Så blev Annika BÄST

Här är den nakna sanningen

SPORTBLADET

Nästa vecka skrivs svensk idrottshistoria. Världens bästa damspelare, Annika Sörenstam, möter världens bästa herrspelare i en tävling på PGA-touren, i Forth Worth, Texas.

I en serie dokument berättar Sportbladets Thomas Tynander historien en sensationell utmaning.

Foto: HOWARD SCHATZ/SPORTS ILLUSTRATED

Strax söder om centrala London finns en exklusiv golfanläggning vid namn Royal Mid-Surrey Golf Club.

Den är 110 år gammal och känd för sina två vackra 18-hålsbanor.

Det är mindre känt att klubbledningen en gång nekade medlemskap åt Annika Sörenstam.

Damgolfens genom tiderna mest framgångsrika spelare.

Annika Sörenstam har vunnit över 50 stora proffstitlar. Hon har ungefär lika många andraplatser. Och har spelat in över 100 miljoner kronor i rena prispengar. Dessutom har miljonintäkterna från en rad sponsorer, som Rolex och Mercedes, varit rikt belönande.

Nästa vecka väljer den svenska världsettan att spela mot män, i Bank of America Colonial, i Fort Worth.

Mediahysterin kommer att vara total.

Men för Annika Sörenstam är damgolfen torr på prövningar, där finns inte längre mer att erövra.

- Jag förstår vad jag gett mig in på och gillar utmaningen, säger hon till Sportbladet.

- Men för mig är det bara en golftävling, om jag gör det onödigt komplicerat så kommer jag inte att klara det. Det är tufft nog, ändå!

Men uppmärksamheten du får lär bli hysterisk?

- Jo, det kommer säkert att bli nåt som jag aldrig tidigare upplevt. Men jag har en plan för det. Många intervjuer här i USA är gjorda och jag håller en presskonferens på tisdan, efter det ska jag bara spela golf.

- Hur jag sen placerar mig i tävlingen eller vilka scorer jag får, det får bli som det blir. Allt jag kan göra är att spela min bästa golf, några andra förväntningar på mig själv har jag inte.

Tillhörde Sverigeeliten i tennis

Förväntningar har Annika Sörenstam alltid haft på sig själv - inte bara som golfspelare.

Redan som femåring började hon spela tennis hemma i Järfälla och blev senare rankad som en av Sveriges 16 bästa flickspelare. Men det var det året hon slutade spela tennis. Efter flera år av intensiv tennisträning.

- Den stora planen var att jag skulle bli tennisproffs, Björn Borg var och är min stora idol, har hon tidigare berättat för Sportbladet.

- Men jag slutade när jag var 16 år och spelade för Kungsängen. Allt i vår talanggrupp handlade om killarna och speciellt Nicklas Kulti.

Pappa Tom Sörenstam minns väl hur äldsta dottern valde idrott:

- Annika var jättearg för att tennisklubben inte satsade mer på tjejerna. Så även om det kanske inte gick över en dag så slutade hon lira där och valde golfen i stället.

Annika hade satsat hårt på tennisen - men det kunde egentligen lika gärna ha blivit utförsåkning för Annika Sörenstam. Som 16-årig slalomtalang blev hon erbjuden att vara med på ett läger i Sälen med alpina ungdomslandslaget, men tackade nej.

Första experimenten med golfklubborna gjorde Annika redan som 10-åring, då familjen var bosatt i London. Tom Sörenstam arbetade för IBM och eftersom både han och hustrun Gunilla länge varit intresserade av golf sökte de medlemskap i Royal Mid-Surrey Golf Club i Richmond strax söder om London.

- Vi sökte medlemskap hela familjen, men det var bara Gunilla som fick godkänt på sin ansökan. Damer fick företräde, minns Tom.

- Jag och flickorna (Annika och lillasyster Charlotta) fick nej eftersom vi bara var där under en kortare tid.

Tre år i London var inte tillräckligt långsiktigt, enligt klubben.

1982 flyttade familjen Sörenstam hem till Stockholm och var kort därefter medlemmar i Bro Bålsta GK i Upplands Bro. En bana ritad efter brittiska förebilder...

