Stjärnornas resonemang stenåldersmässigt

SPORTBLADET

"Hon hör inte hit".

Säger alltså Vijay Singh om Annika Sörenstam.

Vem är det som hör hit, nånstans, nån gång?

Mer än nånsin handlar det ju om att vara receptiv och accepterande i den här världen, inte bara inom idrotten.

Det finns så mycket som "inte hör hit".

Nästan varje dag när jag går på Folkungatan i Stockholm möter jag en orangefärgad pudel.

Det verkar vara en mycket söt och trevlig liten pudel, men den är alltså orange.

Den kanske håller på Holland i fotboll. Eller Strömsbro IF i hockey. Vad vet jag.

På samma gata såg jag en kväll en man med en svart gris i ett koppel. Jag trodde först att det var en märklig hund, men när jag kom närmare såg jag alltså att det var en svart liten gris.

Ändå hade jag inte druckit nånting starkare än kaffe.

Stenåldersresonemang

Självklart är såna möten en smula förvånande. Men jag vill inte sparka djuren av gatan och skrika "ni hör inte hit". För mig får orangefärgade pudlar och svarta smågrisar i koppel gärna finnas i stadsvimlet - trots att de kanske har ett alldeles eget privat paradis nån annanstans.

De manliga golfstjärnor som anser att Annika Sörenstam ska hålla sig borta från herrtouren, att hon inte "hör dit", resonerar stenåldersmässigt.

Och Vijay Singh, av alla.

Världssjuan som alltid gjort ett intelligent och verserat intryck, som dessutom själv hade så många fördomar att slåss mot när han som en av de första mörkhyade storstjärnorna slog sig in i den tjusiga, vita golfvärlden.

Dåligt - och insnöat

Nu säger han att han inte ens tänker ställa upp mot Sörenstam om de hamnar i samma boll i The Colonial Championship - vilket skulle kunna hända om Annika mot alla odds klarar kvalgränsen efter två dagars spel.

Så dåligt! Så insnöat!

När jag först fick veta att Annika funderade på att utmana männen skrev jag att hon borde låta bli. Jag ansåg att hon hade för mycket att förlora på ett eventuellt misslyckande. Att hon gapade över så mycket att hon kunde mista den oerhörda respekt hon skaffat sig som världsetta bland tjejerna.

Jag fruktade dessutom att hon kunde sänka anseendet för damtouren och mötas av ilska från sina kvinnliga kollegor - om det nu skulle gå alldeles åt pipan.

Det var av ren omtanke mot henne, inte nån gammaldags teori om att pojkarna ska leka på sitt håll och flickorna ska hålla sig på sin kant.

När Annika väl bestämt sig för att kliva in i hetluften är det ju inte längre nån idé att gagga om det.

Nu handlar det bara om att hålla tummarna för henne och hoppas att det går bra.

Jag önskar av hela mitt hjärta att spelare som Vijay Singh, Nick Price, Scott Hoch, Jesper Parnevik och Tiger Woods - som själv inte vill ställa upp - har fel när de tror att Annika kommer att få dyngstryk i Texas.

Det skulle vara fantastiskt roligt om hon klarade kvalgränsen på den korta, trånga och knixiga banan i Fort Worth.

Annika siktar på att gå runt på par (-70). Gör hon det åker bookmakers på en jättesmäll, eftersom de inte tror att svenskan kommer att gå under 77 slag första dagen.

I toppen - vad händer då?

Jag vågar inte ens tänka tanken"men hur kommer golfvärlden att reagera om Annika är med och slåss i toppen? Det kan i alla fall inte vara HELT omöjligt.

I fjol vann Nick Price tävlingen, och han slår i snitt bara två-tre meter längre än Annika med sin driver. Detta är dessutom en tävling där utslagens längd har mindre betydelse.

440 ackrediterade journalister från hela världen och alla de stora tv-bolagen kommer att följa den historiska händelsen med enorm nyfikenhet.

Jag tror Vijay Singh kommer att få äta upp en del uttalanden nästa vecka.