Cockerspanieln är ny kung i golfriket

Inte bara en Tiger i golfens värld

SPORTBLADET

AUGUSTA

Det var en omtumlande, fascinerande dag i den zoologiska parken.

Djuren gjorde uppror.

Tigern skulle störtas från makten.

Älgarna demonstrerade, lejonen röt, åsnorna sparkade bakut, Mickel Räv lurade i bakgrunden och kalkonerna kacklade.

Tigern fick nog och gav upp.

Golfens konung var på jakt efter sin tredje raka Masterstitel på Augusta, men Tiger Woods kom aldrig riktigt nära.

Hans stridshumör fick sig en knäck redan på det tredje hålet. Han spelade ut sig från träddungen på ett smått mirakulöst sätt med sitt andraslag, men belöningen uteblev. En dålig pitch som fastnade i greenkanten betydde dubbelbogey. Tiger var plötsligt nere på par. Ett dråpslag i det läget.

Sen:

Dålig putt på fyran, ytterligare ett tappat slag.

Lera på bollen på sjuan, för långt inspel, ett slag till borta.

Två katastrofchippar på åttan. Hastigt och olustigt tre slag över par.

Tiger Woods var alltså borta efter halva avslutningsrundan av Masters.

Personligen gråter jag inte. Det kan rent av ha varit bra för golfen att det blev en stilla revolution i djurparken.

Ärligt talat: hur kul hade det varit om Tiger tagit ännu en stor titel? Hade det inte funnits en risk att Tiger Woods segrat ihjäl golfen?

Golfens svar på Michael Jordan

När han kom fram i rampljuset var det en underbar kick för hela sporten.

Megastjärnan, golfens svar på Michael Jordan och Wayne Gretzky, drog till sig en ny, ungdomligare publik från hela världen.

Men nånstans blir också ett sånt behov mättat. Det är inte kul när en spelare är för överlägsen och vinner allting. Det blir helt enkelt tjatigt.

Hade jag till exempel varit spanjor hade jag varit vansinnig under det amerikanska tv-bolagets sändning. Det var bara Tiger, Tiger och Tiger.

Medspelaren, Jose Maria Olazabal, fick knappt vara med i bild. Trots att han faktiskt var två-tre slag bättre än Woods under hela rundan.

Jag vet inte vad som var mest uppfriskande: den underbara persikopajen med vaniljglass under solen i Augusta - eller det faktum att nån annan än Tiger fick vinna.

Och kampen om den nya chefspositionen i djurparken blev oerhört spännande och dramatisk.

Illern - Jeff Maggert - började dagen i ledning och råkade sen ut för katastrofen: Han slog bollen på sig själv i bunkern på tredje hålet och fick en trippelbogey. Men om nu en iller kan vara envis som en gris så bevisade Maggert det genom att kämpa sig tillbaka med två ruskiga birdies. Bara för att råka ut för en ny hjärnblödning: Nio slag på 12:an. Från minus fyra till plus ett!

Len spelade med lejonhjärta

Lejonet - Len Mattiace - spelade med ett hjärta större än de flesta greenerna på Augusta. Han vågade mest och blev rikligt belönad. Flera av slagen var direkt sanslösa. Eagles, monsterputtar, enorma inspel - Lejonet Len var ett tag åtta under par för ronden, men stannade till slut på minus sju. 65 slag sista dagen på Augusta!

Cockerspanieln - Mike Weir - använde andra vapen för att mäta sig med de kraftiga rovdjuren. Den känslige, spenslige, ödmjuke vänsterspelaren läste banan som en öppen bok och spelade fantastiskt smart golf. Han lät ingenting påverka honom under de spännande avslutningshålen. Nerver av stål för att säkra särspel på sista greenen - och vinst i "sudden death".

Katten - Vijay Singh - var med i matchen hela tiden, men efter en missad kortputt på 12:an hade han förbrukat sina nio liv.

Myrsloken - Jim Furyk - gjorde en eagle på 15:e och en birdie på 17:e, men räckte inte ända fram.

Räven - Phil Mickelson -blev trea för fjärde gången (!) i Masters och måste förbanna sitt öde att aldrig bli lika livsfarlig som en tiger eller ett lejon.

Älgen - Ernie Els - var på G efter en bra period i mitten av ronden, men längre än till ett under par nådfde han aldrig.

Pudeln - David Toms - hade intelligensen och slagrepertoaren för att vinna, men det räcker inte med att vara klok när motspelarna har vassare klor.

Oxen - Jose Maria Olazabal - gjorde som vanligt en urstark insats i Masters och stångades länge i toppen. Slutade dock på par.

Gåsen - Retief Goosen - fick aldrig riktig tätkontakt.

Björnen Baloo - Darren Clarke - kroknade totalt efter suveränt spel de första två dagarna.

Åsnan - Ricky Barnes - slutade som bäste amatör med tre över par. Hans caddie, brorsan Andy, sa skrattande: "Ricky är så dum att han trodde han kunde vinna det här".

Gamen - Davis Love III - slutade två över par. Vi pratar alltså gamnacke här.

Valrossen - Craig Stadler - klarade cutten, men fick spela ensam under de två sista ronderna och mådde inte bra.

Kalkonen, till sist, kom från Sverige och hade inte en siffra rätt i årets US Masters.

Peter Wennman