Och det var då Annika Sörenstam som 14-åring blev en elev i mängden hos golfinstruktören Henri Reis.

- Annika var ingen extrem talang på den tiden, men hon hade en jäkla vilja att träna, har han förklarat.

Samtidigt jobbade både Annika och lillasyster Lotta extra med att plocka bollar på driving rangen på Bro Bålsta. Några år senare sommarjobbade de som banskötare och lärde sig grunderna om skötseln av en golfbana.

- De lärde sig till och med grässorter på olika banor, säger pappa Tom.

Det var där Annika Sörenstam tjänade sina första pengar på golfen.

Samarbetet med Henri Reis pågår fortfarande. Han är den tränare Annika Sörenstam regelbundet vänder sig till för att fortsätta utveckla spelet. De träffas ungefär var femte eller sjätte vecka i USA.

Och nästa vecka slipar de detaljerna på Sörenstams amerikanska hemmabana, Lake Nona Golf & Country Club, i Orlando, Florida, inför mötet mot herrarna.

Henri Reis anser att den svenska världsettan i dag har näst intill perfekt teknik efter många års envis och ofta extremt monoton träning.

- Annika har den ultimata svingen sett till hennes kroppsbyggnad, kompakt och enkelt. Det ser ut som om hon enkelt svingar upp och svingar ner.

Svingen har kallats robotmässig. I timslånga övningar med en viss klubba har bollen nästan alltid samma bana mot sitt mål.

Det är svårt att slå fast hennes bästa egenskaper som golfare. Men hon är i dag tveklöst en fantastisk järnspelare, ligger i den absoluta toppen när det gäller längd med drivern och har både bra tempo och bollträff.

Orsaken är förstås brutalt hård träning, både med golfklubbor och utan. Sörenstam har de senaste tre åren ägnat timmar, dagligen, åt bland annat kickboxning, cykling, yoga och simning. Fler timmar fys än ren golfträning, har hon sagt.

Ute på tävling utnyttjar hon nästan dagligen LPGA-tourens eget trailer-gym, trots långa träningstimmar på driving rangen.

Bättre styrka har gett henne 15-20 extra meter i längd ute på fairway.

Enda svagheten är puttningen, kanske beroende på att hon trots alla år som världsspelare fortfarande i perioder kan ha problem med nerverna i trängda lägen. Därför ägnar Annika Sörenstam stor del av träningen åt just spelet på green - och mental träning.

Den berömda robotsvingen blev verklighet redan under några tuffa träningsveckor i södra Spanien våren 1989. Annika var bara 19 år, inget annat än en lovande amatör och hade problem med en höft som störde svingen. Henri Reis sa till henne att, tvärtemot alla regler, lyfta på huvudet och titta på bollen efter tillslaget - med resultatet att överkroppen fick en ny vridning och höften höll sig helt stilla.

- Annika tyckte det var jättejobbigt i början och grät sig till sömns i flera veckor, säger Reis.

Inspirerad av Lotta Neumann

På hösten samma år lämnade Annika Sörenstam föräldrahemmet utanför Stockholm för studier och golf i Tucson, Arizona. Bakom sig hade hon spel på golfgymnasiet och i olika ungdoms- och juniorlandslag.

Sörenstam delade studentrum på University of Arizona med amerikanska golftjejen Leta Lindley - som snabbt insåg att rumskompisen från Sverige var ordentligt målmedveten:

- Vi kunde vara uppe sent på kvällarna för att plugga, men Annika gick ändå upp tidigt för att hinna träna någon timme redan klockan sex på morgonen, berättar hon i en intervju för tidningen USA Today.

En annan medlem i skolans golfteam var blivande storstjärnan Jim Furyk.

Efter två år valde Annika Sörenstam livet som proffs. Då hade hon vunnit nästan allt som gick att vinna på college- och amatörnivå.

Som proffs kom hon ett steg närmare målet att bli bäst i världen.

- Redan när jag såg Lotta Neumann vinna US Open 1988 förstod jag att det skulle vara möjligt även för mig, att man kunde komma från Sverige och bli en av de allra bästa i världen, har Annika sagt.

