kompisarna Jakob Bodman, 9, och Oliver Wirström, 12.

Golfkepsarna är fulltecknade med namnteckningar.

- Fast vi missade Fredrik Andersson när du började prata med oss, säger nån i gruppen.

- Och han är snyggast, förklarar Angelica.

Men Jesper Parnevik har skänkt två bollar och helgen är räddad.

- Fast jag fick en handske också, säger en Oliver.

Vems var den?

Eh...jag hann inte se det.

Det är ett tufft jobb att jaga autografer.

Grabbarna förklarar att två av dem hamnade i lite bråk med en tredje kille som var mycket större.

Det gäller ju att skaffa sig en bra plats vid staketet, för att nå spelarna när de kliver av sista green.

Men inte alla barn på Kungsängen har tid att jaga namnteckningar.

Torkar i solen

16 grabbar från klubbens ungdomsgolf jobbar i skift på driving rangen med att tvätta de tusentals bollar som proffsen testar svingen med.

Märkesbollarna kommer in med traktorn från övningsfältet och hälls i en bolltvätt.

Sedan ska de torkas för hand med handdukar, innan de hälls upp i små hinkar.

- Men ibland hinner vi inte torka alla bollar och då ställer vi hinkarna i solen, avslöjar Martin Jemdahl, 11.

- Spelarna är väldigt noga med att bollarna är torra men ibland det är ju så många som ska ha bollar samtidigt...

Enda närkontakten med stjärnorna är när grabbarna springer ut och hämtar tomma hinkar, som ligger kastade intill nån golfbag.

- Då får man fråga snällt om dom är klara med just den hinken, berättar Martin och ler.

Minnen för livet

Han gillar extraknäcket, närkontakten med spelare som Montgomerie och Parnevik är ett minne för livet.

Solen byter plats på himlen och tio timmar efter grindarnas öppnade är det nästan folktomt på Kungsängens tävlingsområde.

Svenske Niclas Fasth är i delad ledning inför sista dagens spel av Scandinavian Masters.

Från ett välbesökt sponsortält hörs Sven-Erik Magnusson i Sven-Ingvars sjunga "Torparerock".

Ljumma sommarvindar bär musiken ända ner till parkeringsplatsen.

Det är som en liten fläkt av paradiset.

Mer än 1200 personer jobbar med Scandinavian Masters

Thomas Tynander