Redan sista året i Arizona kvalade hon till sin egen debut i US Open,den tävling hon värdesatte mest. Men Oakmont Country Club i Pennsylvania visade ingen respekt och Annika Sörenstam var 24 slag från segraren Patty Sheehan, USA.

Efter två år på Europatouren, och flera inhopp i tävlingar i USA, kom genombrottet. Med viss rutin från top 10-placeringar och två färska vinster, i Österrike och sen Tyskland, vann Annika Sörenstam sin första major 1995. Bara 24 år gammal blev det en efterlängtad seger i US Open, på Broadmoor Golf Club i Colorado.

När drömmen nu blev verklighet var hon nära tårarna.

Det var då jakten på hennes som golfspelare och privatperson tog fart. Alla ville ha en del av den nya svenska stjärnan.

Och visst blev hon bäst i världen. När 1995 var över kunde Annika Sörenstam för första gången ta vintersemester som världsetta.

Året efter gjorde hon om succén. Under en av sommarens hetaste veckor försvarade hon sin US Open-titel på Pine Needles i North Carolina.

Sedan dess har hon även vunnit Nabisco Championship vid två tillfällen.

Fyra majors totalt.

Och mer än tio gånger så många andra stora titlar.

Och nästan lika många rekord.

1998 blev Sörenstam första damspelare att snitta under drömgränsen, 70 slag per rond. Förra året gick hon under nästa gräns, 69 slag.

Hyllades av värsta konkurrenten

Även 59-rundan för två år sedan var historisk - och gjorde stort intryck även på de största konkurrenterna.

Efter åtta raka birdies i andra rundan av tävlingen på Moon Valley i Tucson vände hon ut på de sista nio hålen med möjligheten att bli historisk. Samtidigt som Annika slog ut på det tionde hålet skrev hennes caddie Terry McNamara en handskriven lapp till Sörenstams spelpartner Meg Mallon, som är en av tourens veteraner.

"59?" skrev han.

- Ingen tvekan om det, viskade hon tillbaka. Kanske ännu lägre om hon sätter några långputtar!

På näst sista hålet fick Annika Sörenstam den sista birdie hon behövde för att gå under 60, med ett par som avslutning.

När hon jublat färdigt möttes svenskan av en handskriven lapp i omklädningsrummet:

"Fantastisk runda, 59!

Grattis!"

Skrivet av Karrie Webb, Australien, som tillfälligt avlöst som världsetta och i fem års tid svarat för bränslet i Annika Sörenstams jakt på perfektion.

Annika Sörenstam tror att 59 slag, ett resultat endast en handfull spelare lyckats med, är fullt möjligt att slå.

- Jag tror det är fullt möjligt att göra birdie på varje hål, brukar hon säga.

- Tror man det så är man inte rädd för att försöka.

Det skulle betyda 54 slag, på en normalbana.

Frågan har länge varit när Sörenstam egentligen är nöjd? Är det efter en 54-runda? Är det efter en lyckad turnering mot herrproffsen?

Karriären har haft en sådan fart att hon sedan våren 2000 varit säker på att i slutet av årets säsong bli invald i golfens Hall of Fame, som förste svensk.

- Men jag tycker jag utvecklas fortfarande, säger hon.

Och känslan att vinna bli hon aldrig trött på.

- Nej, den dagen jag spelar för att klara en tiondeplats lägger jag av, då har ju spänningen försvunnit och då vill jag göra annat.

Annika Sörenstam räknar med att pensionera sig om två, kanske tre, år. När hon sedan ser tillbaka på sitt golfliv, i sällskap med barn och barnbarn, kan hon berätta om den där veckan hon utmanade männen, med en hel idrottsvärld som närmaste vittnen.

Sörenstam skulle i nästa andetag kunna le åt de förnäma brittiska klubbdirektörer som basar för Royal Mid-Surrey Golf Club, utanför London.

- Tio år efter att vi flyttat hem träffade jag faktiskt några bekanta från klubben, säger pappa Tom Sörenstam.

- Jag påminde om att klubben nekat det där medlemskapet en gång i tiden. Dom skämdes faktiskt, ha ha.

Här är hela artikelserien om Annika Sörenstam

Tio år som proffs – sju som världsetta

Thomas Tynander